Sjukförsäkringsreformen har i huvudsak varit framgångsrik. Men allt har inte blivit bra och enskilda personer har kommit i kläm. Vi föreslår därför nu flera viktiga justeringar som ska ligga till grund för beslut i riksdagen i höst. Bland annat vill vi öka möjligheterna till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen. De personer som är alltför sjuka och inte kan tillgodogöra sig Arbetsförmedlingens insatser ska kunna stanna i försäkringen. Vi vill också införa en särskild ersättning och ett nytt bostadstöd till dem som lämnat den tidsbegränsade förtidspensionen, skriver socialförsäkringsministern och fyra företrädare för alliansen.
I mer än fyra årtionden var sjukfrånvaron i Sverige klart högre än i jämförbara länder, utan att svenskarna var sjukare än andra. Stora, omotiverade skillnader i sjukfrånvaro mellan olika delar av landet visade att förtidspension (sjukersättning) användes för att minska arbetslösheten. Förtidspensionerna ökade från 150.000 år 1960 till 550.000 personer år 2004, då det på ett enda år förtidspensionerades 73.000 personer.
Bristen på rehabilitering till arbete var påtaglig. Många insåg att detta var ohållbart och att människors möjligheter att bidra till samhällsutveckling och eget arbete måste tas tillvara om Sveriges höga välfärdspolitiska ambitioner ska kunna upprätthållas.
För några år sedan genomförde vi därför en stor sjukförsäkringsreform för att komma till rätta med bristerna, och i dag ser utvecklingen väsentligt bättre ut. Problem återstår, men resultaten av de senaste årens arbete måste vårdas. Hälften så många är i dag sjukskrivna hälften så länge, jämfört med när sjukskrivningarna var som högst. Förtidspensioneringarna har gått från en av Europas högsta nivåer till en av de lägre.
Reformen var både riktig och nödvändig och i huvudsak framgångsrik. Men det betyder inte att det har varit en enkel resa eller att allt har blivit bra. Vi vet sedan 100 år att det är komplicerat att genomföra stora sociala reformer.
Framför allt kan det vara oerhört svårt för den som varit sjukskriven i många år att komma tillbaka. Imponerande många har lyckats, men det har ofta varit tufft. Vi som har privilegiet att vara friska bör vara ödmjuka inför detta.
Som flera enskilda exempel har visat har vissa personer kommit i kläm, trots reformens ambitioner att ge stöd på vägen tillbaka. Utan tvekan var det fler före reformen som inte fick den hjälp de behövde, men det ursäktar naturligtvis inte kvarvarande brister. Ambitiösa välfärdssystem blir aldrig färdiga, utan måste ständigt förbättras.
Efter valet i höstas påbörjades ett omfattande arbete med en översyn av sjukförsäkringen. Den departementspromemoria vi inom kort remitterar innehåller flera förbättringar för att sjukförsäkringen ska fungera i enlighet med reformens ambitioner. Den kommer att ligga till grund för beslut i riksdagen till hösten.
Grunderna ligger fast, men ett antal viktiga justeringar behöver göras. De viktigaste förslagen är:
1. Ökade möjligheter till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen. En del alltför sjuka personer har efter maxtiden 2,5 års sjukskrivning eller tidsbegränsad förtidspension lämnat sjukförsäkringen. De har kommit till Arbetsförmedlingen, trots att de uppenbart inte kunnat tillgodogöra sig insatserna där. Så ska det inte vara. Likabehandling är viktigt, men det behövs ett något ökat utrymme för individuella bedömningar. En regel införs därför – utöver de undantag som redan finns – som anger att om det vore oskäligt på grund av sjukdom att en person lämnar sjukförsäkringen, så ska han eller hon stanna i sjukförsäkringen.
2. Ökad ekonomisk trygghet för de som lämnar tidsbegränsad förtidspension. Den svenska sjukpenningförsäkringen är en inkomstförsäkring. Den bygger på att man arbetar och får sjuklön eller sjukpenning om man till följd av sjukdom inte kan jobba. Men de som har haft den gamla formen av tidsbegränsad förtidspension, och som saknar sjukpenninggrundande inkomst – ”de nollklassade” – kan när den tidsbegränsade förtidspensionen upphör inte få sjukpenning oavsett hur sjuka de är.
