Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 20:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/skyddet-for-visselblasare-starks-efter-eu-direktiv/

DN Debatt

DN Debatt. ”Skyddet för visselblåsare stärks efter EU-direktiv”

Huvudkontoret för Swedbank, som utreds för misstänkt penningtvätt i Baltikum, ligger i Sundbyberg. Foto: Janerik Henriksson/TT

DN DEBATT 30/12. Om ett år stärks skyddet för visselblåsare efter ett EU-direktiv. Den lag som nu förbereds innebär genomgripande förändringar för statliga myndigheter, kommuner, näringslivet, skolan, sjukvården, medier och folkrörelser, skriver Claes Sandgren, tidigare ordförande i Institutet mot mutor.

På sistone har det kommit en strid ström av rapporter som visar att svenska storföretag och banker gjort sig skyldiga till omfattande korruption och penningtvätt. Det oroar, inte minst eftersom korruption, penningtvätt och skatteflykt bildar en järntriangel som är svår att komma åt.

Flera av våra myndigheter har mycket riktigt stått handfallna. Vad gäller teleföretagen Telia och Ericsson är det enbart tack vare amerikanska myndigheter som deras korrupta affärer kunna lagföras. Och trots att staten är huvudägare av Telia har även regeringen varit passiv. Finansinspektionens tillsyn av bankernas kontroll av penningtvätt har fått kritik från flera håll, till och med från inspektionens egna revisorer.

Så vad kan göras? En hel del.

1 Skyddet för visselblåsare bör stärkas så att de vågar rapportera oegentligheter.

Vi fick visserligen en visselblåsarlag 2016, men den har aldrig tillämpats på grund av sina svagheter: inget skydd för visselblåsares identitet, inga krav på kanaler för rapportering av missförhållanden, liten krets av personer som får skydd och avsaknad av krav på återrapportering.

Men det ljusnar. EU har nämligen beslutat om ett direktiv som kan råda bot på de här svagheterna. På basis av direktivet förbereder en utredning en lag som innebär genomgripande förändringar för myndigheter, kommuner, näringslivet, skolan, sjukvården, medier och folkrörelser.

Förutsatt att de har minst 50 anställda ska dessa inrätta interna rapporteringskanaler för visselblåsare som också ska ha tillgång till externa kanaler för sin rapportering. Och mest centralt: visselblåsarna värnas mot repressalier. De får skydd även om de haft ett illasinnat motiv för att slå larm, exempelvis att hämnas sin chef för en utebliven befordran.

De närmare 1,2 miljoner anställda i Sveriges kommuner och regioner får rätt till visselblåsarskydd, dock med undantag för anställda i den fjärdedel av Sveriges kommuner som har färre än 10 000 invånare. Deras invånare skulle dock kunna få möjligheter att slå larm genom gemensamma, centrala eller regionala kanaler.

Den nya lagstiftningen träder i kraft 2021, men de förändringar som står för dörren är så långtgående att alla berörda organisationer redan nu bör börja anpassa sig till den nya situationen – mentalt och organisatoriskt. Det lär ta tid att vänja sig vid att tystnadskulturens tid är förbi.

2 Vi bör revidera vår syn på ­korruption.

I fokus står ofta en offentlig tjänsteman som tar emot en förmån, exempelvis en måltid eller resa, för att bevilja ett bygglov eller medborgarskap. Den vanligaste brottsmisstanke som polisens nationella anti-korruptionsgrupp utreder är personal inom äldreomsorgen som tar emot förmåner av brukare. Fokus bör mer riktas in på givaren av mutor, bestickaren, och vi bör blicka ut över gränserna där storskalig korruption, penningtvätt och skatteflykt pågår i en elakartad växelverkan.

3 Myndigheternas möjligheter att lagföra brottslighet bör förbättras.

Förundersökningar har lagts ned också i fall där bevisläget varit gott. Så skedde exempelvis med förundersökningen av Saabs medverkan till att mutor ­utbetalats i samband med försäljningarna av Jas Gripen, fastän Saabs brittiska partner BAES mutat beslutsfattare i köparländerna. Saab hade överlämnat pengar för detta, men inga enskilda personer kunde bindas till utbetalningarna och företaget som sådant kunde inte åtalas enligt svensk rätt.

Detta bör ändras så att även bolag ska ha ett straffrättsligt ansvar. Dessutom bör åklagare ges en möjlighet att förhandla med företag om sanktioner på grund av misstänkt mutbrott, penningtvätt och annan grov ekonomisk brottslighet.

Företagen skulle då sporras att lämna ut material och att samarbeta på annat sätt. I gengäld skulle vissa personer kunna undgå åtal, företaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet och få delta i offentliga upphandlingar. De skulle däremot kunna åläggas att betala kraftfulla böter, införa skärpta kontrollsystem och avskeda vissa nyckelpersoner.

Ett sådant system skulle ha en avskräckande verkan som går vida utöver den som följer med risken att enskilda personer kan komma att ställas inför rätta. En fördel är också att kostnaderna för lagföringen kan begränsas ­kraftigt, att statskassan kan erhålla tillskott och att både företag och individer kan slippa en lång och förlamande väntan på en process med oviss utgång. Av rättssäkerhetsskäl skulle uppgörelserna godkännas av domstol så som sker i till exempel Polen, Storbritannien och USA.

Det vore allra bäst att en sådan ­ordning kom till stånd på EU-nivå. Böter skulle då hamna hos europeiska skattebetalare och inte som nu finansiera amerikansk skola, vård och omsorg.

4 Lagen om offentlig upphandling, som bygger på ett EU-direktiv, ­föreskriver att företag som begått grova brott såsom korruption och ­penningtvätt under vissa förut­sättningar ska uteslutas från deltagande i upphandlingar. Uteslutning kan även drabba ett företag som gjort sig skyldigt till ”allvarligt fel i yrkes­utövningen”.

EU-domstolen har fastslagit att den ­bestämmelsen omfattar alla felaktiga ageranden som inverkar på leverantörens trovärdighet i professionellt avseende. Detta är något att begrunda för företag som vill delta i upphandlingar i Europa, exempelvis Ericsson. Amerikanska myndigheter har nämligen slagit fast att bolaget under 17 års tid ägnat sig åt storskalig korruption – bara i Indonesien och Kina har bolaget betalat cirka 700 miljoner kronor i mutor – vilket gett miljardbelopp i vinster. De bötesbelopp som bolaget ålagts att betala (10,1 miljarder kronor) skulle för övrigt ha varit lägre om företaget ­samarbetat med myndigheterna fullt ut.

Till sist: Civilminister Lena Micko (S) meddelade häromdagen att en nationell handlingsplan riktad mot korruption ska utarbetas. Det är välkommet, men den storskaliga korruptionen i utlandet tycks inte finnas med i arbetet och inte heller korruptionens växelspel med penningtvätt och skatteflykt. Ministern förklarade bara att ”det är vår uppgift att ge förutsättningarna att upprätthålla en förvaltning av hög kvalitet”.

Den inrotade synen på korruption tycks bestå. Det bådar inte gott.