Fem organisationer: ”Så kan hjärtvården i Sverige bli mer jämlik” - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Så kan hjärtvården i Sverige bli mer jämlik”

Fyra variabler är kritiska när det gäller risken att återinsjukna i hjärtinfarkt: rökstopp, fysisk aktivitet, blodtryck och blodfetter – samtliga har avgörande effekt, skriver artikelförfattarna.
Fyra variabler är kritiska när det gäller risken att återinsjukna i hjärtinfarkt: rökstopp, fysisk aktivitet, blodtryck och blodfetter – samtliga har avgörande effekt, skriver artikelförfattarna. Foto: Claudio Bresciani/TT

Risken att dö i hjärt-kärlsjukdom är nästan dubbelt så hög för svenskar med låg utbildningsnivå. Samtidigt visar en ny Sifoundersökning att inte ens hälften av svenskarna anser att vården är jämlik. Om regeringen ska infria målet att utplåna hälsoklyftorna krävs en kraftsamling, skriver fem organisationer som arbetar för bättre hjärthälsa.

Nästan alla människor känner någon som har dött i hjärt-kärlsjukdom. Vi har mist släktingar, vänner, kollegor eller bekanta till följd av sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt och plötsligt hjärtstopp. Förra året dog över 30.000 personer av hjärt-kärlsjukdom. Det är mer än vart tredje dödsfall och gör hjärt-kärlsjukdom till den vanligaste dödsorsaken i Sverige i dag.

Även om hjärt-kärlsjukdom drabbar människor i alla åldrar, regioner och samhällsklasser så finns det stora socioekonomiska skillnader inom hjärt­hälsan. Personer med lägre utbildning löper betydligt större risk att drabbas av sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och diabetes. Ännu större blir skillnaden om man tittar på antalet avlidna. Risken att dö i hjärt-kärlsjukdom är 68 procent högre för de 1,3 miljoner svenskar som enbart har en grundskoleutbildning jämfört med de som är högskoleutbildade.

Samtidigt visar en ny Sifoundersökning, genomförd på uppdrag av Hjärt-lungfonden, att inte ens hälften av alla svenskar upplever att vården i Sverige är jämlik. Bara 46 procent anser att kvaliteten på vården är helt oberoende av faktorer som kön, ålder, inkomst och bostadsort. Allmänhetens bild är att vården inte enbart påverkas av vilka behov du har, utan också av vem du är.

När den sittande regeringen tillträdde slog man fast ett ambitiöst mål: Hälsoklyftorna ska försvinna inom en generation. Målsättningen är lovvärd, men nu måste ord följas av handling. Generellt kan vi vara stolta över hälso- och sjukvården i Sverige. Forskning och utveckling har resulterat i att det akuta omhändertagandet av sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke har förbättrats. Andelen svenskar som dör i hjärtinfarkt har halverats på tio år och allt färre patienter återinsjuknar. Vårdresultaten ligger på en hög och jämn nivå – fullt jämförbar med de bästa internationella sjukhusen – och de variationer som finns inom akutsjukvården är små.

Betydligt dystrare är situationen inom den sekundärpreventiva vården, som ska hjälpa redan drabbade att exempelvis slippa återinsjukna i hjärtinfarkt. Här stämmer tyvärr allmänhetens bild av vården alltför väl. Måluppfyllelsen i sekundärpreventionen är låg och variationen är stor mellan olika sjukhus, olika regioner – och olika socioekonomiska grupper.

Fyra variabler är kritiska när det gäller risken att återinsjukna i hjärtinfarkt: rökstopp, fysisk aktivitet, blodtryck och blodfetter – samtliga har avgörande effekt. Enligt en ny rapport från kvalitetsregistret Swedeheart lyckades sjukhusen under 2017 med att nå målvärdena för samtliga fyra variabler hos i medeltal 30 procent av alla hjärt­infarktpatienter.

