Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Skydda det offentliga från affärsmän som Trump”

Att Donald Trump ständigt lider skeppsbrott och framstår som alltmer desperat beror på att han inte klarar av den amerikanska statsförvaltningens komplexitet, som är mycket mer subtil än i ett privat företag, skriver artikelförfattarna.
Att Donald Trump ständigt lider skeppsbrott och framstår som alltmer desperat beror på att han inte klarar av den amerikanska statsförvaltningens komplexitet, som är mycket mer subtil än i ett privat företag, skriver artikelförfattarna. Foto: Erik Pendzich Rex

Erfarenheter från affärslivet innebär inte att man automatiskt blir en bra myndighetschef. Fallet Donald Trump illustrerar varför näringslivets ideal inte kan vara vägledande vid styrningen av offentliga sektorn. Det är dags att återupprätta ämbetsmannaskapet, skriver Hans Hasselbladh och Mikael Holmqvist, professorer i Företagsekonomi.

Det finns i dag en allmän föreställning att erfarenhet av ledning inom näringslivet har välsignelsebringande effekter även i offentlig sektor. Och visst har näringslivets logik och förhållningssätt trängt in i denna sfär. Begreppet ”New public management” sammanfattar hur olika former av företagsekonomiska tankesätt och metoder genomsyrar styrningen av staten och den övriga offentliga sektorn i Sverige. Begrepp som ”outsourcing” är inte praxis bara hos Transportstyrelsen, utan förekommer på bred front i stat, landsting och kommuner, liksom sådana begrepp som ”strategier”, ”resultatansvar” och ”kundorientering”. Inom kulturlivet och akademin är det inte ovanligt att ordförandeposterna för de tyngsta institutionerna besätts av näringslivets folk. Underförstått antas de kunna lära konstnärerna och forskarna ett och annat, trots att de många gånger är skäligen okunniga om den aktuella verksamheten. Sakkunskapen sägs dock spela mindre roll, det viktiga är att personen tros vara en ”god ledare”.

Den offentliga sektorn – myndigheter, landsting och kommuner – är långt mycket mer komplex än företag, inklusive de globala storföretagen. De offentliga verksamheternas mål är ofta mer mångfacetterade och svårmätbara, de metoder som används är oundvikligen mer osäkra och svåranalyserade (till exempel inom omsorg, undervisning, socialt arbete), och de är uttalat politiska i så måtto att de ska uppfylla mål som fastlagts i demokratiska processer. Därtill utförs kärnan i dessa verksamheters arbete ofta av mycket kvalificerade yrkesutövare under stor frihet – till exempel domare och åklagare, läkare och lärare, forskare och poliser. Handling i en offentlig verksamhet måste alltid ta hänsyn till mer än vad en intressent kräver och önskar, ett krav som dessutom ofta är reglerat i lag.

I dag är det knappast någon som lyssnar på ämbetsmannen längre och hans eller hennes kunskap och omdöme är inget som idealiseras och lyfts fram. Någon som vill bli byråkrat? Knappast, men gärna entreprenör!

Näringslivets återkommande kritik mot offentliga organisationer ger ofta uttryck för en stark önskan att kasta allt detta över bord. Komplexiteten ses som ett ängsligt dravel som står i vägen för kraftfull effektivitet och sänkta skatter. Men sällan analyseras det faktum, varför näringslivet arbetar på ett enklare sätt än offentliga organisationer? För det första är företag endimensionella verksamheter. De har inget annat syfte, ur ägarens och ledningens perspektiv, än att generera vinst. Det är heller inte så lätt alla gånger, och företag är underkastade samma slags kognitiva begränsningar och sociala inbäddning som andra organisationer. Men det är väsensskilt från den offentliga sektorns institutionaliserade multidimensionalitet. För det andra skapar företag enkelhet på ett speciellt sätt, som inte kan göras av offentliga verksamheter. De eliminerar konkurrens och skapar oligopol (se till exempel utvecklingen av välfärdskoncernerna) och de frikopplar sig från andra intressenter genom avreglering. Avreglering åstadkoms genom påverkan på det politiska systemet och innebär alltid att olika externa och interna intressenter får mindre makt över företagen.

