Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/skicka-fler-soldater-fran-eu-och-nato-till-bosnien/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Skicka fler soldater från EU och Nato till Bosnien”

Den serbiske politikern Milorad Dodik på en valaffisch i Bosniens huvudstad Sarajevo 2018.
Den serbiske politikern Milorad Dodik på en valaffisch i Bosniens huvudstad Sarajevo 2018. Foto: Radivoje Pavicic/AP

DN DEBATT NÄTEXTRA 9/1.

Författaren Adnan Mahmutovic och ingenjören Sead Bektesevic: Sverige och andra EU-länder måste sluta att vela om Bosnien.

Låt inte Republica Srpskas mäktigaste politiker Milorad Dodik skapa en upprepning av 90-talets katastrof på Balkan. EU och Nato behöver skicka fler fredsbevarande trupper till regionen än de 600 soldater som just nu finns på plats.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Enligt Internationella krigsförbrytartribunalens domar är Republika Srpskas armé ansvarig för folkmordet på bosniaker i Srebrenica 1995. Denna armé upplöstes strax efter kriget.

Milorad Dodik är Republika Srpska mäktigaste politiker och sitter i Bosnien-Hercegovinas presidentråd. Han har suttit vid makten i nästan 20 år utan avbrott. Sedan några månader tillbaka, stärkt av stödet från Ryssland, hotar han med att återbilda Republika Srpskas armé.

I flera år har Dodik förnekar folkmordet i Srebrenica och öppet hyllat dömda serbiska krigsförbrytare med Slobodan Milosevic och Radovan Karadzic i spetsen. Hans idoga försök att så split i samhället har gjort att det politiska läget i hela Bosnien-Hercegovina gradvis förvärrats.

Landet står inför den allvarligaste krisen sedan krigets slut. Att det bara finns 600 Eufor- soldater kvar i Bosnien gör situationen än mer bräcklig. Samtidigt är västvärldens blickar riktade mot krisen i Ukraina. Läget är oroande likt det som föregick 90-talets katastrof.

Många politiska bedömare menar att det korrupta system som Milorad Dodik har byggt upp håller på att ekonomiskt rasa samman. De hävdar att hotet med återinförandet av Republika Srpskas armé är hans sista försök att klamra sig fast vid makten. Genom att skrämma serber med bosniaker, och vice versa, försöker han visa sig som serbernas beskyddare.

Han spelar ett högt politiskt spel som kan leda till ett nytt krig på Balkan. Men de bosniska medborgarna vill inte ha ett krig till. De behöver hjälp med att förhindra det.

Efter andra världskriget och Förintelsen har världen upprepat: Vi ska aldrig glömma!, Aldrig igen! Men det hände igen. I Srebrenica, i Bosnien, på Balkan, i Europa. Folkmordet var ett blodigt crescendo på fyra år av etniska rensningar, massvåldtäkter, sam belägringar och förstörelse av städer och gamla kulturarv.

Världen tittade då åt ett annat håll. Notan blev 200 000 dödsoffer, mest civila, och två miljoner flyktingar. Av dessa hamnade 100 000 i Sverige. Vårt starka fördömande av hat mot judar och romer efter andra världskriget följdes inte upp av lika starkt fördömande av det muslimhat som var orsaken till de obeskrivliga grymheter bosnienmuslimerna utsattes för.

I stället för att agera i tid och förhindra lidande tvingade det internationella samfundet offer och förövare att förhandla med varandra under fyra års. Man införde också ett vapenembargo mot alla sidor i konflikten, trots att de bosnienserbiska styrkorna redan hade lagt beslag på alla vapenförråd i det före detta Jugoslavien.

Både Serbiens regering och Republika Srpskas ledning visste att väst visste om det. De tolkade därför införandet av vapenembargot som ett tyst medgivande att ”befria” europeisk mark från dem som de kallade för ”muslimska faran.”

Samma retorik används återigen av Dodik, som gång på gång vägrar använda namnet ”bosniaker” och i stället kallar dem för ”muslimer.” Han får stöd av de politiska krafter som rider på det islamofobiska narrativet i Europa.