Resultatet är en förbättring från 2016, men fortfarande når inte ens en tredjedel av patienterna målvärdena för samtliga fyra variabler. Det innebär att 7 av 10 patienter i dag bär på riskfaktorer för en ny hjärtinfarkt. Dessutom är skillnaden stor mellan hur väl de olika sjukhusen i landet lyckas förbättra de fyra faktorerna. Vissa sjukhus lyckas väl med alla fyra medan andra knappt lyckas alls. Till exempel varierar andelen patienter som sjukhusen hjälpt att sluta röka mellan 24 och 100 procent. Andelen som deltagit i ett fysiskt träningsprogram varierar mellan 0 och 92 procent mellan de olika sjukhusen.

Förra året dog över 30 000 personer av hjärt-kärlsjukdom. Det är mer än vart tredje dödsfall och gör hjärt-kärlsjukdom till den vanligaste dödsorsaken i Sverige i dag.

Swedehearts senaste rapport visar att både utbildning och inkomst kraftigt påverkar utsikterna för att få god sekundärprevention där de socioekonomiskt svaga grupperna drar det kortaste strået. Orättvisan blir än mer påtaglig av att förutsättningarna för god hjärthälsa redan är sämre hos den här gruppen. Enligt Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät röker nästan tre gånger så stor andel av låginkomsttagarna dagligen jämfört med höginkomsttagarna. 57 procent av de med gymnasial utbildning lider av fetma medan motsvarande siffra för personer med eftergymnasial utbildning bara är 43 procent. Eftersom rökning och övervikt är riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom löper personer i socioekonomiskt utsatta grupper därmed också större risk att drabbas av hjärtinfarkt.

Variationen mellan sjukhusen, ojämlikheten mellan olika socioekonomiska grupper och allmänhetens bristande förtroende för vården målar en dyster bild av nuläget. Om regeringen ska kunna infria målet om att radera hälsoklyftorna i Sverige bör fokus ligga på att förbättra hälsan hos de människor som har sämst förutsättningar, och att se till att de får samma vård som alla andra när de väl drabbas.

För att komma till rätta med de stora skillnaderna i hjärt-kärlhälsa föreslår vi därför att:

  1. Regioner och landsting i samverkan med civilsamhället prioriterar förebyggande hälsovård och sekundär­preventiv sjukvård, inte minst med fokus på socioekonomiskt svaga grupper.
  2. Forskningen tilldelas ökade resurser för att undersöka hur männi­skor kan få hjälp att förbättra sin livsstil och hur sjukvården bättre kan nå ut till socioekonomiskt svaga grupper. Den stora variationen i lyckad sekundär­prevention mellan olika socioekonomiska grupper är oacceptabel och har inga rationella orsaker.

Till stor del har vi redan tillräckliga kunskaper om vad som måste göras för att kunna minska hjärthälsoklyftorna i Sverige. Många sjukhus har kommit långt och lyckas väl i sitt arbete med att minska risken för exempelvis nya hjärtinfarkter. Nu behöver alla regioner och landsting ta lärdom av de framgångsrika exemplen och prioritera den förebyggande hjärtvården. Först då kan vi få en jämlik vård där din bakgrund, utbildning eller bostadsort inte avgör dina chanser att överleva hjärt-kärlsjukdom och återgå till ett fullgott liv.

DN Debatt.23 april 2018

Debattartikel

Företrädare för fem organisationer som arbetar för bättre hjärthälsa:
”Så kan hjärtvården i Sverige bli mer jämlik”

Repliker

Johan Carlson, generaldirektör Folkhälsomyndigheten:
”Vården ensam kan inte minska hälsoskillnaderna”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Rättelse 2018-04-24 13:30
I en tidigare version av artikeln stod att risken att dö i hjärt-kärlsjukdom är nästan sju gånger högre för svenskar med låg utbildningsnivå. Påståendet bygger på statistik från Folkhälsomyndigheten, och är korrekt om man enbart tittar på de som avlider i dag. Statistiken i fråga är dock inte åldersstandardiserad, och då personer med låg utbildningsnivå är överrepresenterade i den äldre befolkningen återspeglar denna beskrivning inte situationen på ett rättvist sätt. En åldersstandardiserad siffra visar i stället att lågutbildade löper 68 procent högre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.