Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-20 02:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/satsa-aven-pa-begavade-barn-det-gynnar-hela-skolan/

DN Debatt

DN Debatt. ”Satsa även på begåvade barn – det gynnar hela skolan”

Alla människor har samma värde, men därav följer inte att alla har samma behov. Att alla barn har rätt att ibland få undervisning på en lämplig nivå borde vara en självklarhet, skriver artikelförfattaren.
Alla människor har samma värde, men därav följer inte att alla har samma behov. Att alla barn har rätt att ibland få undervisning på en lämplig nivå borde vara en självklarhet, skriver artikelförfattaren. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN DEBATT 28/12.

Åsa Melander: Att ge en elev möjligheten att flytta upp en eller flera klasser ger en attraktivare skola för alla.

Aktiva åtgärder för att ge även begåvade barn en meningsfull och utmanande skolgång kan medverka till att bryta skolsegregationen.

”Det är lite skamligt att vara begåvad.” Så sa en av de studenter med toppbetyg i allt som jag har intervjuat om svensk skola och begåvning för boken ”Skola och begåvning. Intervjuer 1995–2020” (Studentlitteratur 2021). Jag har även återintervjuat sex äldre personer med toppbetyg, som jag intervjuade första gången som studenter 1995.

Inställningen till begåvade barn i skolan har förändrats sedan 80–90-talen. Fler i den yngre gruppen fick möjlighet att läsa extra kurser i skolan. Ingen i den yngre gruppen sa sig ha blivit direkt mobbad för att de var duktiga i skolan, medan social utsatthet var vanlig bland de äldre. Vissa hade lidit svårt av mobbning för att de var duktiga. ”Det var lättare att vara tyst och spela dum för då var det lättare att bli omtyckt”, sa en student 1995.

1995 menade intervjuade rektorer att ”duktiga elever klarar sig alltid”. ”De utnyttjar skolans flexibilitet och ser till att de får favörer”, sa en av dem. 2009 ansåg rektorerna att även duktiga elever har rätt att få stimulans i skolan, men majoriteten menade att de bara kan prioriteras när svagare elever når uppsatta mål. Som en av de intervjuade studenterna sa: ”Det är klart att det går att satsa på båda grupper om man vill. Det är en fråga om resurser.”

Vuxna kan undvika att spä på det utanförskap som begåvade elever kan känna, exempelvis genom att undvika epitet som ”nördar” eller att tala nedsättande om ”föräldrar som tror att deras barn är begåvade”.

I skolan arbetar många lärare som trots knappa resurser lyckas ge en del begåvade elever mer stimulans. Att även små åtgärder kan betyda mycket vittnar intervjupersonerna om. Många nämnde lärare som ibland hade sett deras behov av utmaningar. En medelålders person talade med värme om en lågstadielärare som hade tagit med honom till en schacklektion för avsevärt äldre elever. Genom detta kände han sig sedd. Att även punktinsatser kan betyda mycket för en begåvad elev kan vara väsentligt att veta för lärare, som har pressade arbetssituationer, med förväntningar om att de ska lyckas få alla barn att nå målen, även om detta enligt många forskare är omöjligt. ”En stor grupp elever riskerar att inte klara den alltför högt lagda ribban” skrev fem läkare och psykologer på DN Debatt (10/8 2014).

Skolan i dag fungerar olika på olika håll. De studenter som hade gått i skolor i storstäder fick oftare läsa extra kurser, och fick stimulans av studiemotiverade klasskamrater. Några som gick i skolor på mindre orter fick inte uppleva det. ”Jag trivdes jättebra i min skola”, sa en av dem, ”men de jag läser med vid universitetet har präglats av att deras klasskamrater hade samma ambitioner. Det är ju uppenbart att det beror på skolan man går i, men jag tänkte inte på det då.”

I min intervju med utbildningsminister Anna Ekström (S) var hon tydlig med skolans ansvar för att begåvade barn ska få stimulans. Detta ansvar är ”egentligen lika stort som skolans ansvar för att alla elever ska nå godkänt”. Därför är det ett problem att uppfattningen att begåvade elever ”alltid klarar sig”, oavsett om de får stöd eller stimulans, är vanlig. Att utgå från att alla begåvade barn är ”motiverade högpresterare” har forskning visat är fel.

