Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/s-bor-valja-linje-2-bade-hjarta-och-hjarna-i-asylpolitiken/

DN Debatt

DN Debatt. ”S bör välja linje 2: både hjärta och hjärna i asylpolitiken”

Det är fel att utmåla människor i utsatt situation som själva problemet. Inhumana element i gränskontroll och mottagande ska bekämpas, skriver Daniel Färm. ­Bilden från ett flyktingläger i grekiska Diavata i april i år. Foto: Nicolas Economou/TT

DN DEBATT 24/6. Sveriges och EU:s nya asyl- och migrationspolitik riskerar att haverera om den tillåts präglas av högeridéer om ökad arbetskraftsinvandring och stängda gränser för flyktingar. Därför bör Socialdemokraterna i både EU och Sverige nu driva en ”linje 2” i asyl- och migrationspolitiken: ordning och reda – med hjärta, skriver Daniel Färm, tankesmedjan Tiden.

Sveriges och EU:s nya asyl- och migrationspolitik riskerar att ­haverera om den tillåts präglas av högeridéer. En marknadsliberal kraftig ökning av invandringen skulle pressa ned löner och urholka välfärden. En högernationalistisk linje med hårdast möjliga tag och stängda gränser skulle leda till avhumanisering, främlingsfientlighet och ifrågasättande av asylrättens grund. Socialdemokratin behöver nu visa på ett tredje alternativ – en linje 2:

1 Flyktingar är inte problemet. Det är fel att utmåla människor i en utsatt situation som själva problemet. Inhumana element i gränskontroll, mottagande och återvändande ska bekämpas.

Den stora utmaningen borde egentligen inte vara hur de 25 miljoner som har flytt sitt land ska få skydd. Däremot finns det i dag över 250 miljoner internationella – framför allt socioekonomiska – migranter i världen.

Mer eller mindre ofrivillig migration återspeglar klyftorna och orättvisorna i världen. Men lösningen på dessa klyftor är inte att många flyttar till rikare länder, utan att komma till rätta med orsakerna till att de vill eller behöver göra det. Därför behövs mindre fokus på mottagande här, och ökat på kraftfulla insatser för att bidra till framtidstro, demokrati, fattigdomsbekämpning och ökad sysselsättning i ursprungsländerna. Om de fem värsta konflikterna i världen löstes skulle två tredjedelar av flyktingarna kunna återvända.

Mer eller mindre ofrivillig migration återspeglar klyftorna och orättvisorna i världen. Men lösningen på dessa klyftor är inte att många flyttar till rikare länder, utan att komma till rätta med orsakerna till att de vill eller behöver göra det.

2 En reglerad invandring är inte problemet. Migration kan ha både positiva och negativa effekter, beroende på hur väl integrationen fungerar. Möjligheterna att erbjuda bostad, utbildning, jobb och deltagande skiljer sig starkt åt beroende på om det kommer 15.000 eller 150.000 personer – och vilken utbildning de har. Därför behöver nivån på mottagandet justeras löpande utifrån behov, omvärldsläge, inhemska förutsättningar och vilka som kommer.

En stor invandring riskerar att skapa en press nedåt på löner och villkor. Till dess att vi har en hög facklig organiseringsgrad också bland nyanlända samt hög kollektivavtalstäckning också i de branscher där många har sina första jobb i Sverige finns det skäl att hålla nere invandringen till Sverige. Arbetskraftsinvandringen bör begränsas starkt så länge vi har många arbetslösa i Sverige.

3 Ett pluralistiskt samhälle är inte problemet. Problemet är värderingar som förtrycker. Såväl rasism och högernationalistiska idéer om en enhetlig homogen kulturell identitet som hedersförtryck bör bekämpas.

4 Gränser är inte problemet. De ramar in och avgränsar demokratin, och behöver värnas och säkras. Den fria rörligheten inom EU kräver fungerande yttre gränser. Men det är viktigt att det finns lagliga vägar att ta sig till ett land i legitima syften.

Arbetskraftsinvandringen bör begränsas starkt så länge vi har många arbetslösa i Sverige.

