Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 16:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-halvera-sveriges-koldioxidutslapp-nu/

DN Debatt

DN Debatt. ”Så kan vi halvera Sveriges koldioxidutsläpp nu”

Sverige är ett av världens rikaste länder och har en stor oanvänd potential för minusutsläpp, skriver artikelförfattarna.
Sverige är ett av världens rikaste länder och har en stor oanvänd potential för minusutsläpp, skriver artikelförfattarna. Foto: Magnus Hallgren

DN DEBATT 16/3.
Anders Lyngfelt, professor i energiteknik, och biträdande lektor Mathias Fridahl: Dagens klimatmål förutsätter att våra barn och barnbarn ska betala priset. Stora minusutsläpp krävs för att klara koldioxidbudgeten. Lösningen är enkel: Ett betalningsansvar som innebär att de som släpper ut koldioxid betalar för att ta bort den från atmosfären. 

Mot bakgrund av Klimatpolitiska vägvalsutredningen, vars betänkande nu lagts fram, framförs här ett förslag på hållbar och långsiktig finansiering av minusutsläpp. Förslaget innebär radikalt minskade koldioxidutsläpp och visar hur vi kan minska klimatskulden till våra efterkommande.

Det finns mycket starka skäl att hålla jordens uppvärmning under 1,5 grader. För att lyckas måste vi hålla våra utsläpp inom den så kallade koldioxidbudgeten, som med dagens utsläppsnivå är slut om bara cirka åtta år. Vi måste alltså snabbt minska utsläppen.

Grundproblemet, att fossila bränslen normalt är det billigaste sättet att tillgodose våra energibehov, har egentligen en enkel lösning, nämligen att införa en tillräckligt hög kostnad för att släppa ut koldioxid.

Men eftersom koldioxidbudgeten snart är slut kommer vi dessutom att behöva stora minusutsläpp. Vi måste alltså rena atmosfären från koldioxid. De metoder som har rimliga kostnader utnyttjar växternas förmåga att ta upp luftens koldioxid, såsom skogsplantering, ändrade jordbruksmetoder och att fånga in och lagra koldioxid från förbränning av biomassa, så kallad bio-CCS.

Minusutsläpp handlar om att bryta det naturliga kretsloppet, så att den koldioxid som växterna fångat upp hindras från att återgå till atmosfären. Det kan i de flesta fall göras i kombination med att biomassan nyttiggörs på annat sätt, exempelvis energiproduktion. Även avfall från biomassa som använts till produkter såsom byggnadsmaterial och trävaror, liksom uttjänta pappersfibrer, kan förbrännas med samtidig koldioxidinfångning.

Dagens globala uttag av biomassa i jord- och skogsbruk, om man räknar bort den koldioxid som vi och våra husdjur andas ut, motsvarar en tredjedel av de globala fossila koldioxidutsläppen. All denna biomassa kan inte användas för bio-CCS, men å andra sidan finns förväntningar på ökat uttag av biomassa. Potentialen begränsas av olika faktorer såsom hållbarhet, miljö och livsmedelsproduktion. På liknande sätt är möjligheten till skogsplantering begränsad av tillgång på mark. 

Potentialen för negativa utsläpp globalt är alltså betydande, men också begränsad, vilket å ena sidan ger oss en sista möjlighet att klara koldioxidbudgeten, men å andra sidan innebär att de stora fossila utsläppen snarast måste upphöra.

Den kanske största svårigheten med minusutsläpp är att de måste finansieras. I de scenarier som finns för att klara klimatmålen förväntas våra barn och barnbarn fånga in många hundratals miljarder ton koldioxid. Med våra utsläpp lägger vi en skuld på våra efterkommande som motsvarar i storleksordningen 100.000 kronor per nu levande människa. Det är högst osäkert om framtida finansministrar kommer att kunna ta de skattemedel som behövs till minusutsläpp från skola, sjukvård med mera. Men om vi agerar i tid finns en lösning, nämligen att låta de som släpper ut koldioxid betala för att fånga in utsläppt koldioxid. Denna princip, på engelska ”Emitter Recovery Liability” kallar vi här betalningsansvar. Att låta den som smutsar ner betala städkostnaden ligger i linje med den brett accepterade principen om att förorenaren har betalningsansvar.

