Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”SD lär knappast foga in sig i en allmänsvensk mittfåra”

Det finns alltså en relativt stor kärna av väljare som på olika sätt är etniskt engagerade. Dessa väljargrupper torde medföra en successiv press på SD-ledningen att se till att ett stöd till en kommande regering levererar konkreta policyresultat som tillfredsställer den stora kärnväljargruppen, skriver Jonas Hinnfors. Bilden från Jimmie Åkessons (SD) pressträff efter talmansrundan.
Det finns alltså en relativt stor kärna av väljare som på olika sätt är etniskt engagerade. Dessa väljargrupper torde medföra en successiv press på SD-ledningen att se till att ett stöd till en kommande regering levererar konkreta policyresultat som tillfredsställer den stora kärnväljargruppen, skriver Jonas Hinnfors. Bilden från Jimmie Åkessons (SD) pressträff efter talmansrundan. Foto: Janerik Henriksson/TT

DN DEBATT 12/10. Ofta hörs argumentet att bara SD får ta ansvar så kommer partiet att foga in sig i den allmänsvenska mittenfåran. En sådan utveckling är dock mindre trolig. Forskningen om populistiska radikala höger­partier visar att de knappast blir mer moderata efter att ha accep­terats av övriga partier, skriver statsvetaren Jonas Hinnfors.

VAL 2018

Att Ulf Kristersson skulle få svårt att bilda en alliansregering med Socialdemokraternas stöd var väl i sig knappast oväntat. När nu dörren till S åtminstone tillfälligt stängts är problemet för Kristersson att hans återstående alternativ kan sammanfattas som pest eller kolera.

Om en Kristerssonledd regering (oavsett dess alliansinnehåll) följer tidigare utfästelser och inte anpassar sig till SD står förmodligen snart en regeringskris för dörren när SD:s tålamod med regeringen försvunnit. Ett misstroendevotum där de rödgröna och SD i en ohelig allians förenar sig mot en Kristerssonledd regering blir den ”pest” Kristersson då möter.

”Koleran” innebär i stället att Kristersson under trycket av att faktiskt kunna regera och få igenom prioriterad Moderatpolitik successivt anpassar politiken till SD. Det skulle radikalt äventyra såväl det liberala benet i Moderaternas liberalkonservativa ideologiska bas, som samarbetet med de entydigt liberala Liberalerna och Centern. Uttalat antiliberala SD har ingen anledning att försvara det brett socialliberala svenska samhällsbygget. Även om det kortsiktigt skulle kunna finnas fördelar i regerandet vore de långsiktiga konsekvenserna för Moderaterna utomordentligt osäkra.

Att tro att SD skulle modifiera sin politik i pur glädje över att få stödja en viss regering är mindre troligt. Att SD-ledningen skulle svika sina väljare och enbart nöja sig med inflytande på mer neutrala områden som pensioner eller vårdköer förefaller också mindre sannolikt.

Det finns två orsaker till Kristerssons strategiska dilemma:

1

Den första är vid det här laget välbekant: SD betraktas hittills av övriga partier som ett parti med en ideologi man inte vill förhandla eller samarbeta med. Dessutom finns strategiska skäl i form av att flera partier internt hos sina medlemmar och externt hos sina väljare har svårt att få gehör för att sträcka ut handen till SD.

2

Den andra orsaken är mindre utredd: SD:s egna ideologiska och strategiska ställningstaganden. Ganska ofta hörs argumentet att bara SD får ta ansvar så kommer partiet att foga in sig i den allmänsvenska mittenfåran. En sådan utveckling är dock mindre trolig. Även om det aldrig går att tvärsäkert uttala sig om enskilda länder eller partier visar forskningen om populistiska radikala högerpartier att de knappast blir mer moderata efter att ha accepterats av övriga partier.