5 Rätten till asyl är inte problemet. Att världens länder ska ge skydd till flyktingar är i grunden bra. Samtidigt visade krisen 2015 att de europeiska och svenska asylsystemen är ohållbara:

• Endast ett fåtal EU-länder tog ansvar för ett stort antal skyddsbehövande.

• Äldre, kvinnor och barn har på grund av riskerna på den farliga vägen inte samma möjligheter som unga, starka män att själva ta sig till EU för att söka skydd.

• Att flyktingar och migranter kommer i ”mixed flows” undergräver tilltron till asylrätten. 2018 beviljades endast 39 procent av alla asylansökningar av Migrationsverket.

• Tilltron till asylrätten undergrävs även av att endast knappt hälften av de som får avslag återvänder frivilligt. Problemet förstärks av krav på amnesti eller nya prövningar.

Asylsystemet behöver därför bli rättvisare, mer effektivt och bidra till ordning och reda. Asylrättens grundsyfte – skydd för den som flyr för sitt liv eller sin säkerhet – ska stå i centrum. Däremot bör ett övergripande mål för migrationspolitiken vara att stoppa socioekonomiska migranter från att ta sig till EU-länderna på det sätt som sker i dag. Massflyktssituationer vid krig och naturkatastrofer bör därför lösas på ett mer ordnat sätt.

Det vore egentligen bäst att skilja på olika skyddsbehövande:

De relativt få konventionsflyktingarna (som söker skydd undan förföljelse, dödsstraff eller tortyr) skulle också fortsättningsvis kunna söka och få asyl inne i ett EU-land.

De större grupperna krigsflyktingarna (alternativt skyddsbehövande) skulle i stället kunna erbjudas förbättrat skydd genom ökat EU-stöd till grannländer och internationella flyktingläger i närområdet. I stället för att själva behöva ta sig på livsfarliga vägar för att söka asyl inne i EU-länder skulle vissa krigsflyktingar – också fler kvinnor, äldre och barn – kunna föras över via ett kraftigt utökat kvotflyktingsystem.

Det skulle innebära att betydligt färre själva söker sig till EU – med minskat behov av utdragna handläggningar och problem vid avvisningar. Däremot behöver inte antalet som får skydd i EU totalt sett minska. Detta vore en rimlig avvägning mellan att hjälpa fler mer effektivt i närområdet, att avlasta grannländerna och att skapa ordning och reda genom att hålla isär socioekonomiska migranter och skyddsbehövande. Det skulle även stärka möjligheterna till skydd för kvinnor, barn och äldre. Och färre skulle behöva riskera sina liv via skrupellösa människosmugglare.

Det finns dock vissa juridiska och praktiska svårigheter med en sådan lösning. Det kan exempelvis leda till att fler krigsflyktingar i stället söker asyl som konventionsflyktingar. Men att på detta sätt värna rätten till skydd och samtidigt hantera problemen med dagens system bättre bör ändå vara den övergripande inriktningen.

Alternativt skyddsbehövande bör i regel få tillfälliga uppehållstillstånd. Om krisen blir mer långvarig – exempelvis längre än tre år – bör de dock kunna få permanenta uppehållstillstånd.

Ett fåtal EU-länder där främlingsfientliga partier styr får inte paralysera hela EU. Det är nu dags att gå vidare med en fördelning av asylsökande och kvotflyktingar bland en ”coalition of the willing”. Länder som vägrar att delta bör i stället straffas ekonomiskt.

Det behövs en särskild skyddsordning för klimatflyktingar. Sverige bör ta initiativ till en FN-konferens för att hantera denna sannolikt ökande grupp skyddsbehövande.

6 Familjeåterförening är inte problemet. Att ha sina nära och kära hos sig är en grundläggande rättighet och underlättar integrationen för den som har fått permanent uppehållstillstånd. Men det är inte rimligt med familje­återförening för de som har tillfälliga uppehållstillstånd.

Sammantaget bör Socialdemokraterna i både EU och Sverige nu driva en ”linje 2” i asyl- och migrationspolitiken: ordning och reda – med hjärta.