Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 19:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/social-aktivitet-pa-recept-kan-forbattra-aldres-halsa/

Hälsa

Hälsa. ”Social aktivitet på recept kan förbättra äldres hälsa”

Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN DEBATT 25/12. För många är jul och nyår en tid som kännetecknas av gemenskap och social samvaro. Men det gäller inte alla. Ensamhet har blivit ett allvarligt hot mot den psykiska hälsan, inte minst för äldre. Trots att vi har mycket kunskap görs få systematiska insatser för att förebygga äldres ofrivilliga ensamhet, skriver Ida Kåhlin och Ingeborg Nilsson.

Vi har strävat efter ett samhälle av individualister – ett välfärdssamhälle där det är tryggt att vara själv. Vårt ideal har blivit en oberoende individ med full frihet att förverkliga sig. Man kan fråga sig om det har blivit som vi ville. Sverige har i dag flest ensamhushåll i världen. Var tionde svensk äter antidepressiva läkemedel och var femte dör ensam. Den ofrivilliga ensamheten är ett utbrett problem bland många äldre, något som blir ­extra påtagligt i samband med storhelger som jul och nyår.

Enligt Socialstyrelsens enkätunder­sökning ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?” (2019) uppger sex av tio att de upplever besvär med ensamhet, och detta trots att de har insatser från kommunens äldreomsorg. Vårt individualistiska samhälle har skapat en nedåtgående spiral som leder till onödigt lidande för äldre och deras anhöriga. Till onödiga kostnader för samhället.

Kopplingen mellan att ha ett tillfredsställande socialt nätverk och hälsa är tydlig. Ofrivillig ensamhet ökar risken för generell sjukdomsupplevelse, för depression och självmord. Det finns också belägg för ökad förekomst av hjärt-kärlsjukdom och demens. Vi människor är sociala varelser som behöver varandra för aktivitet, delaktighet och hälsa under hela livsloppet.

Äldres ensamhet har fått större uppmärksamhet i medierna under de senaste åren. Det är positivt, inte minst när det gäller att minska stigmatisering och skamkänslor som ofrivillig ensamhet ofta är förknippad med. Men det saknas ett systematiskt förebyggande arbete. Socialstyrelsen rapport ”Uppföljning av vård och omsorg vid psykisk ohälsa hos äldre” (2019) visar att antipsykotiska läke­medel och psykofarmaka förskrivs i högre grad till äldre än yngre. Det finns indikationer på att äldre i vissa fall enbart behandlas med hjälp av läkemedel, trots att det finns behov av andra insatser.

Det är hög tid att vi använder den kunskap vi har. På ett lika självklart sätt som vi ger stöd till äldre när det gäller deras fysiska behov behöver vi också inkludera behovet av socialt stöd. I primärvården är fysisk aktivitet på recept väletablerat sedan flera år. Nu är det dags att skapa en liknande nationell modell för sociala aktiviteter.

I Storbritannien erbjuds sedan flera år en form av social aktivitet på recept som innefattar att äldre får ett personcentrerat stöd att hitta föreningar och volontärarbete som skapar sociala kontakter. Metoden har visat sig vara kostnadseffektiv, har minskat äldres psykiska ohälsa och införs just nu på bred front över hela Storbritannien.

Liknande satsningar görs även i Sverige. På en av hälsocentralerna i Umeå utformas i samarbete med forskare på Umeå universitet en metod för att matcha ensamma äldre med utbudet av aktiviteter i närområdet. Vid första vårdkontakten frågar personalen om rökning, matvanor och fysisk aktivitet och lägger nu till en fråga om ofrivillig ensamhet. Det är ett odramatiskt sätt att lyfta en svår fråga och hitta dem som behöver stöd.

Nyckeln till att lyckas med förskrivning av social aktivitet på recept är dock att hitta det som är meningsfullt för varje enskild person. Det räcker inte att erbjuda en dagverksamhet som bingo en gång i veckan. Ett brett utbud av sociala aktiviteter behöver tillgängliggöras. För någon kan det vara meningsfullt att komma iväg till en träffpunkt eller organiserad mötesplats. För någon annan är det viktigare att någon kommer hem och har tid att sätta sig ner och prata. För en tredje kan det vara att få stöd att använda sociala medier till att, trots långa avstånd, kunna prata med barnbarn via mobilen eller surfplattan.

För att kunna erbjuda ett bra stöd behövs en noggrann kartläggning av vad som är viktigt för personen, hur hen vill delta i samhället och vad hen har för intressen. Alla professioner i teamet är viktiga i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa hos äldre, men när det gäller att identifiera vad som är meningsfulla sociala aktiviteter är arbetsterapeuters kompetens och verktyg särskilt betydelsefulla. Vi missar målet om vi lättvindigt förskriver sociala aktiviteter efter en snabb rutinkontroll. Det behövs en medveten och kunskapsbaserad satsning.

Insatser för att minska äldres ofrivilliga ensamhet är inget som kan lösas enbart av Sveriges kommuner och regioner. Här krävs nära samverkan med organisationer och aktörer inom såväl civilsamhället som det privata näringslivet och inte minst med myndigheter som Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för delaktighet och Socialstyrelsen. Med tanke på den demografiska utmaning vi står inför behöver äldres psykiska hälsa bli en sektorövergripande angelägenhet.

Forskning visar att ofrivillig ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet. Vi behöver bli effektivare på att använda den kunskap vi har i ett systematiskt förebyggande arbete. Vi anser därför att:

Det behövs en stärkt samverkan mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst, civilsamhälle och näringsliv när det gäller prevention och insatser för att minska ofrivillig ensamhet hos äldre.

Det behövs en nationell kraftsamling för att utveckla och utvärdera insatser för att minska ofrivillig ensamhet, där social aktivitet på recept är ett exempel.

Det behövs ett nationellt kompetenscentrum om äldres psykiska hälsa som kan samordna den kunskap som finns och bidra till fortsatt utveckling och implementering inom området.

I augusti 2019 fick Anna Nergårdh, regeringens särskilda utredare för god och nära vård, ett tilläggsdirektiv att utreda förutsättningarna för en ny form av skyndsamma och ändamålsenliga insatser inom primärvården för personer med lättare psykisk ohälsa.

Vi förutsätter att utredningen kommer inkludera hela livsloppet och därmed även föreslå insatser som kan minska äldres ofrivilliga ensamhet och stärka äldres psykiska hälsa. Då kan vi skapa bättre förutsättningar för att fler äldre ska få uppleva en jul och nyår med gemenskap och social samvaro.