Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sa-vill-vi-lakare-reformera-den-svenska-primarvarden/

DN Debatt

DN Debatt. ”Så vill vi läkare reformera den svenska primärvården”

Landstingens styrning av primärvården har under årtionden skett genom detaljreglering. Det signalerar en brist på tillit till professionen, skriver artikelförfattarna. Foto: Isabell Höjman/TT

DN DEBATT 24/2. Primärvården är underdimensionerad, underfinansierad och känne­tecknas av brist på allmänläkare. En förutsättning för att lösa problemen är att den medicinska professionen får styra utformningen av vården. Principen om en fast läkare för varje patient och ett listtak är också helt nödvändig, skriver åtta representanter för Sveriges läkarkår.

Rätta artikel

DN Debatt publicerade den 28 september ett läkarupprop för en nationell primärvårdsreform. Nu har 1364 läkare inom primärvården satt sitt namn på skrivelsen. Bakgrunden till uppropet är att svensk primärvård är under­dimensionerad, underfinansierad och kännetecknas av brist på allmänläkare. Därför hinner inte allmänläkarna ta hand om sina patienter vilket leder till låg tillgänglighet, försämrad medicinsk kvalitet, onödiga sjukhusinläggningar, överdiagnostik, överbehandling och inte minst mänskligt lidande. Den vård som effektivare och enklare skulle kunna skötas i primärvården vältras nu över till sjukhusen och deras akutmottagningar.

Sjukvården befinner sig i en låst situation där nödvändiga förändringar av patientflöden till och från sjukhusen inte kan åstadkommas. Det leder till långa väntetider och att sjukvården drar stora onödiga kostnader. För att ändra på detta krävs en genomgripande primärvårdsreform vilket i princip alla är överens om, vi som arbetar i vården, patientorganisationer, utredare och politiker. Trots detta har mycket lite hänt under flera decennier.

I läkaruppropets krav på en nationell primärvårdsreform är den bärande principen att alla invånare har en fast läkare som är specialist i allmänmedicin. En heltidsarbetande läkares lista måste begränsas till maximalt 1500 personer. Principen om fast läkare och listtak är nödvändig för att säkerställa att patienter med störst vårdbehov prioriteras genom en kvalificerad medicinsk bedömning av en läkare med personligt ansvar. Det skulle också göra det mer attraktivt för läkare att arbeta i primärvården.

Ett annat spännande exempel är Bergsjöns vårdcentral. Här bestämmer patienterna själva när och till vilken läkare de ska komma och tolkarna är anställda på mottagningen. Hit står läkarna på kö för att få arbeta.

Det finns belägg för att kontinuitet och personlig kännedom mellan läkare och patient minskar dödlighet och sjuklighet sparar resurser och ökar patientnöjdhet. I Sverige vet bara drygt 40 procent vem som är deras fasta läkare. I jämförbara länder har 80–90 procent en fast läkare. Dit måste Sverige nå för att kunna förverkliga en god och nära, effektiv vård.

För att kunna möta den snabba kunskapsutvecklingen inom det medicinska fältet och inom it, behövs också en kraftfull satsning på fortbildning. Det är ett i dag gravt eftersatt område, i synnerhet inom primärvården. Dessutom behövs en nationell strategi för att utbilda och rekrytera allmänläkare.

Kravet på en fast läkare och listtak motsäger inte att annan vårdpersonal, exempelvis en distriktssköterska, samtidigt kan fungera som fast vårdkontakt. Allt utifrån patientens behov.

I en artikel i SvD motsätter sig ledningen för Sveriges kommuner och landsting, SKL, en riktad nationell finansiering av utbildningstjänster i allmänmedicin, listning på läkare som princip och ett nationellt listtak.

Vi menar att frånvaro av nationell reglering ger oacceptabla lokala variationer i såväl arbetsmiljö som tillgänglighet och patientsäkerhet, och därmed bidrar till ojämlik sjukvård.

