Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-03 13:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/social-bostadssektor-och-blandat-byggande-battre-an-bostadsbidrag-till-fler/

DN Debatt Repliker

DN Debatt Repliker. ”Social bostadssektor och blandat byggande bättre än bostadsbidrag till fler”

REPLIK DN DEBATT 26/6.

Andreas Bergström, Fores, och Hans Lind, fastighetsprofessor: Det viktigaste är ett ökat och blandat byggande för alla inkomstgrupper.

Martin Grander argumenterar i sin debattartikel för att vi ska utveckla den svenska modellen med en generell bostadspolitik, med högre bostadsbidrag till bredare grupper och ändrade fördelningsprinciper när lägenheter är lediga. Han motsätter sig den väg som andra länder valt, till exempel Finland och Tyskland, där delar av bostadsbeståndet är reserverat för hushåll med lägre inkomster, så kallad ”social housing”.

I projektet ”Hitta hem – en ny social bostadspolitik” har vi gett ut en rad rapporter som berör detta. Vi menar att med dagens låga räntor behövs egentligen inget ytterligare ekonomiskt stöd. De klassiska subventionerna handlade ju om att få ner räntekostnader och något sådant stöd behövs rimligen inte när räntorna närmar sig noll. Som visas i rapporten ”Det finns nyproduktion som även hushåll med låga inkomster har råd med” går det redan i dag att i förortslägen bygga så att priser och hyror hamnar på nivåer som även till exempel ett ensamstående vårdbiträde med två barn har råd med.

Vi är helt överens med Grander om att åtgärder måste vidtas mot fastighetsägare – även allmännyttiga bostadsföretag – som ställer upp orimliga krav och till exempel inte räknar bostadsbidrag som inkomst.

Lägger man till att det finns gott om befintliga lägenheter med låg hyra, så finns det goda förutsättningar att införa en social bostadssektor, där lägenheter med låg hyra fördelas till exempelvis trångbodda barnfamiljer med låga inkomster och andra som har svårt att komma in på dagens bostadsmarknad. Detta kan ske i allmännyttan eller genom avtal med privata fastighetsägare. Erfarenheter från andra länder och ett förslag till ett svenskt system finns i rapporten ”En social bostadssektor i Sverige”.

Grander lyfter fram en risk för stigmatisering om det är tydligt att vissa personer bor i ”social housing”. Vi har svårt att se att situationen skulle bli värre än i dag, när en rad stadsdelar har blivit kända som problemområden. I andra länder finns en social bostadssektor med enstaka hus eller lägenheter i blandade bostadsområden. Det är allt mer orimligt att hävda att den unika svenska modellen skulle vara bättre än det alla andra gör.

Med tanke på dagens låga ränteläge är det inte subventioner som behövs, utan snarare ökad tillgång till attraktiv mark, snabbare byråkrati, enklare och mer förutsägbara byggregler och liknande.

Med de låga boendekostnader som redan finns, skulle högre bostadsbidrag till bredare grupper vara ett dyrt och missriktat verktyg. Problemet är snarare att komma in på den ordinarie marknaden, och slippa ifrån dyra andrahandskontrakt och liknande. Vi är helt överens med Grander om att åtgärder måste vidtas mot fastighetsägare – även allmännyttiga bostadsföretag – som ställer upp orimliga krav och till exempel inte räknar bostadsbidrag som inkomst. Att delvis använda andra metoder än kötid för att fördela lediga lägenheter håller vi också med om, till exempel att använda lottning eller omvända inkomstkrav, som beskrivs i rapporten ”Hur ska hyreslägenheter fördelas”.

Slutligen är det förvånande att Grander inte alls nämner bostadsbyggande som åtgärd. En avgörande komponent i den generella bostadspolitiken var ju att skapa ett så stort utbud av bostäder att även hushåll med lägre inkomster lätt skulle kunna hitta något på den vanliga marknaden. Bostadsbidrag var till för dem som hade särskilt stor försörjningsbörda, till exempel ensamstående föräldrar. Utifrån vårt perspektiv är den viktigaste lösningen på längre sikt ett ökat och blandat byggande för alla inkomstgrupper. Det kan åstadkommas inom ramen för en pakt mellan stat och kommun, som beskrivs i rapporten ”Förslag till bred bostadspolitisk uppgörelse”. Med tanke på dagens låga ränteläge är det inte subventioner som behövs, utan snarare ökad tillgång till attraktiv mark, snabbare byråkrati, enklare och mer förutsägbara byggregler och liknande.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt