Förnybart måste löna sig. EU:s utsläppssystem är en global förebild. Därför spelar EU-valet en nyckelroll för FN:s klimatförhandlingar. Men utsläppsrätterna är för många och för billiga. Vårt krav är att 2 miljarder ton skrotas. MP:s strategi är däremot dömd att misslyckas, skriver Annie Lööf och Kent Johansson (C).
EU behöver behålla ledartröjan i klimatarbetet och egentligen är det enkelt.
Utsläppsrätterna måste bli färre, så att priset på utsläpp stiger och det lönar sig att investera i förnybart. Tyvärr har det inte blivit så. Utsläppspriset i EU är i dag alldeles för lågt eftersom det finns ett överskott av utsläppsrätter som företagen kan spara till senare. Överskottet är nästan 2 miljarder ton i dag, motsvarande 36 gånger Sveriges utsläpp. Det gör att priset på utsläpp som ett tag låg över 250 kronor per ton nu är nere på två släta koppar kaffe, bara dryga 50 kronor.
Klimatkampen i EU är hårdare än någonsin. På motståndarsidan finns en mycket stark och ihärdig kollobby som lägger sitt fulla tryck mot EU-parlamentet. Vår miljöminister Lena Ek (C) lyckades organisera en första räddningsaktion tillsammans med en rad andra miljöministrar i EU. En kompromiss lades fram i Europaparlamentet, men den röstades ned med bara 20 rösters marginal i det över 750 ledamöter stora parlamentet. Ett nytt kompromissförslag lades fram och auktioneringen av 900 miljoner ton utsläppsrätter sköts till slut på framtiden. Tack vare denna insats undvek vi att priset på utsläpp sjönk till noll.
Men det räcker inte. Antalet utsläppsrätter måste minskas och denna gång tas undan permanent. För att uppnå det kommer Centerpartiet i EU-parlamentet att söka stöd från likasinnade i Europa för följande krav:
De utsläppsrätter motsvarande 900 miljoner ton koldioxid som genom räddningsaktionen sköts på framtiden måste tas bort från utsläppsmarknaden för all framtid genom en så kallad ”set aside”.
Ytterligare utsläppsrätter motsvarande 1,1 miljard ton koldioxid måste dras bort från marknaden, med möjlighet att återföra dem om priset skulle stiga över 25 euro per ton, vilket är mycket osannolikt.
Antalet utsläppsrätter som delas ut gratis till industrin måste minskas drastiskt. Det naturliga är att alla utsläppsrätter auktioneras ut från och med 2021, när nästa handelsperiod inleds.
EU behöver än högre klimatambitioner. Vi måste börja minska utsläppen snabbare än i dag. Vi vill minska dem med 50 procent till 2030. Precis som regeringen föreslagit bör detta ske delvis genom en tioprocentig utsläppsminskning utanför EU. De sker då genom internationella avtal, där vi hjälper fattiga länder att göra sig fossiloberoende.
Alla partigrupper i parlamentet håller inte med om behovet av detta. Men räddningsaktionen i fjol visar att med en effektiv strategi kan vi ibland nå oväntade segrar.
EU:s utsläppssystem är trots alla sina brister en förebild för världen, som det största ekonomiska området som har ett pris på utsläpp. Kina har ett antal industriregioner som följt efter, i USA har Kalifornien kopierat EU. Klarar vi inte att reformera handelssystemet och skapa långsiktighet i EU riskerar vi vårt system, men vi riskerar också att andra som följer efter oss ger upp. Därför spelar EU-valet en nyckelroll för de globala FN-förhandlingarna.
Sverige är världsledande och en förebild för många andra länder. Vi har visat att det går att kombinera jobb, tillväxt och sänkta utsläpp. Nyligen presenterade Naturvårdsverket siffror som visar att utsläppen minskat med 23 procent sedan 1990, medan BNP vuxit med 60 procent. Vår viktiga basindustri såväl som tjänstesektorn har spelat en avgörande roll för att göra det möjligt och många svenska företag har under en längre tid har önskat sig en starkare klimatpolitik.
Svenska företag ligger i framkant när det gäller att minska utsläppen. Det gör att många svenska företag i dag har utsläppsrätter sparade som skulle vara mer värda vid ett högre utsläppspris. Samtidigt är Sverige ledande i den gröna omställningen med världsledande företag som SKF, som tillverkar kullager i vindkraftverk, IKEA med sin satsning på förnybar energi och ABB, vars kablar används för att fördela energi över långa sträckor, och hela bioenergisektorn som levererar grön kraft. Det finns med andra ord många jobb som är beroende av en export av svensk miljöteknik.
Ukrainakrisen sätter också fingret på hur energiförsörjning och säkerhetspolitik är två sidor av samma mynt. Genom att bygga ut inhemska, förnybara energikällor och satsa på en gemensam inre energimarknad kan vi stärka säkerheten i Europa samtidigt som vi sänker utsläppen.
Många räknar med att Miljöpartiet ska vara insatta och effektiva i dessa frågor eftersom de pratar så mycket om klimathotet. Men deras enda konkreta bidrag har varit att föreslå att vi i Sverige ensidigt ska införa ett nationellt prisgolv på utsläppsrätter.
Det är dock en strategi dömd att misslyckas. Att införa ett prisgolv i ett enskilt land minskar inte den gemensamma mängden utsläpp i EU ett enda gram. Tvärtom, det skulle innebära att de utsläpp Sverige avstår går vidare till övriga länder, där priset på utsläpp följaktligen faller. Effekten blir att i Polen, Italien och andra länder där klimatomställningen måste gå snabbare blir priset ännu lägre. Just därför motsatte sig den brittiska miljörörelsen den idé Miljöpartiet har när den infördes i Storbritannien. Hela Miljöpartiets idé bygger på att ge upp hoppet om ett fungerande system utanför Sverige, och följden blir sänkta kostnader på utsläpp för de länder som saknar ambitioner. Det är inte att ta ansvar för att minska utsläppen utan underminerar kraftigt EU:s bästa verktyg för att sänka utsläppen.
EU-valet är viktigare för den globala klimatkampen än vad vi kanske tror. Genom att höja priset på koldioxid får vi intäkter som är möjliga att använda för att sänka skatten på jobben och företagen. Samtidigt bidrar det till att EU ökar andelen förnybar energi och frigör sig från rysk gas. Så kan vi börja lösa flera problem på en gång: klimatet, energisäkerheten och jobben.