Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/specialistsjukskoterskorna-maste-fa-sin-fortbildning/

DN Debatt

DN Debatt. ”Specialistsjuksköterskorna måste få sin fortbildning”

Den avancerade kliniska specialistsjuksköterskan har möjlighet att bli en viktig länk mellan forskningen och vården och kan därmed bidra med ny kunskap till vårdens utveckling, skriver artikelförfattarna.
Den avancerade kliniska specialistsjuksköterskan har möjlighet att bli en viktig länk mellan forskningen och vården och kan därmed bidra med ny kunskap till vårdens utveckling, skriver artikelförfattarna. Foto: Gunnar Ask/TT

DN DEBATT 1/11. Bristen på specialistsjuksköterskor skapar stora problem i vården. Trots satsningar står nu 500 utbildningsplatser tomma. I den utredning som vi nu lämnar till regeringen kräver vi att vårdgivarna tar större ansvar för fortbildningen. Vi vill också att en ny högre specialistnivå införs: avancerad klinisk specialistsjuksköterska, skriver Kenth Nauclér och Anna Forsberg.

Rätta artikel

En rad problem i vården hänger samman med bristen på specialistsjuksköterskor: 

• Ansvariga inom vården vet inte vilken kompetens medarbetarna har och kan inte precisera vårdens behov. 

• Anställda får inte den fortbildning som behövs trots sina kvalificerade uppgifter. 

• Platser står tomma på specialistutbildningarna samtidigt som bristen på utbildad personal orsakar vårdköer och inställda operationer.

Frågan om hur man kan locka fler till specialistsjuksköterskeyrket är angelägen, inte minst utifrån patienternas möjlighet till god vård. Den är också central i den utredning om specialist­sjuksköterskornas utbildning och framtida yrkesroll ( SOU 2018:77), som överlämnas till ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, i dag, den 1 november.

Specialistsjuksköterskan har i dag, förutom treårig högskoleutbildning, också en specialistutbildning motsvarande magisternivå. Bristen på specialistsjuksköterskor har bland annat lett till att operationer fått ställas in, att vårdköerna till primärvården blir längre och att akutmottagningarna är överfulla.

Många av de sjuksköterskor som satsat på en specialistutbildning är besvikna för att den inte lett till några förändringar. De kommer tillbaka till samma schema, samma uppgifter och samma lön. Det gör det knappast mer lockande för den enskilda att satsa tid och pengar på utbildning.

Både den demografiska utvecklingen, med en ökad andel äldre och multisjuka patienter, och utvecklingen av nya behandlingsmetoder, gör vården mer komplex. Samtidigt bedömer flertalet landsting och regioner att tillgången på specialistsjuksköterskor är otillräcklig. Ändå står totalt 500 platser tomma vid lärosätena höstterminen 2018 – trots alla satsningar som gjorts för att öka tillgången av specialistsjuksköterskor.

Många vårdgivare saknar en långsiktig plan för kompetensförsörjningen. Som arbetsgivare visar de ofta en oförmåga att ta tillvara den ökade kompetens som specialistutbildningen bidrar med. Vi har i utredningen träffat chefer som inte känt till skillnaden i utbildningsnivå mellan en specialistutbildad sjuksköterska och en med grundutbildning och som alltså varken kan bedöma utbildningens värde för verksamheten eller värdera den lönemässigt. Därmed minskar sjuksköterskors motivation att vidareutbilda sig till specialister.

Många av de sjuksköterskor som satsat på en specialistutbildning är besvikna för att den inte lett till några förändringar. De kommer tillbaka till samma schema, samma uppgifter och samma lön. Det gör det knappast mer lockande för den enskilda att satsa tid och pengar på utbildning. Och det är en oförsvarlig användning av samhällets resurser. Brist på långsiktighet leder dessutom till brandkårsutryckningar som gör det näst intill omöjligt för lärosätena att anpassa utbildningarna till de aktuella behoven.

Vårdens yrkesgrupper, däribland sjuksköterskor, har ett lagstadgat personligt ansvar för att arbetsuppgifterna utförs i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet vilket förutsätter att personalen håller sig à jour med utvecklingen inom yrket. Men verkligheten sätter i många fall stopp för möjligheterna till fortbildning och därmed fortsatt professionell utveckling. Det är vårdgivarens ansvar att se till att personalen har den kompetens som krävs för att god vård ska kunna ges.

Arbetsgivaren är därför skyldig att göra det praktiskt möjligt för medarbetarna att fortbilda sig. Det handlar om patientsäkerhet, och då duger det inte att skylla på slimmade organisationer och vikariebrist. Men många chefer är okunniga om hur de ska arbeta strategiskt med fortbildning. Det är inte ovanligt att man snarare ser det som belöning att låta medarbetare få en utbildningsdag. För att kunna garantera säker vård måste vårdgivare kunna analysera och värdera den kompetens som behövs i verksamheten. Utredningen föreslår därför:

1.

Att lagen förtydligas så att den garanterar arbetsgivaren verktyg som stöd för hållbar planering av kompetensförsörjning. I det ingår också krav på möjliggörande av nödvändig fort- och vidareutbildning.

2.

Att krav ska ställas på systematisk och fortlöpande fortbildning i enlighet med EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv.

3.

Att specialistsjuksköterskeutbildningen förändras för att skapa större möjligheter till flexibilitet och anpassning till vårdens förändrade och skiftande behov.

Utredningen föreslår också inrättande av en ny specialistnivå, avancerad klinisk specialistsjuksköterska, AKS. Utbildningen till AKS ska vara tvåårig och ligga till grund för egen yrkeslegitimation. Med fördjupade kunskaper inom både medicinsk vetenskap och vårdvetenskap ska AKS kunna ta ett helhetsansvar för patienten i sitt specialistområde.

Vi menar att den avancerade kliniska specialistsjuksköterskan ska kunna stå för den kontinuitet som vården saknar i dag, exempelvis när det gäller glappet mellan sjukhus och primärvård.

Den avancerade kliniska specialistsjuksköterskan finns redan i 50 länder, också i våra nordiska grannländer. I det här avseendet ligger Sverige efter.

I dag finns några specialistsjuksköterskor som har motsvarande utbildning som en AKS skulle få. De är goda exempel på hur vården kan utvecklas och förbättras: I Övertorneå, där det är svårt att rekrytera läkare, står en av dem för kontinuitet och trygghet när stafettläkarna inte är på plats. I Göteborg har man kunnat öka antalet operationer när AKS har avlastat kirurgerna vid för- och efterarbetet. Den avancerade kliniska specialistsjuksköterskan har möjlighet att bli en viktig länk mellan forskningen och vården och kan därmed bidra med ny kunskap till vårdens utveckling.

Helhetsgrepp, nytänkande och en fundamental uppryckning av ledningssystem för fortbildning av sjuksköterskor kan lösa en del av vårdens stora och aktuella problem samt öka specialistsjuksköterskans status.