Landstingens styrning av primärvården har under årtionden skett genom detaljreglering. Det signalerar en brist på tillit till professionen. Exempelvis när det gäller levnadsvanor har styrningen trängt sig ända in i konsultationsrummet. Riktlinjerna föreskriver inte bara vad läkaren skall prata om utan också hur samtalet skall föras i det personliga mötet, helt i strid med ett patientcentrerat patientsamtal. Följer man inte riktlinjerna kan det resultera i utebliven ersättning. Det är dags att omgående frångå denna kontraproduktiva detaljstyrning och i stället sätta allvar bakom statsministerns ord ”låt proffsen vara proffs”.

Även om kapacitet och kvalitet sviktar på många ställen i primärvården, så finns flera goda förebilder som visar hur framgångsrikt det är när professionen styr vårdens utformning:

Borgholms hälsocentral är ett exempel. Mottagningen har genomgått en radikal utveckling från hyrläkarberoende till full bemanning där varje läkare har en lista med 1000 personer. Den höga läkarkontinuiteten har möjliggjort en satsning på hemsjukvården, som riktas till de personer som har de största och mest kostsamma vårdbehoven.

Genom att upprätta ett tätt samarbete med kommunen, ambulansen och Kalmar lasarett har antalet onödiga och dyra sjukhusinläggningar minskat påtagligt. Hälsocentralens chef, allmänläkaren Åke Åkesson, har myntat begreppet ”hemsjukhus” och visat hur stora besparingar kan göras samtidigt som vården och tryggheten för de allra sjukaste förbättras. Det ger en fingervisning om hur stora värden, såväl mänskliga som ekonomiska, som skulle vinnas om denna modell kunde genomföras i stor skala.

Ett annat spännande exempel är Bergsjöns vårdcentral i utkanten av Göteborg, ett invandrartätt område med stor social utsatthet. Allmänläkaren Christer Andersson har där genomdrivit en innovativ anpassning till områdets förutsättningar. Här bestämmer patienterna själva när och till vilken läkare de ska komma och tolkarna är anställda på mottagningen. Hit står läkarna på kö för att få arbeta.

Ytterligare en inspirerande förebild är Storumans sjukstuga där allmänläkaren Peter Berggren under flera år utvecklat digital teknik för att överbrygga avstånd i glesbygd.

 På Gotland har allmänläkaren Sanna Althini genom hängivenhet och envishet lyckats genomdriva ett pilotprojekt där man investerar 20 procent av läkarnas arbetstid i fortbildning och utveckling. En princip som för vårdens kvalitet och patientsäkerhet borde bli en förebild för hela landet.

Det finns många fler goda exempel som verkar i det tysta och som visar att verksamheter i primärvården som bygger på professionsstyrning och tillitsfulla kontinuerliga vårdrelationer i personliga möten minskar sjukvårdskostnaderna och samtidigt gör vården både mer jämlik och bättre. Denna uppfattning finner stöd i utredningen ”Effektiv vård” (SOU 2016:2).

Vi anser att:

• Att det är en förutsättning för en fungerande sjukvård, att låta proffsen vara proffs och att ge den medicinska professionen förtroendet att styra utformningen av den praktiska vården enligt vetenskapliga belägg och värdering av patienternas behov.

• Eftersom primärvården har varit kraftigt eftersatt under decennier är det nu angeläget att genomföra en långsiktig nationell primärvårdsreform med utökade resurser.

• För vårdens kvalitet, patientsäkerhet och jämlikhet är det en ekonomisk nödvändighet att varje invånare garanteras en fast läkare i primärvården med god tillgänglighet och säkerställd kompetens.

Ämnen i den här artikeln:

Sjukvård
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Heidi Stensmyren, ordförande Läkarförbundet Britt Skogseid, ordförande Läkare­sällskapet Marina Tuutma, ordförande Distrikts­läkarföreningen Annika Larsson, tf ordförande Svensk förening för allmänmedicin Magnus Isacson, representant för primärvårdsuppropet Jonas Sjögreen, specialist i allmän­medicin Andreas Thörneby, specialist i allmänmedicin Ingmarie Skoglund, ledamot i Läkaresällskapets nämnd

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt