Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Slopa kollektiva identiteter i den officiella statistiken”

Maktutövning. Kategorin ”svensk med utländsk bakgrund” i Sveriges officiella statistik är direkt skadlig när den tillåts ligga till grund för politiska beslut som berör en stor heterogen skara individer. Det är dags att låta envar skapa sin egen tillhörighet utanför statistiken, skriver statsvetarna Marie Demker och Andreas Johansson Heinö.

Kategorisering är makt. Att dela in människor i grupper är maktutövning. Och denna maktutövning får både ekonomiska och ideologiska konsekvenser. Statistiska Centralbyrån (SCB) redovisar konsekvent Sveriges befolkning i termer av födelseland, medborgarskap – och ”utländsk” eller ”svensk” bakgrund. Kategoriseringen är resultat av en politisk process med rötter i tidigt 1990-tal. Men icke desto mindre är det en kategorisering som upprätthåller en förlegad syn på svenskhet och som genom att överdriva betydelsen en specifik faktor – föräldrars födelseland – riskerar att få allvarliga konsekvenser för politiska beslut.

Den 14 januari 1993 tillsatte den borgerliga regeringen en parlamentarisk kommitté (Dir 1993:1) för att se över invandrings-, invandrar- och flyktingpolitiken. Syftet var bland annat att lämna ansvaret för den egna kulturen till individen. I direktiven anges syftet att ”utveckla individens eget ansvar vad gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet”.

Socialdemokraterna tillsatte dock 1994 en ny kommitté (Dir 1994:130) vars slutbetänkande (SOU 1996:55) föreslog dels inrättandet av Integrationsverket, dels att tydligare skilja på akuta behov för nyanlända och integrationspolitiska mål. Så beslutade också riksdagen (Prop 1997/98:16).

Kulturdepartementet beslutade i november 1998 att se över användningen av begreppet ”invandrare” i offentligt språkbruk. Bakgrunden till arbetet var riksdagsbeslutet som syftade till att ”på ett annat sätt än tidigare utgå ifrån och spegla den etniska och kulturella mångfald som finns i det svenska samhället”. (Ds 1999:48) Resultatet blev begreppet ”utländsk bakgrund”.

Arbetsgruppen ansåg att begreppet ”invandrare” borde undvikas om personer som inte själva invandrat och att begreppet ”andra-generationens invandrare” borde försvinna ur myndigheternas vokabulär (Ds 2000:43). Arbetsgruppen föreslog i stället tre kategorier: invandrare, nyanlända invandrare samt ”personer med utländsk bakgrund”. De sistnämnda är ”såväl utrikes födda personer som själva invandrat som personer födda i Sverige med minst en utrikes född förälder”. Denna tredelning ligger enligt ”Meddelande i samordningsfrågor för Sveriges officiella statistik 2002:3” till grund för att SCB fortsättningsvis kategoriserar den svenska befolkningen inte bara efter medborgarskap och födelseland utan också efter ”utländsk bakgrund”. SCB anser att den så kallade bakgrunden avgörs av huruvida två föräldrar är födda utanför Sveriges gränser och väljer att som grundindelning anse att utländsk bakgrund kräver två utrikes födda föräldrar.

Sedan mitten av 1970-talet har det offentliga Sverige på olika sätt försökt att bekräfta mångkulturalitet. På 1990-talet intensifierades detta som en reaktion på ökad främlingsfientlighet och mobiliserad rasism, parallellt med ett återuppväckt intresse för nationell identitet. Den så kallade identitetspolitiken fick sitt praktiska genombrott i svensk politik. Många regeringar och utredningar har brottats med begreppen för att finna ett inkluderande språkbruk i relation till dem som blivit svenskar till följd av invandring. ”Svensk med utländsk bakgrund” kom att uppfattas som mer inkluderande än den exkluderande dikotomin ”svensk eller invandrare”. Termen ”utländsk bakgrund” kom till av välvilja men är vilseledande och en mycket olycklig grund för offentlig statistik.

För det första innebär den nuvarande indelningen att en specifik faktor – föräldrarnas födelseland – ges en orimligt stor betydelse i den offentliga statistiken. Ja, ibland är detta en viktig faktor. Men varför stanna där? Nog är det en viktig bit av en människas identitet om hennes morfar var Sovjetmedborgare och föddes i Ingermanland? Det säger sig egentligen självt att varken mitt eget eller mina föräldrars födelseland kan utgöra tillräcklig grund för att dra generella slutsatser om det som de olika utredningarna i början av 1990-talet avsåg med ”utländsk bakgrund”, nämligen kulturarv och språk.

För det andra avslöjar kategoriseringen en oreflekterad syn på svenskhet. Romer, judar och samer med lång historia i Sverige ges paradoxalt nog en ”svensk” bakgrund samtidigt som de är tillförsäkrade specifika minoritetsrättigheter i kraft just av sin kulturella och språkliga särart.

För det tredje understryker uppdelningen att det offentliga Sverige ännu tvekar inför det avgörande vägval som varje mångkulturellt invandrarland ställs inför. Om Sverige institutionaliserar identitetspolitiken krävs offentlig statistik, inte bara om föräldrars födelseland utan också om så kallad etnicitet och religionstillhörighet. Vi är övertygade om att det vore en mycket farlig väg att vandra.

Alternativet, som vi starkt förespråkar, är att vi bestämmer oss för att svensk politik ska baseras på en statistik som helt bortser från kollektiva identiteter och lämnar inkludering i den etniska/religiösa/kulturella sfären till individens eget val, bortom det offentligas horisont.

Då kvarstår – precis som i resten av Europa – att föra offentlig statistik över medborgarskap och födelseland. Punkt. Båda dessa egenskaper är individuella. Medborgarskapet har juridiska, ekonomiska och sociala konsekvenser. Födelseland ligger till grund för viktig migrations- och adoptionsstatistik.

”Svensk med utländsk bakgrund” är varken en ”inkluderande” eller en ”exkluderande” kategori. Det är en vilseledande kategori som upprätthåller en numera förlegad syn på svenskhet. Kategorin är också direkt skadlig när den tillåts ligga till grund för slutsatser om behovet av särskilda politiska åtgärder mot den heterogena samling individer som döljs bakom kategorin. Ju förr vi svenskar, oavsett våra föräldrars födelseland, befrias från denna av myndigheter påklistrade gruppidentitet, desto bättre.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.