Att president Trump i USA ständigt lider skeppsbrott och framstår som mer och mer desperat, beror på att han inte klarar av den amerikanska statsförvaltningens komplexitet, som är mycket mer subtil än ett aldrig så stort privat företag. Han har till exempel att göra med professionella tjänstemän med integritet som inte per automatik gör som de blir tillsagda, något som Trump sannolikt helt enkelt inte kände till när han till exempel satte press på de federala domare som stoppade hans nya immigrationslagar. Det är inte systemet det är fel på, som Trump vill hävda – USA:s konstitution är i många avseenden en liberaldemokratisk förebild för hela världen – felet ligger i den världsbild och ”kompetens” Trump representerar.

Om man rensar bort hans grova främlingsfientlighet och manschauvinistiska tirader är Trump i mångt och mycket en idealtyp för hur även det svenska näringslivets ledare tänker och resonerar. Han vill ”få saker och ting gjorda”, är misstänksam mot ”byråkrati och regler” och är mycket negativ till ”tjafs”; att åsikter stöts och blöts, i synnerhet om de inte överensstämmer med de egna. Han premierar social och värderingsmässig homogenitet. Olikhet är ett hot mot kraftfullt handlande. Han är misstänksam mot expertis, om den inte stödjer den uppfattning han redan har. I kritiken av Trump har det ibland sagts att ”man kan inte styra ett land, som man styr sitt eget företag” – och det ligger mycket i det. Fallet Trump är inte bara en enskild persons misslyckande att leda ett land, det illustrerar också varför näringslivets ideal och föreställningar inte kan vara vägledande vid styrningen av den offentliga sektorn.

Affärsmannens begränsningar, och olämplighet för att uppbära offentligt förtroende, var mer känd tidigare. För hundra år sedan var ”affärsmannen” allmänt illa sedd i Sverige, för att inte tala om ”finansmannen”. Affärslivets aktörer ansågs vara begränsade i såväl omdöme som moralisk resning och skulle hållas korta i det offentliga livet. Då var ”ämbetsmannen” aktad för sin kompetens, erfarenhet och klokskap. Mycket har hänt sedan dess. I dag är det knappast någon som lyssnar på ämbetsmannen längre och hans eller hennes kunskap och omdöme är inget som idealiseras och lyfts fram. Någon som vill bli byråkrat? Knappast, men gärna entreprenör! Ämbetsmannen med sin ofta välmeriterade bakgrund och utbildning i samhällsvetenskapens kärnämnen och sin tro på regler och procedurer grundade i ett rättssamhälles logik, framstår i dagens medielandskap som en dinosaurie från förr och någon som man inte bör lyssna till. I stället framhålls den slagfärdige och kommunikative entreprenören, den socialt drivna och estetiskt medvetna företagsledaren, som förebilder.

Hur bör vi då i Sverige förhålla oss till näringslivets ideologiska kolonisation av det offentliga? Det är gott och väl att det då och då höjs kritiska röster, som i fallet med Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne och Uppsala universitet förra året. Men det krävs också konkreta insatser. En utgångspunkt vid rekrytering av styrelseledamöter till universitet och kulturinstitutioner, sjukhuschefer, generaldirektörer och andra myndighetschefer, bör vara, att inte per automatik betrakta erfarenhet från näringslivet som en merit i sammanhanget. Offentliga organisationer bör också undvika att samarbeta med privata konsultföretag som med sin företagsekonomiska begreppsapparat vill få universitet, kommuner och landsting att se på studenter och patienter som ”kunder” och i övrigt styra verksamheterna enligt näringslivets modell. Vi behöver därtill återupprätta ämbetsmannaetoset genom relevant utbildning, som ett yttersta skydd mot näringslivets ofta enkelspåriga lösningar av komplexa problem.

DN Debatt. 22 augusti 2017

Debattartikel

Hans Hasselbladh och Mikael Holmqvist, professorer i Företagsekonomi:

”Skydda det offentliga från affärsmän som Trump”

Repliker

Olof Sjöström, styrelseledamot och tidigare företagsledare:

”Viktigt att inte glömma styrelsens roll"

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.