Detta kan leda till att den som lämnar sjukförsäkringen efter maximal tid och saknar tidigare inkomst hänvisas till socialbidrag. Vi föreslår därför att en särskild ersättning (sjukpenning i särskilda fall) införs för de som har haft tidsbegränsad förtidspension och som saknar försäkrad inkomst. Ersättningen motsvarar vad dessa personer fått under arbetslivsintroduktionen (ALI).
3. Nytt bostadsstöd till de som lämnat tidsbegränsad förtidspension. Utöver denna nya ersättning ska man vid övergång till Arbetsförmedlingen också kunna erhålla ett bostadsstöd som tar hänsyn till försörjningsbörda. Stödet ska kunna utgå under arbetslivsintroduktionen och även därefter.
4. Tidigare rehabiliteringsinsatser och bättre samarbete mellan myndigheter. Efter de maximala 2,5 åren i sjukförsäkringen övertar Arbetsförmedlingen (AF) ansvaret för att undersöka möjligheten att komma tillbaka till arbetslivet. Det är bra. Ungefär hälften av dem som deltar i AF:s arbetslivsintroduktion påbörjar en mödosam resa allt närmare arbetsmarknaden, medan hälften kommer tillbaka till sjukförsäkringen. Men stödet riskerar att komma för sent och pågå under alltför kort tid. Vi föreslår därför att ett utökat stöd i form av bland annat arbetslivsinriktad rehabilitering från Försäkringskassan och AF ska kunna ges under den tid man fortfarande är sjukskriven, i många fall redan efter ett år. Detta minskar risken att människor faller mellan stolarna.
5. Vägen till arbetsmarknaden måste vara bred. Också den som har en tydlig men begränsad arbetsförmåga måste kunna få göra en insats. Det behövs fler uppgifter för dem som lämnar sjukförsäkringen men har svårt att konkurrera på den vanliga arbetsmarknaden. Vi ger Arbetsförmedlingen medel till ytterligare 3.000 platser speciellt för personer med nedsatt arbetsförmåga.
6. Tilltron till sjukförsäkringen behöver stärkas. Försäkringskassan fattar varje år 19 miljoner beslut och gör 47 miljoner utbetalningar. Ibland kommer det då uppstå konflikter, där den försäkrade vill en sak, medan reglerna säger något annat. Ingen försäkring som bygger på svåra bedömningar med stor betydelse för människors livssituation kommer att fungera helt konfliktfritt, vilket visar på att vi naturligtvis också i fortsättningen noggrant kommer att följa utvecklingen. Detta visar behovet av ett brett förtroende – för reglerna, myndigheten och rättssäkerheten. Försäkringskassans låga förtroendesiffror är ett allvarligt problem. Vi vill nu starta ett brett upplagt arbete, inriktat på att stärka förtroendet för hela kedjan av beslut i sjukförsäkringen. Detta gäller särskilt försäkringskassans samarbete med de sjukskrivande läkarna och hela den medicinska professionen.
Sjukförsäkringen har alltid i huvudsak varit en omställningsförsäkring, som syftar till återgång i arbete efter förmåga. Ett samhälle med höga välfärdsambitioner måste samtidigt bygga på tydliga krav att all arbetsförmåga så långt som möjligt tas till vara.
Förslagen syftar till att sjukförsäkringen ska fungera bättre och tilltron till försäkringen stärkas. Den som på grund av sjukdom inte kan arbeta ska ha en ekonomisk trygghet genom sjukförsäkringen, men också uppleva trygghet i att allt görs för att man så snart som möjligt ska kunna komma tillbaka i arbetsgemenskapen.
Ulf Kristersson (M)
socialförsäkringsminister
Emma Henriksson (KD)
Gunnar Axén (M)
Solveig Zander (C)
Ulf Nilsson (FP)
ledamöter i socialförsäkringsutskottet