Som forskarduon Akkerman och Rooduijn uttrycker det: ”inkluderingsstrategier har inte lett till avradikalisering. Partier som accepterats som koalitionspartners … har inte blivit mer moderata över tid. Snarare har gapet mellan politiska ståndpunkter ökat mellan radikala högerpartier och deras moderata högerkonkurrenter trots olika överenskommelser.” (”Pariah or Partners?” Political Studies, 2015, s 1154, min översättning). Anledningen till denna hållning hos högerradikala partier kan säkert variera, men ser vi till just svenska SD är såväl de ideologiska som strategiska skälen relativt starka att inte låta sig nöja med lite vagt sakfrågeinflytande på oprioriterade områden.

Ideologiskt är SD starkt nationalistiskt identifierat där kampen för att hålla samman den egna svenskt identifierade nationen är högt värderad. Partiprogrammet kanske inte är sprängfullt av etniskt laddade referenser men de som finns är entydiga. Utöver markörer om att samhället blir lidande av att människor med olika bakgrund blandas menar SD i sitt program att ”gemensam nationell och kulturell identitet” är en ”hörnsten” för en stark demokrati. Denna oro för demokratins karaktär och kvalitet underbyggs också av att principprogrammet lyfter fram att ”folkstyre” blir ”mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk” (SD Principprogram 2011 s 6). 

För SD handlar migrationsfrågan inte i första hand om att det skulle vara dyrt eller administrativt besvärligt att hantera migranter. Den typen av problematiker vet vi från partiforskningen är ganska enkel att finna kompromisser kring. I stället är det högre moraliska värden som står på spel enligt SD. Svenskhet, 1000-årig kultur, svensk demokrati och svensk folkstyrelse hotas. Sådana moraliska värden är inget som partier lättvindigt kompromissar om. SD har alltså utomordentligt starka ideologiska skäl att faktiskt inte låta Kristersson regera utan att börja anpassa sig till SD politik. Att partiet är kapabelt att agera i praktisk handling framgick också tydligt i december 2014 när SD valde att frångå praxis och rösta på Alliansens budget med den explicita motiveringen att migrationspolitiken stod över allt annat.

Kristersson har även anledning att se med oro på SDs väljarstrategiska förutsättningar. Som Jylhä, Rydgren och Strimling visat i forskningsrapporten ”Sverigedemokraternas väljare” (2018) hyser en rätt stor andel av SD väljarkår ”xenofoba” åsikter. Nästan hälften av SDs väljare ”vill inte få en invandrare ingift i familjen” (s 71; cirka två tredjedelar ”föredrar att ha infödda svenskar som granne”; s 46) medan cirka en tredjedel av partiets väljare svarar jakande på påståendet att ”en del folkslag är mer intelligenta än andra” (s 72; egen uträkning).

Omfattningen bör nog betraktas med viss försiktighet men det finns alltså en relativt stor kärna av väljare som på olika sätt är etniskt engagerade. Dessa väljargrupper torde medföra en successiv press på SD-ledningen att se till att ett stöd till en kommande regering levererar konkreta policyresultat som tillfredsställer den stora kärnväljargruppen. Att Moderaterna skulle klara en sådan utveckling är oklart. Att C och L skulle göra det tycks uteslutet.

Sammantaget står alltså Kristersson inför ett val mellan potentiellt obehagliga alternativ – givet att han och Alliansen håller fast vid de olika utfästelser man tidigare utfärdat. Att tro att SD skulle modifiera sin politik i pur glädje över att få stödja en viss regering är mindre troligt. Att SD-ledningen skulle svika sina väljare och enbart nöja sig med inflytande på mer neutrala områden som pensioner eller vårdköer förefaller också mindre sannolikt. Successivt skulle pressen på SD öka att faktiskt kräva reella förhandlingar med regeringen. I det ögonblicket har Kristersson den oangenäma uppgiften att välja mellan pest eller kolera.

DN Debatt.12 oktober 2018

Debattartikel

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet:
”SD lär knappast foga in sig i en allmänsvensk mittfåra”

Rättelse 2018-10-12 10:30
Ett korrekturfel har rättats: I den mening i slutet av texten som upprepas i citatet som lagts in i början av artikeln stod tidigare "mindre osannolikt". Det har korrigerats till "mindre sannolikt".
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.