Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/s-bluffade-om-eus-okade-makt-over-svensk-valfard/

DN Debatt

DN Debatt. ”S bluffade om EU:s ökade makt över svensk välfärd”

Stefan Löfven hävdade inför toppmötet 2017 att kritiken mot den sociala pelaren berodde på att de borgerliga partierna ”inte är intresserade av social trygghet och förbättrade levnadsvillkor för människor”, skriver artikelförfattarna. Foto: Jonas Ekströmer/TT

DN DEBATT 13/3. Inför toppmötet i Göteborg 2017 varnade vi för konsekvenserna av EU:s sociala pelare. Men S valde att helt förneka problemen. Inför EU-valet vill nu S Europaparti PES gå vidare med ytterligare överstatlighet inom välfärdsområdet. Vi går till val på att låta makten över svensk välfärd vara kvar i Sverige, skriver Ebba Busch Thor, Sara Skyttedal och David Lega (KD).

Rätta artikel

Det är nu sexton månader sedan Stefan Löfven och den svenska regeringen stod värd för toppmötet i Göteborg. Då undertecknades den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Vi kristdemokrater varnade i ett tidigt stadium för att följden riskerade bli en stegvis förflyttning av makten över välfärdsfrågorna till EU-nivå. Trots arroganta avfärdanden från Socialdemokraterna ser vi nu tydligt, med mindre ett kvartal kvar till EU-valet, att det är precis detta som nu är på väg att ske.

EU är inne i en mer formbar fas än på länge. Det råder diametralt skilda meningar om vilket vägval unionen ska ta. EU-kommissionen vill ge sig själva beskattningsrätt och chockhöja medlemsavgifterna – för Sveriges del med trettiofem procent. Det är en farlig väg att gå, som hotar att möblera om relationen mellan EU och enskilda medlemsstater. Frankrike och Tysklands respektive regeringar vill i många avseenden gå ännu längre, och gör gemensamma utspel om exempelvis en EU-armé.

Utöver budgetdiskussionen tillkommer diskussionen om den sociala pelaren. I grunden är det en slags överstatlig programförklaring inom välfärdsområdet. Inte lagstiftande i sig själv, men väl en plattform för lagstiftning inom de områden som tas upp. Innebörden av detta är solklar: politiska områden som socialförsäkrings-, social-, familje- och arbetsmarknadslagstiftning skall i högre grad regleras av EU framöver.

Det finns helt enkelt ingen anledning att utforma den svenska välfärden i kompromisser med bulgarer, greker och polacker. Och slutresultatet av sådana förhandlingar kommer knappast vara skräddarsydda efter just den svenska synen på socialpolitik.

Inför toppmötet i Göteborg varnade såväl Kristdemokraterna som flera andra partier för konsekvenserna. Socialdemokraterna valde att helt förneka problembeskrivningen. Den sociala pelaren kommer inte leda till någon ny lagstiftning, hette det. Stefan Löfven gick så långt som att i en intervju med Sveriges Radio (15/11–2017) hävda att kritiken berodde på att de borgerliga partierna ”inte är intresserade av social trygghet och förbättrade levnadsvillkor för människor”. Samt att kritikerna försöker ”lägga ut en dimridå och säga att nu leder det här till ökad överstatlighet, för att försöka flytta fokus från frågan”.

Med tanke på hur tydlig EU-kommissionen var redan då i frågan om att ny lagstiftning skulle knytas till den sociala pelaren var Löfvens ord objektivt sett missledande. Och de entydiga ordvalen har dessvärre heller inte åldrats väl.

Två lagstiftningsprocesser med direkt koppling till den sociala pelaren är färdigförhandlade och väntar på att slutligen godkännas:

Det rör dels direktivet om balans mellan arbete och privatliv, som för första gången kvoterar uttaget av föräldraförsäkringen på EU-nivå. Om EU-kommissionen hade fått sin vilja igenom hade Sverige tvingats addera ytterligare en pappamånad som en följd av förhandlingar i Bryssel, men nu blev slutresultatet i stället ett utfall som inte kräver svensk uppdatering av lagstiftningen.