Sverige är ett av världens rikaste länder och har en stor oanvänd potential för minusutsläpp. Dessutom har vi, liksom andra rika länder, för länge sedan förbrukat vår rättmätiga del av den totala koldioxidbudgeten. Ur strikt rättvisesynpunkt borde vi inte bara omedelbart avsluta våra utsläpp utan också fånga in de senaste 25 årens utsläpp.

Rika länder måste gå före och visa vägen. Exemplets makt är stor. I kölvattnet av Sveriges klimatlag arbetar nu ytterligare 65 länder för att uppnå klimatneutralitet till 2050.

Vårt förslag är att Sverige inför ett betalningsansvar för koldioxidutsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS. Detta innebär att Sverige halverar sina inhemska koldioxidutsläpp. Med detta exempel kan Sverige sedan arbeta för att EU successivt inför ett liknande betalningsansvar i ETS.

Hur kan detta genomföras praktiskt? Eftersom det ännu saknas en fungerande marknad för säkerställda negativa utsläpp, får utsläpparna i stället betala för framtida negativa utsläpp till en fond som inrättas för att köpa minusutsläpp. En lämplig prisnivå kan vara cirka 1.000 kronor per ton, motsvarande dagens förväntade kostnad för bio-CCS, men den kan justeras upp eller ner när tekniken mognat och kostnaden är bättre känd.

Hur kan detta genomföras praktiskt? Eftersom det ännu saknas en fungerande marknad för säkerställda negativa utsläpp, får utsläpparna i stället betala för framtida negativa utsläpp till en fond som inrättas för att köpa minusutsläpp

Utsläppen av koldioxid utanför ETS är omkring 23 miljoner ton per år, varav drygt 80 procent är från drivmedel. Ett betalningsansvar om 1.000 kronor per ton motsvarar en prishöjning med 2,30 kronor per liter bensin. Eventuellt kan det behövas en övergångsperiod där betalningsansvaret delvis kompenseras av sänkt skatt på drivmedel för att mildra prisökningen, men i slutänden skall inte kostnaden påverka statsbudgeten utan tas av utsläpparna genom ökade priser på fossila bränslen. Detta borde inte vara något problem då uppsatta mål om minskning av transportsektorns utsläpp kräver kraftigt ökade bränslepriser. Enligt Per Kågeson behövs en fördubbling av bensinpriset, och det är utomordentligt viktigt att uppsatta mål vidmakthålls.

Om vi antar att koldioxidutsläppen utanför ETS ska minska linjärt till noll år 2045 blir det knappt 300 miljoner ton som skall fångas in. Detta motsvarar 10 miljoner ton per år under 30 år. Eftersom Sveriges utsläpp av koldioxid från biomassa från större anläggningar är drygt 30 miljoner ton per år, är detta en realistisk nivå.

Att införa ett betalningsansvar innebär att:

• Vi inför en begriplig och rimlig kostnad på koldioxidutsläpp som kan finansiera minusutsläpp.

• Vi tar den uppenbara konsekvensen av att den globala koldioxidbudgeten snart är slut, och att Sveriges koldioxidbudget sedan länge är slut, nämligen att vi behöver fånga in våra koldioxidutsläpp.

• Vi spenderar 2.300 kronor per svensk, motsvarande 0,5 procent av vår bnp eller ett par månaders ekonomisk tillväxt, för att bevara den planet vi fått till låns.

• Vi visar världen hur vi kan befria våra efterkommande från den gigantiska koldioxidskuld vi nu lägger på dem.

• Vi lyfter oss ur vår handlingsförlamning och tar ett omedelbart ansvar för dagens utsläpp.

• Vi får tyngd bakom arbetet att skapa likartade lösningar på EU-nivå.

• Vi får fart på en i det närmaste stillastående teknikutveckling för minusutsläpp och att Sverige bygger upp en kompetens som är viktig för världen.

• Vi slår världen med häpnad genom att i praktiken halvera våra utsläpp och därigenom flyttar gränsen för vad som uppfattas som möjligt.

• Vi visar att vi förstått Greta Thunberg, som för våra efterkommandes – de tystas – talan.