Det handlar inte om att alla barn alltid ska kunna gå framåt i precis den takt som passar dem, utan om att alla elever, oavsett vad de kan eller skulle ha möjlighet att kunna lära sig, ibland får känna att deras behov prioriteras. Men än i dag kan barn få tillsägelser från lärare om de har ”räknat för långt”.

Vill vi att även begåvade elever ska få en meningsfull skolgång? Det skulle särskilt gynna barn från lägre socioekonomiska grupper, som mer sällan får kunskapsmässig stimulans hemma.

Skolsystem förändras inte över en natt, ej heller attityder. Men det finns åtgärder som borde övervägas oftare:

1 Det är ovanligt att flytta upp elever en eller flera klasser. Denna åtgärd är dock en av få som har blivit grundligt utredd under lång tid, och resultaten har i princip alltid varit positiva för det stora antal elever som har undersökts. Den spridda uppfattningen att dessa elever ofta får sociala problem är fel. Denna lösning borde passa fler än de som får chansen i dag.

2 Nivågruppering anses ofta missgynna svagare elever. De förutspås fastna i ”långsamma grupper” utan lärarförväntningar, och utan möjlighet att komma vidare. Det måste inte vara så: i många studier har nivågruppering haft positiva effekter för svagare såväl som starkare elever. Även Skolverket (2012) skriver att ”nivåindelning kan ge positiva effekter för elever på alla nivåer om undervisningen utgår från elevers kunskaper och undervisningen inriktas mot att nå höga mål”. Allt beror på hur åtgärden utformas, men att det underlättar för lärare om kunskapsspannet är mindre torde vara givet.

3 Attitydförändring. ”Antipluggkulturer” är svåra att motverka. Vuxna kan undvika att spä på det utanförskap som begåvade elever kan känna, exempelvis genom att undvika epitet som ”nördar” eller att tala nedsättande om ”föräldrar som tror att deras barn är begåvade”. Just denna inställning mötte en förälder som på uppmaning av en förskollärare kontaktade kommunen för att höra sig för om möjligheten att låta hennes barn börja direkt i ettan, i stället för i förskoleklass. ”Det är väldigt vanligt att föräldrar ringer och pratar om sina begåvade barn”, fick hon till svar. Det blev förskolläraren som ordnade så att barnet fick börja direkt i ettan.

Ingen av de intervjuade forskarna menade att särskilda klasser från låg ålder där man samlar ”särskilt begåvade” elever är den bästa lösningen. Det finns problem med alla sätt att ”identifiera” begåvning, och minoritetsgrupper missgynnas alltid. ”Vanliga klassrum” måste kunna ge begåvade elever stöd, för det är där de flesta av dem kommer att tillbringa sin skoltid.

Aktiva åtgärder för att ge även begåvade barn en meningsfull och utmanande skolgång kan minska motståndet mot så kallade ”blandade skolor” och medverka till att bryta skolsegregationen. I mitt tidigare arbete som skolplatsplaneringschef i en kommun hårt präglad av utanförskap; Hackney, i London, lyckades vi vända många skolor från att vara ”frånvalsskolor” till att bli attraktiva för alla. När resursstarka föräldrar märkte att deras barns resultat ansågs viktiga i skolan – även om barnet redan klarade årskursens mål – så gjorde det mindre att det i samma skola, eller klass, också gick barn som låg långt efter deras egna kunskapsmässigt. Detta bidrog till att skapa en positiv spiral för skolorna: det är enklare att förbättra skolor om de får stöd från resursstarka familjer.

Att diskutera begåvning och skola innebär ibland att likhetstecken dras mellan begåvning och människovärde. Professor Jonas Linderoth (2016) skrev: ”Om vi inte kan diskutera skillnader i kunskaper mellan människor utan att koppla det till människovärde blir skoldebatten ett minfält.” Alla människor har samma värde, men därav följer inte att alla har samma behov. Att alla barn har rätt att ibland få undervisning på en lämplig nivå borde vara en självklarhet.

Ämnen i artikeln

Skolan
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt