Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Samvetsstress och dåliga villkor bakom sjuksköterskeflykten”

Foto: Lisa Mattisson

Ge sjuksköterskor utrymme att göra kvalificerade bedömningar av patientens omvårdnadsbehov och låt dem också få gehör för de omvårdnadsinterventioner de föreslår. Det skulle inte bara bidra till att minska samvetsstress och arbetsrelaterad ohälsa hos sjuksköterskor utan också bidra till att de stannar i yrket, skriver sex forskare i vårdvetenskap.

Många sjuksköterskor lämnar sin tjänst efter bara några år i yrket och den sjuksköterskebrist som uppstår medför att vårdavdelningar får stänga och vården skäras ned, vilket får konsekvenser för dem som vården är till för – patienter.

Trots att det är allmänt känt att sjuksköterskor lämnar yrket, är söktrycket till sjuksköterskeutbildningar högt i landet (Socialstyrelsen, 2016). De studenter som påbörjar sin utbildning har visioner om att arbeta med människor, stödja deras hälsa och göra skillnad. Hur kommer det sig då att de sedan lämnar det yrke som de drömt om?

I en studie i arbetslivsvetenskap som nyligen presenterats av forskarna Kerstin Isaksson och Helena Blomberg från Mälardalens högskola (MDH), framkommer att det inte huvudsakligen är den låga lönen som är anledningen till att man slutar. I stället framstår arbetsvillkoren, svårigheter att påverka sin situation och upplevelser av att inte bli lyssnad till som avgörande faktorer till att sjuksköterskor lämnar sitt yrke.

Vi vet från såväl nationell som internationell forskning att så kallad samvetsstress är ett ohälsoproblem och en källa till att sjuksköterskor inte känner sig tillfredsställda med sin arbetssituation. Denna stress handlar ofta om att sjuksköterskor upplever att de inte kan ge patienter den vård de önskar och behöver.

Patientdödligheten är inte enbart är relaterad till antal patienter per sjuksköterska – vilket är nog så viktigt i tider av sjuksköterskebrist – utan också till sjuksköterskornas utbildningsnivå.

Vår tes är att det som i medierna ibland benämnts ”sjuksköterskeflykt” kan relateras till såväl det som framkommit i MDH-forskarnas studie som till samvetsstress.

Som lärare och forskare möter vi ofta studenter, sjuksköterskor och före detta sjuksköterskor som påtalar att deras vårdvetenskapliga kompetens inte tas till vara. De uttrycker att organisationens behov av effektiva processer går före enskilda patienters behov och det som internationellt lyfts som en av sjuksköterskans kärnkompetenser: personcentrerad vård. I tider av personalbrist ser sig sjuksköterskor reducerade till ett ”huvud” på ett schema, en assistent till andra yrkesgrupper och en samordnare av andra yrkeskategoriers insatser.

Den fördjupade kunskap i det egna huvudområdet, vårdvetenskap (eller omvårdnadsvetenskap som är det begrepp som används på en del lärosäten), som ingår i sjuksköterskeutbildningen tas således inte till vara. Det behövs med andra ord en uppvärdering och ett utnyttjande av sjuksköterskornas specifika vårdvetenskapliga kompetens.

Här skulle man kunna invända att det är fel på utbildningen som inte lär ut det som verksamheterna tycks efterfråga, till exempel mer kunskaper i medicinsk vetenskap för att i högre grad kunna avlasta läkare, samt mer av praktiska färdigheter för att snabbt kunna introduceras i arbetet.

Vi vill dock hävda att detta är ett farligt resonemang av flera skäl:

  • För det första är ett av kännetecknen för en profession att den vilar på ett eget kunskapsområde – i sjuksköterskornas fall vårdvetenskap. Om den kunskapen inte värderas fråntar man också professionen dess värde, något som sjuksköterskorna i MDH-studien vittnar om.
  • För det andra ser vi den teoretiska grunden för vårdvetenskap som ett nödvändigt komplement till den medicinska vetenskapens fokus på att bota sjukdom och lindra symtom. I centrum för vårdvetenskapliga teorier står patienten som person, och denna persons egna perspektiv på sin situation – och också ett främjande av hälsa och ett uttalat beaktande av patientens personliga värden och resurser. Det vårdvetenskapliga perspektivet tillför således kunskap om hur optimal omvårdnad kan planeras och genomföras med utgångspunkt i patienters behov.
  • Sist, men inte minst visade en stor internationell studie som publicerades i den ansedda tidskriften the Lancet 2014 att patientdödligheten inte enbart är relaterad till antal patienter per sjuksköterska – vilket är nog så viktigt i tider av sjuksköterskebrist – utan också till sjuksköterskornas utbildningsnivå. Sjuksköterskors akademiska utbildning är således betydelsefull för patientsäkerheten.

I såväl vårdvetenskapliga teorier som i sjuksköterskors värdegrund och i internationella etiska riktlinjer för sjuksköterskor betonas såväl empati och medkänsla som patienters autonomi, värdighet och rätt till delaktighet. Detta är i linje med intentionen i såväl Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)som Patientlagen (2014:821).

Om sjuksköterskor som försöker hävda patientens perspektiv tystas ned kan det innebära ett hot mot dessa lagar. Här kan vi bara gissa, men kanske är det rent av så att bristen på sjuksköterskor, och det faktum att sjuksköterskor och deras vårdvetenskapliga kompetens inte tas till vara, är en bidragande orsak till att patienters delaktighet i vården snarare minskat än ökat – den nya Patientlagen till trots. En utvärdering av patientlagen, genomförd av Myndigheten för vårdanalys (2017:2) visar bland annat att patientens ställning inte stärkts, och att den inom vissa områden till och med försämrats.

Som verksamma vid tre olika lärosäten har vi förvisso intresse av att det utbildas fler sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Som forskare och medmänniskor vill vi dock hävda att det är minst lika viktigt att inte bara behålla de sjuksköterskor som redan utbildats, utan att också i högre grad ta till vara på deras vetenskapliga kompetens.

Sjuksköterskor måste få utrymme att göra kvalificerade bedömningar av patientens omvårdnadsbehov, och också få gehör för de omvårdnadsinterventioner de föreslår. Detta menar vi, skulle bidra till att minska samvetsstress och arbetsrelaterad ohälsa hos sjuksköterskor och bidra till att de stannar i arbetet. Vi menar också att det kan höja sjuksköterskeprofessionens status, samt bidra till en värdig och säker vård.

DN Debatt. 5 maj 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.