Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Skönlitteratur hjälper inte unga till framgång i livet”

Det måste vara skolans uppgift att förmedla skönlitteraturens estetiska, emotionella och kulturella värden vidare till nya generationer. Men denna kulturinsats hjälper knappast upp några Pisaresultat, skriver läsforskaren Lars Melin.
Det måste vara skolans uppgift att förmedla skönlitteraturens estetiska, emotionella och kulturella värden vidare till nya generationer. Men denna kulturinsats hjälper knappast upp några Pisaresultat, skriver läsforskaren Lars Melin. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Läskunnigheten minskar. Det är bra om unga i Sverige läser de klassiska romanerna, men det är förmågan att tillgodogöra sig en rapport eller ett pm som ger dem framgång i livet. Skolans svenskämne kan splittras på två: ett för det litterära kulturarvet och ett för färdigheten att läsa och skriva informativa texter, skriver läsforskaren Lars Melin.

Pisaundersökningarna av svenska skolbarns läskunnighet har skakat nationens självbild. Vi är inte längre bäst; vi ligger under OECD-snittet. Spekulationerna om orsakerna spretar från luddigheter som tidsandan till politiskt önsketänkande eller ren teknikfientlighet (ökad skärmtid). Men om boten råder desto mer enhet: mer skönlitteratur.

Och det kommer ofta andra larmrapporter: Pojkar läser inte böcker, män tittar bara på filmer, föräldrar läser inte för sina barn, datorspelen konkurrerar ut bokläsning. Allt handlar om skönlitteratur.

Och självklart bildas föreningar och görs utredningar. Läsrörelsen och Litteraturutredningen (”Läsandets kultur”, 2012) har något gemensamt: När de använder ordet litteratur menar de skönlitteratur, och när de talar om tidskrifter menar de kulturtidskrifter.

Så ser den svenska opinionen ut eftersom den svenska traditionen är sådan. Skolans svenskämne har alltid haft skönlitteraturen i centrum. Svenska Akademien är prestigeinstitutionen inte så mycket för snille och smak utan för Nobelpriset i litteratur – nationens stolthet. Och akademien väljer att så gott som uteslutande belöna skönlitterära författare, faktiskt i strid med instiftarens testamente. Det finns mängder av litterära pris och utmärkelser, men bara ett för faktaböcker.

Vi tänker gärna på böcker som klassikerna eller kioskvältarna. Men den långsiktiga kassakon i branschen är ”Körkortsboken” (nu i två varianter). Statistiken är numera svåråtkomlig, men nätbokhandlarnas topplistor ger viss vägledning. ”Charmen med tarmen” och ”Lär dig leva – mindre stress” är dagens topptitlar. Samma fenomen finns i tidningsbranschen. Nyhetsdrakarna är top of mind, men på Pressbyrån finns säkert hundra magasin om fitness, mat, smartphones, hälsa, motorsport, kungahuset och så vidare. Läsning är väsentligt bredare än skönlitteratur och nyheter.

Det är inte heller så att läsning främst är en fritidssyssla. De allra flesta har skrivna arbetsinstruktioner, får sina uppdrag via datorskärmar och måste följa skrivna normer, anvisningar och standarder. Och i ganska många yrken är textbearbetning huvudsysslan. Texter på jobbet är viktigare, vanligare och mer krävande än fritidsläsningen. Man kan begrunda denna helt sanna bild: En långtradare som lämnar fabriken i Södertälje kan inte på långa vägar lasta in all den skriftliga dokumentation som finns om den: pm, anbudsförfrågan, kravspecifikationer, offerter, arbetsbeskrivningar, besiktningsdokument, beslutsunderlag, materialbeskrivningar, säljdokumentation, användarhandledningar, reparationsmanualer, beställningar till underleverantörer, förhandlingsprotokoll i all oändlighet.

Skönlitteratur fokuserar på det mänskliga, ofta relationella medan sakprosan fokuserar på det sakliga och på orsak-verkansamband.