I likhet med 90-talets krigsförbrytare han öppet hyllar, verkar också han leva i tron att Europa kommer att ge honom stöd i hans kamp mot ”det muslimska hotet”. Eftersom folkmordsdomen begränsades till enbart Srebrenica, trots att Republika Srpskas armé begick ohyggliga brott mot mänskligheten i princip överallt där den hade krigslyckan på sin sida, tror sig Dodik dra en riktig slutsats. Många lär sig inget av historien.

På 90-talet blev folkmordet i Srebrenica den beska droppen som fick FN och försvarsalliansen Nato att ta till militärt våld mot Republika Srpskas armé. Det internationella samfundet nöjde sig dock med att de ”stridande” tvingades sluta fred med varandra.

Den bräckliga Dayton-kompromissen snickrades ihop: Bosnien-Hercegovina fick finnas kvar som ett land, medan Republika Srpskas politiska ledning fick nästan halva landet att styra över – den del som de hade hunnit med att etnisk rensa från de oönskade. Ideologin som låg bakom lidandet ställdes aldrig till svars. Det var oerhört beska piller som bosnienmuslimska och övriga bosnienvänliga representanter fick svälja i Dayton.

Efter kriget ställdes de ansvariga serbiska ledarna till svars för sina illdåd. Men rättegångarna har inte haft önskad effekt på de rasistiska ideologierna och politiken på Balkan. Folkmordsförnekelseindustrin blev officiell politik i Republika Srpska. I dag hyllas därför krigsförbrytare i både Republika Srpska och i Serbien, men också på andra håll. Lyssnar man på Dodik och hans likars resonemang kan man få ett intryck av att förnekande av folkmord är en grundläggande mänsklig rättighet.

Trots alla eftergifter som de tvingades göra i Dayton är det inte de bosnienvänliga politikerna som håller på att välta Daytonavtalet. Fredsavtalet håller på att förgöras av Milorad Dodik.

Det politiska läget förvärras för var dag. De få internationella styrkor som finns kvar på plats är otillräckliga att förhindra en ny konflikt med mycket trolig katastrofal utgång för hela Balkan. Och västvärlden är upptagen med att oroa sig för krisen i Ukraina.

Till skillnad från de lama reaktionerna på 90-talet har dock USA, Storbritannien och Tyskland redan pekat ut den skyldige. Den svenska regeringen, liksom alla andra EU- länders styrande, borde inte ha svårt att välja sida, men EU:s politiker velar – igen. Samtidigt lovar den ungerske premiärministern Viktor Orbán 100 miljoner euro i stöd till Dodik.

I oktober i fjol sade dåvarande Stefan Löfven (S) följande på Malmö internationella forum: ”Jag har lovat de Förintelseöverlevande att göra vad jag kan – som statsminister och människa – för att mänsklighetens mörkaste kapitel aldrig ska glömmas och för att motarbeta antisemitism och rasism.” Kommer hans efterträdare Magdalena Andersson att hedra detta löfte?

Vi vädjar till den svenska ledningen att ta ställning och aktivt stödja USA, Storbritannien och Tyskland i deras försök att förhindra Milorad Dodiks secessionistiska planer, innan det blir för sent. I linje med de bosnienvänliga politikers ser vi flera styrkor från Eufor och Nato på plats i Bosnien som den bästa garantin för fred. Dessa styrkors närvaro är en viktig del av Daytonavtalet, vilket gör att det inte finns några politiska hinder för deras återinträde.

Under tiden vill vi se en snabb plan för integration av Bosnien-Hercegovina i EU. Bosnien är ett land med tradition av det vi i dag kallar moderna europeiska värderingarna. Fredlig samlevnad av olika folk, religioner och kulturer har varit en del av den bosniska vardagen i dess tusenåriga existens.

Det är inte vanliga bosniska medborgare som söker konflikt med varandra, utan genomkorrupta politiker med Milorad Dodik i spetsen. De försöker kravla sig fast vid makten genom att spela ut de olika grupperna mot varandra. Låt honom inte dra med sig Bosnien, regionen och hela Europa i fördärvet. Igen.

Ämnen i artikeln

Serbien

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt