Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 00:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/slapphant-skolinspektion-haller-inte-oseriosa-borta/

DN Debatt

DN Debatt. ”Släpphänt Skolinspektion håller inte oseriösa borta”

Grundbulten i den omfattande valfriheten måste vara att inga skolor ska tillåtas vara dåliga. I Sverige ska inga barn behöva ärva sina föräldrars utanförskap och andra missöden på grund av en undermålig skolgång, skriver Benjamin Dousa (M).
Grundbulten i den omfattande valfriheten måste vara att inga skolor ska tillåtas vara dåliga. I Sverige ska inga barn behöva ärva sina föräldrars utanförskap och andra missöden på grund av en undermålig skolgång, skriver Benjamin Dousa (M). Foto: MUF

DN DEBATT 3/2. 

Benjamin Dousa (M): Skolinspektionen granskar i stor utsträckning fel saker och när de väl agerar så gör de det inte tillräckligt resolut.

Moderata ungdomsförbundets kartläggning visar också att nästan alla granskningar är förannonserade. Sammanfattningsvis gör Skolinspektionen vissa saker bra men det finns stor förbättringspotential.

Sedan friskolereformen implementerades på 1990-talet är Sverige ett av de länder i världen med mest valfrihet, där fritt skolval, fri etableringsrätt, och mycket stor pedagogisk frihet råder. Samtidigt är inte skolmarknaden som vilken marknad som helst. Det är en så kallad pseudomarknad, där traditionella marknadsmekanismer är satta ur spel. Politiken sätter priset, barn och föräldrar väljer, medan skattebetalarna som kollektiv betalar. För att det här i slutändan ska fungera spelar kontrollmekanismer och statlig utgallring av oseriösa aktörer en ovärderlig roll. I en ny kartläggning kan Moderata ungdomsförbundet i dag visa att kontrollen inte fungerar.

Skolinspektionen är sedan 2008 den myndighet som har ansvaret för kontroll av landets alla skolor och nyetablering av friskolor. Myndighetens uppdrag är enligt dess hemsida ”bland annat att bidra till ökad måluppfyllelse, kvalitet och likvärdighet; regelbundet granska kvaliteten i och utöva tillsyn över huvudmän och verksamheter; kommunicera resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning; samt skyndsamt handlägga signaler om missförhållanden”.

Uppdragsbeskrivningen är det inget större fel på, men problemet är hur kvalitetsbegreppet har tolkats och därmed vad Skolinspektionen konkret väljer att granska. Hur dessa granskningar genomförs bör också ses över.

Socioekonomiskt starka och välutbildade föräldrar kan själva agera skolinspektion åt sina barn och därmed välja bort undervisning med låg kvalitet. Statliga kontroller och offentlig utgallring av oseriösa aktörer handlar om att denna möjlighet inte bara ska förbehållas dem.

Vi har gått igenom Skolinspektionens beslut från de senaste åren för att analysera vad myndigheten specifikt granskar. Vi har även tittat närmare på förelägganden om viten. Våra slutsatser går att sammanfatta enligt följande:

1 Skolinspektionen granskar och anmärker i stor utsträckning på fel saker. Det som är absolut viktigast i skolan är undervisningens kvalitet och att eleverna kan studera i lugn och ro. Elevinflytande, skolans värdegrunds­arbete, jämställdhetsplaners kvalitet och elevhälsan måste anses vara sekundära uppdrag. I förra årets totalt 35 uppföljningar av regelbundna kvalitetsgranskningar i gymnasieskolan framgår beslut om 67 anmärkningar på sådant som är skolans kärnuppdrag (kvalitet och studiero) medan 34 anmärkningar gjordes beträffande sekundära uppdrag. Det betyder att mer än var tredje anmärkning inte gäller undervisningens kvalitet.

2 När Skolinspektionen väl agerar så agerar de inte tillräckligt resolut. Vid granskning av Skolinspektionens förelägganden om vite framkommer att vitena endast i undantagsfall faktiskt utdöms. Av totalt 200.000.630 kronor i föreläggande från 2011 till 2017 har enbart 18.542.000 kronor utdömts. Vad gäller regelrätta ingripanden har 30 skolor stängts eller försatts under statlig förvaltning det senaste decenniet av totalt 24 813 skolenheter i Sverige, en påfallande låg siffra.

Förra året riktade även Riksrevisionen kritik mot Skolinspektionen där de menade att myndigheten brister i uppföljning av tillsynsbesluten. Anmärkningar skrivs alltså av utan att Skolinspektionen ordentligt har kontrollerat att de identifierade bristerna är åtgärdade och avhjälpta. Riksrevisionen menade också att det finns brister vad gäller uppföljningens likvärdighet, skyndsamhet och transparens.

3 Skolinspektionens granskningar är nästan uteslutande förannonserade. Enligt myndigheten själv kan tillsyn ske på olika sätt: antingen genom så kallade skrivbordsgranskningar, där Skolinspektionen begär in underlag från huvudmannen eller berörd skola, eller genom besök, som kan vara anmälda eller oanmälda. Under 2019 genomfördes två större oanmälda kvalitetsgranskningar där Skolinspektionen granskade hanteringen av nationella prov. Utöver sådana större kvalitetsgranskningar kan oanmälda besök även förekomma vid granskningsformen riktad tillsyn. Någon statistik på andelen anmälda respektive oanmälda besök som sker vid riktad tillsyn finns inte, men Skolinspektionen själv medger att de allra flesta besöken är anmälda. Det ger granskade skolor gott om tid att förbereda sig, lärare och elever inför inspektionen.

Sammanfattningsvis gör Skolinspektionen vissa saker bra men det finns stor förbättringspotential. Skolinspektionen är en viktig myndighet för att säkerställa att alla skolor är bra skolor, men dess granskningar bör alltid rikta in sig på kunskapsförmedling och kvaliteten på densamma. Skolinspektionens missriktade fokus är dessvärre symtomatiskt för hela den skolpolitiska debatten, som under en längre tid har handlat om andra saker än skolans kärnuppdrag – att förmedla kunskap. Riktningen för skolpolitiken måste styras om med ett överordnat mål: att elevernas kunskaper ska förbättras.

En viktig del i denna kursomläggning vore att reformera Skolinspektionen och tydligt definiera att myndighetens uppdrag ska vara att följa upp undervisningens kvalitet och skolornas förmåga att förbättra elevernas kunskapsnivåer. För att Skolinspektionen bättre ska kunna fullfölja sitt uppdrag föreslår vi att en större andel av myndighetens tillsyns- och granskningsbesök ska vara oanmälda. Med oanmälda besök är det svårare för skolorna att skönmåla verksamheten, och den situation som lärare och elever upplever varje dag blir den som Skolinspektionen får bevittna. Vidare behövs en bättre uppföljning av de beslut som myndigheten fattar så att brister som upptäcks inte förblir utan åtgärd.

Valfriheten i det svenska skolsystemet är viktig att bibehålla, där barn och föräldrar ska kunna välja program, geografisk placering och andra inriktningar som passar livet och framtiden för dem bäst. Familjer vet bäst själva, inte politiker och byråkrater. Men grundbulten i den omfattande valfriheten måste vara att inga skolor ska tillåtas vara dåliga. I Sverige ska inga barn behöva ärva sina föräldrars utanförskap och andra missöden på grund av en undermålig skolgång.

I den nuvarande ordningen kan socioekonomiskt starka och välutbildade föräldrar själva agera skolinspektion åt sina barn och därmed välja bort undervisning med låg kvalitet. Statliga kontroller och offentlig utgallring av oseriösa aktörer handlar således om att denna möjlighet inte bara ska för­behållas dem. Studier visar att 30 till 40 procent av inkomströrligheten kan förklaras av skolgången. Därför måste politiken säkerställa att alla elever lämnar skolan med goda kunskaper. Skolinspektionen kan och ska spela en avgörande roll för att upprätthålla de kontrollmekanismer som säkerställer att oseriösa aktörer hålls borta från skolmarknaden och att alla barn får verktygen att avgöra sin egen framtid.