Yrkeslivets texter har bara blivit fler och viktigare samtidigt som skönlitteraturen delvis ersatts av andra medier, till exempel filmer som aktiverar fler sinnen än läsningen och interaktiva datorspel som har fördelen att konsumenten får spela huvudrollen. Och vi är bara i början. Snart är VR (virtual reality) och AR (augmented reality) kommersiella produkter. Läsning som fritidssyssla får alltmer konkurrens, och det är en utveckling som bara är av godo: Skönlitteraturen får koncentrera sig på det den är bäst på, det vill säga berättande och verbal ekvilibrism, och släppa action, slapstick och porr.

Ingen vill mena att skönlitteraturen är oviktig eller passé, men den är bara ett av flera underhållningsmedier, och dominerar inte längre (om det någonsin varit så) vare sig kvantitativt eller kvalitativt. Däremot måste det vara skolans uppgift att förmedla skönlitteraturens estetiska, emotionella och kulturella värden vidare till nya generationer. Men denna kulturinsats hjälper knappast upp några Pisaresultat.

Mycket i debatten om läsning är missuppfattningar, men inte den hårda kärnan. Förmågan att tillgodogöra sig skriven information har minskat under decennier, den minskar fortfarande, och detta är så oroande att man måste ha rätt utgångspunkter för debatten.

Mest missuppfattat är det självklaraste av allt. Det är just faktalitteratur som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb. Det är bra om de unga läser våra klassiker, men det är förmågan att tillgodogöra sig en rapport eller ett pm som ger dem framgång i livet. Det är också denna förmåga som Pisa mäter.

Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Den prototypiska romanen intresserar sig för händelser, sakprosa för saker och strukturer. Skönlitteratur fokuserar på det mänskliga, ofta relationella medan sakprosan fokuserar på det sakliga och på orsak-verkansamband. I  skönlitteratur är det outsagda eller det antydda ett plusvärde, men i sakprosa är klarhet och precision de stora dygderna. I skönlitteraturen är detaljerna dekorativa eller symboliska, i fackprosan är de led i resonemang. Det handlar om olika slags läskompetens. Det är inte bara skönlitteraturen som kan ge ett rikt språk, men det är bara faktalitteraturen som kan ge ett användbart språk.

För livets läsande ställer ännu högre krav än Pisa.

Det som står på papperet (eller skärmen) ska integreras med det som tidigare finns i laterala cortex: alltså tidigare kunskap ska kompletteras, jämföras och troligen problematiseras med hjälp av ny information. Denna information måste värderas: Vad finns det för återstående luckor i det nya vetandet? Och – framför allt – what’s in it for me?

Allt sådant är självklart för den som kan det, men den som inte kan det kan bara lära sig genom att läsa många olika faktatexter.

Jag har inte de pedagogiska eller de skolorganisatoriska lösningarna. Men Sverige behöver ett nytt tänkesätt, en realistisk bild av vad läsning är och innebär. Med detta för ögonen vore det kanske klokt att splittra skolans svenskämne på två: ett för det litterära kulturarvet och ett för färdigheten att läsa och skriva informativa texter. Det vore också på sin plats att sakprosa fick mer prestige: Varför inte ett inval av goda yrkesskribenter i Svenska Akademien och ett Nobelpris lite då och då till förtjänt sakprosa, fler litterära pris till non-fiction-skribenter och mer uppmärksamhet i medier för föredömlig text.

DN Debatt. 18 juli 2016

Debattartikeln
Lars Melin, docent i svenska:
”Skönlitteratur hjälper inte unga till framgång i livet” 

Repliker
Lars Melin:
”De borde ha samma existensberättigande” 
Anne-Marie Körling, läsambassadör:
”För lite skönlitteratur i skolan” 
Pernilla Andersson Varga, lektor med inriktning mot likvärdighet i språk:
”Ansvaret ligger på alla ämneslärare”
Axel Englund, docent i litteraturvetenskap:
”Skönlitteraturen får oss att ifrågasätta” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.