Dels handlar det om arbetsvillkorsdirektivet, som detaljreglerar inhemska arbetsmarknader avseende exempelvis provanställningar. Under förhandlingarnas gång uttryckte såväl fackföreningar som arbetsgivare som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) stor oro för hur den här typen av EU-lagstiftning skulle påverka den svenska modellen. Slutresultatet av förhandlingarna säger sig facket vara nöjda med, allt medan Svenskt Näringsliv säger att det är olyckligt och rimmar illa med den svenska partsmodellen.

Men frågan är i grunden inte så mycket hur det som nu kommit på plats påverkar oss, utan vad som sker i nästa steg. Detaljer i familjepolitiken är nu för första gången EU-reglerade. Vilka garantier finns att inte ett förslag om ytterligare EU-styrning kommer ske framöver, genom mindre uppdateringar av gällande direktiv? Och vad händer med den svenska partsmodellen när det etableras en praxis där anställningsformer detaljregleras via EU-direktiv?

Det heter ofta från den sociala pelarens försvarare att det bara handlar om gemensamma miniminivåer. Men det är helt enkelt inte sant. Det handlar om utformning, och det handlar ansvarsfördelning. Det finns också handfasta exempel på hur fel det kan bli.

När EU-kommissionen för några år sedan släppte ett helt annat förslag rörande styrning av medlemsländernas föräldraförsäkringar, det så kallade mammaledighetsdirektivet, så slutade förhandlingarna med ett förslag där kvinnor belades med arbetsförbud direkt efter födseln. Förslaget drogs sedermera tillbaka, men borde utgöra en lärdom inför framtiden. Det finns helt enkelt ingen anledning att utforma den svenska välfärden i kompromisser med bulgarer, greker och polacker. Och slutresultatet av sådana förhandlingar kommer knappast vara skräddarsydda efter just den svenska synen på socialpolitik.

Väldigt mycket talar också för att nya lagförslag kommer komma på dessa områden. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker framförde i ett linjetal i höstas att ny social EU-lagstiftning måste komma på plats, och han gjorde det med uttrycklig hänvisning till toppmötet i Göteborg.

Nu ser vi också hur dessa idéer tar väldigt konkret form inför EU-valet. Socialdemokraternas Europaparti, PES, uttrycker i sin valplattform att de vill se ”bindande regler som stärker välfärdssystemet”. De vill också flytta arbetslöshetsförsäkringarna till EU-nivå.

De svenska socialdemokraterna har nu markerat att det inte vill gå lika långt. Men de har i Europaparlamentet exempelvis ställts sig bakom krav på gemensamma socialbidragsnormer inom EU, med delfinansiering på EU-nivå.

Den typen av ambitioner skulle i grunden rubba maktbalansen mellan vad som är det enskilda landets ansvar och vad som är EU-gemensamma angelägenheter. Oaktat vad Socialdemokraterna anser om den valplattform som deras Europaparti nu tagit fram så bär de ett ansvar för att vi alls befinner oss i det här läget, genom att ha varit pådrivande för att den sociala pelaren alls kom på plats.

Noterbart är också att de partier som bildade majoritet för den svenska linjen avseende den sociala pelaren nu befinner sig i en riksdagsminoritet. Eftersom det svenska systemet bygger på att regeringen förankrar sina förhandlingspositioner i riksdagens EU-nämnd skapar det ett nytt läge. Den kommande mandatperioden kommer den här frågan att vara helt avgörande. Då krävs det en tydlig svensk linje i såväl ministerrådet som Europaparlamentet.

Kristdemokraterna går till val på ett EU som håller rätt fokus. Ett EU som fortsätter stärka Europas konkurrenskraft och som bär ledartröjan vad avser klimatomställningen. Men också ett EU som låter makten över svensk välfärd vara kvar i Sverige.