Enligt Världshälsoorganisationen WHO rör sig svenska barn minst i Norden. Totalt är det 80 procent av alla barn som inte når upp till den rekommenderade dagsdosen på 60 minuters fysisk aktivitet. Sorgligt nog är det inte första gången vi hör siffror som dessa.

Att svenska barn rör sig för lite är något som vi redan vet och bör oroa oss över. Nu är siffran nere på 20 procent. Det är alltså endast ett barn av fem som når upp till de rekommenderade 60 minuterna per dag trots att föreningsidrotten i Sverige är levande. När sådana siffror presenteras är ofta samhällets förslag att vi behöver mer idrott i skolan – vilket är rätt – och att vi måste satsa på bättre gång- och cykelvägar – även det är riktigt. Men vi behöver fundera på hur vi ska använda den utökade idrotten och de nya cykelvägarna.

När det gäller bildning diskuteras om dagens barn och ungdomar har mindre bildning än tidigare generationer. Man talar om att skolan sviker ungdomar som vill bilda sig och till exempel vill lära sig de antika språken som grekiska och latin. Får de ingen möjlighet till en grund i dessa ämnen kan de inte heller gå vidare och studera dem på en högre nivå.

En parallell kan dras mellan intellektuell och fysisk bildning. Får man inte möjlighet under uppväxtåren att skaffa sig en fysisk bildning blir det svårt att få in sina 60 minuter om dagen och i förlängningen fortsätta utvecklas inom både motions- (samhällsviktigt utifrån hälsoperspektiv) och tävlings­idrott (kanske samhällsviktigt utifrån underhållnings- och sammanhållningsperspektiv). Vi skulle kunna påstå att i all slags bildning behöver man ha en grund att stå på för att de mer avancerade nivåerna ska bli begripliga och hanterbara oavsett om det rör sig om intellekt eller fysik.

Många studier har undersökt barn och ungas och rörelsevanor och de flesta har funnit någon form av positiv koppling mellan fysisk hälsa, skolprestation och välbefinnande och rörelse. Vi skulle kunna vara överens om att rörelse i grunden är något som är bra för oss. Men om vi nu tänker att vi inte bara talar om rörelse utan om rörelsebildning för att sedan kunna gå vidare, måste vi inte då först ha en grund och sedan en plan för vilken slags rörelse vi tränar på? Är det inte lika viktigt att ha en grundutbildning för kroppen som för intellektet?

Hur kan vi då ge barn och ungdomar en stabil grund att stå på vad gäller fysisk bildning? För att kunna få en god grund i fysisk bildning behöver man precis som vid läsinlärning träna, träna och åter träna. Det är vid läsinlärning inte tillräckligt att läsa texter enbart i skolan, utan man behöver dagligen träna på läsning i olika sammanhang. För att få en kropp som fungerar och är användbar behöver man träna på att använda kroppen i olika situationer och utmana den. Vi behöver få en grund med hjälp av hemmet, fritiden och skolan. Idrottsämnet har i Sverige fört en tynande tillvaro de senaste 20 åren, men har nu fått ytterligare 100 timmar som kommer att fördelas mellan mellanstadiet och högstadiet.

Vi behöver ämnet idrott och hälsa för att ge alla lika möjlighet få grunderna i fysisk bildning. Kan vi sedan i samarbete med hemmet och den ideella idrotten se till att grunden blir ännu stabilare att stå på vore det fint. Men skulle vi sträva efter att låta lärare på ideell basis lära våra barn och ungdomar de grundläggande kunskaperna inom kärnämnena i skolan? Nej, det skulle vi inte. Men detta är just vad vi gör vad gäller fysisk bildning då ämnet idrott och hälsa inte har möjlighet att avsätta tillräcklig tid för fysisk bildning. Största delen av aktiviteten är den som utförs på fritiden i ideella föreningar. Barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter får ofta hjälp via olika hjälpmedel eller extra undervisningstimmar för att få en grund att stå på. Var finns den hjälpen för de barn och ungdomar som inte når målen i sin fysiska bildning?

Hemmet har även det ett stort ansvar. Men vuxna i Sverige rör sig ännu mindre än barn och ungdomar. Vi vet att barn och ungdomar tillbringar mer tid framför en skärm och den långsiktiga konsekvensen av detta är att vi är på väg mot ett ökat stillasittande vilket i sig medför en ökad risk för sjukdom. Vi behöver låta barn och ungdomar få som vana att naturligt röra på sig i vardagen och inte bara under träningstid då vi vet att de flesta ungdomar slutar med aktivt idrottande i tonåren. Framlidne professor LM Engström vid GIH talade tidigt om uttrycket habitus vad gäller fysisk aktivitet, och det är just vad vi bör ta fasta på.

Om vi kan få en grundläggande fysisk bildning i skolan tillsammans med den ideella idrotten är det fint, men i de flesta fall är det inte tillräckligt. Vi behöver ju öva, öva och åter öva. Skulle övnings­fasen kunna vara aktiv förflyttning? Aktiv förflyttning (gå, cykla, ta kommunala färdmedel i storstäder) är något som känns bortglömt i debatten om barn och ungdomars dåliga fysik. Aktiv förflyttning skulle kunna vara motsvarigheten till vad den dagliga läsningen gör för läsförståelsen och som gör att vi får en stabil grund i vår fysiska bildning. Vi ger barn och ungdomar en möjlighet till en hållfast kropp genom lågintensiv aktivitet – som läsning av en serietidning eller någon nyhetssida på mobilen jämfört med en tyngre vetenskaplig text – men vi ger dem också något som inte kan köpas för pengar. Vi ger dem ansvar och frihet på en gång.

Precis som när du knäcker läs­koden och är fri att läsa vad du vill kan du när du tillåts knäcka rörelsekoden och förflyttningskoden bli fri på mer än ett plan. Aktiv transport kan inte ersättas med schemalagd aktivitet eftersom den innehåller en frihet, ett ansvar, en ansträngning, en förmåga att planera sin tid, transportera sin utrustning och är inte bara en fysisk aktivitet utan lika mycket en samhällsfostrande aktivitet som förbereder oss för ett eget ansvarstagande.

Tänk om vi vuxna och samhället i stort kunde vara överens om att det är det dags för oss att ta vårt ansvar och premiera aktiv förflyttning och se dess fördelar i stället för dess få nackdelar och inte beröva våra barn och unga möjligheten att nå upp till den rekommenderade dosen av 60 minuters daglig fysisk aktivitet. Ytterligare en vinst med barn och ungdomars aktiva transport är att ju mindre vi vuxna skjutsar, desto mer tid får vi att ägna oss åt vår egen fysiska och intellektuella bildning.