Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sa-kan-plast-ateranvandas-i-stallet-for-att-eldas-upp/

DN Debatt

DN Debatt. ”Så kan plast återanvändas i stället för att eldas upp”

Plasten i världshaven är ett växande problem och dagens system för insamling och återvinning fungerar inte, skriver artikelförfattarna. Foto: TT

DN DEBATT 18/10. Huvuddelen av den plast som samlas in bränns upp och bidrar därmed till klimatkrisen. Med ny teknik kan plastavfallet i stället omvandlas till en råvara för nya plastprodukter. Men för att det ska bli verklighet krävs en tydlig strategi och styrmedel från regeringen och samarbetspartierna, skriver forskarna Filip Johnsson och Henrik Thunman.

Plasten i världshaven är ett växande problem och dagens system för insamling och återvinning fungerar inte. Men samhället är beroende av plast, inte minst livsmedelsindustrin, där plasten har en unik förmåga att skydda livsmedel, bidra till lång hållbarhet och minskat matsvinn. 

Varje år produceras över 400 miljoner ton plast i världen, enligt OECD. Och trots en rad initiativ för att minska plastanvändningen förutspås den globala plastanvändningen att bara fortsätta växa. Samtidigt blir det allt tydligare att dagens utgångspunkter för plaståtervinning inte fungerar. Tanken är att plasten i första hand ska återanvändas, i andra hand materialåtervinnas och i sista hand energiåtervinnas genom förbränning.

Det finns ett antal fundamentala skäl till att denna avfallstrappa inte kan lösa de problem som plastanvändningen ger upphov till:

Plast som återvinns förlorar gradvis i värde och blir till slut värdelös. Det gör att det saknas naturliga drivkrafter att samla in och ta hand om plasten och plastavfallet blir i stället något man bara vill bli av med. Det leder bland annat till att plastavfall från rika länder exporteras till utvecklingsländer under oklara former.

En stor andel av den plast som samlas in – 77 procent i Sverige – går till förbränning. Det ger el och värme, men det bidrar samtidigt till klimatpåverkan eftersom nästan all plast görs av fossila råvaror.

Den lilla del av plasten som återvinns – 8 procent i Sverige – kan endast användas till produkter av lägre kvalitet. Detta eftersom återvinningen bygger på enkla mekaniska eller kemiska processer, som förenklat innebär att plasten smälts om. Plast från en livsmedelsförpackning kan inte bli en ny sådan förpackning, utan får användas till exempelvis bildetaljer, kläder eller möbler – som när de tjänat ut hamnar i avfall som förbränns.

Det grundläggande problemet är att samhället tillåter att plast framställs från ny fossil olja eller gas. Detta trots att det finns enorma mängder plast att tillgå i samhället, men som i stället förbränns eller hamnar i naturen och på deponier.

Det grundläggande problemet är att samhället tillåter att plast framställs från ny fossil olja eller gas. Detta trots att det finns enorma mängder plast att tillgå i samhället, men som i stället förbränns eller hamnar i naturen och på deponier.

Det finns emellertid ett helt annat angreppssätt som på sikt kan lösa problemet och föra in plasten i ett helt cirkulärt system. Det bygger på att låta plastavfallet återvinnas genom att omvandla det i grunden, till sina ursprungliga beståndsdelar. Denna process kräver en stor energitillsats – motsvarande cirka 30 procent av den kemiskt lagrade energin i plasten. Men det går att lösa genom att utnyttja den ökande tillgången på billig, förnybar el.

Det nya angreppssättet är både tekniskt och ekonomiskt fullt möjligt redan i dag. Det finns ett antal olika spår som är långt framme i sin utveckling. Ett exempel som nu demonstreras i teknisk skala (ett antal ton plast per dag) har nyligen publicerats i en vetenskaplig tidskrift av en av undertecknarna. Tekniken gör det möjligt för befintliga kemikluster, som i dag tillverkar olika typer av plaster från fossil råvara, att gradvis ställa om till att använda plastavfall och, genom tillsats av el, återvinna råvarans kolinnehåll. Kostnaden (inklusive investering) och energiverkningsgraden för att producera plast på detta sätt blir ungefär densamma som för att producera plast från fossil olja i existerande anläggningar.

En cirkulär plastekonomi kan alltså skapas redan i dag och Sverige skulle kunna ta ledningen i en sådan utveckling. Men för att det ska bli verklighet krävs att:

1 Det införs skarpa politiska styr­medel som begränsar möjligheten att använda jungfruliga fossila råvaror för produktion av plast.

2 Att en utfasning av fossila rå­varor enligt ovan kombineras med kvantitativa krav på en ökande andel av återvunnen råvara i produktionen av nya plastprodukter.

3 Att energiåtervinning av plast genom produktion av el, värme och bränslen successivt fasas ut och på sikt förbjuds.

4 Att Sverige gör allt för att omställningen mot ett förnybart elsystem – i enlighet med energiöverenskommelsen – ska påskyndas.

Den kanske mest uppenbara fördelen med denna strategi är att den leder till att befintlig plast får ett värde efter användning. I stället för att plastavfallet är något man bara vill bli av med skapas drivkrafter för att samla in plasten. Detta kan resultera i ett globalt intresse för ”plastic mining” med successivt minskade mängder plast i haven och naturen. 

En cirkulär plastekonomi måste ta avstamp i en strategi som baseras på en helhetssyn om användning och utveckling av samhällets kolbaserade material. Det vill säga både de som i dag är av biogent ursprung, såsom trä, papper och textilier och de som i dag är av fossilt ursprung, såsom plast. Bioplast framhålls ofta som en möjlighet att ersätta plast från olja.

Men utveckling av bioplast innebär – om det görs i större skala – att värdefull mark behöver användas för att förse materialsystemen med bioråvara. Värdefulla cellulosafraktioner som framställs i komplicerade processer ska sedan användas i mer eller mindre kortlivade produkter, och när de tjänat ut till största delen förbrännas.

I januariavtalet mellan regeringen och samarbetspartierna slås fast att det ska göras ”en bred översyn av regelverken för återvinning och hantering av avfall och restprodukter för att främja innovation och företagande i den cirkulära ekonomin”.

Vi uppmanar därför regeringen och samarbetspartierna att driva på så att Sverige kan bli ett föregångsland i skapandet av en cirkulär plastekonomi, där plast som i dag går till energiåtervinning i stället omvandlas till plast­råvara av jungfrulig kvalitet.

Det är den enda möjligheten för en långsiktigt hållbar plastanvändning och för att samtidigt minska de existerande problemen med plast i naturen. Sverige har allt att vinna på att ta ledningen i arbetet mot cirkulär plastanvändning, med hög kompetens inom industrin och en vilja att vara ett föregångsland i arbetet mot fossilfrihet.