De båda blocken har fått lika mycket uppmärksamhet i de största tidningarna under valrörelsen. Men det har förekommit fler negativt vinklade nyhetsartiklar om Mona Sahlin och de rödgröna partierna än om Fredrik Reinfeldt och alliansen. Skillnaderna mellan de undersökta tidningarna – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Expressen och Aftonbladet – är dock stora. I Expressen har tre av fyra artiklar om Mona Sahlin varit starkt negativa. Tidningen skiljer också ut sig genom rapporteringens omfattning och starka fokusering på Sahlin. Jag har inte sett något liknande i de nio tidigare val jag har undersökt, skriver Kent Asp.
I medierna blev 2010 års val ett blockval. Partierna kom i skymundan och blev i stort sett synonyma med partiledarna. Alliansen och de rödgröna har ställts mot varandra – och fått lika stor uppmärksamhet i medierna.
Det visar en undersökning av huvudtendenserna i nyhetsrapporteringen om riksdagsvalet under den sista valrörelsemånaden (15/8–15/9) i landets fem största tidningar (Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Aftonbladet och Expressen). De mest tongivande artiklarna under rubriken ”Valet” (eller motsvarande) har analyserats (sammantaget 865 artiklar, i genomsnitt 5,5 per dag och tidning). Studien genomförs inom ramen för de ”Medievalsundersökningar” som utförs vid JMG, Göteborgs universitet, och som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. Årets undersökning är den tionde sedan valet 1979.
Det finns alltså ingen skillnad när det gäller de båda blockens exponering – de har uppmärksammats lika mycket. Det gäller samtliga fem undersökta tidningar. Men det finns tydliga skillnader när det gäller hur blocken uppmärksammats. Det framgår av tabellen ovan. Där jämförs andelen negativt vinklade artiklar om alliansen och Fredrik Reinfeldt med motsvarande andel för de rödgröna och Mona Sahlin.
43 procent av artiklarna i de fem tidningarna om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt. Positivt vinklade artiklar om Sahlin är mycket få, men de är inte särskilt många om Reinfeldt heller. Medierna har inte på samma sätt som 2006 varit Reinfeldts medspelare.
Men skillnaden är stor mellan olika tidningar. Expressen ger på sina nyhetssidor den klart mest negativa bilden av de rödgröna – tre av fyra artiklar vinklade på Sahlin är starkt negativa. Expressen skiljer sig inte enbart från de andra tidningarna i tendens, utan också genom rapporteringens stora omfattning och starka fokusering på Mona Sahlin. Något liknande har jag inte sett i de nio tidigare val jag har undersökt.
Aftonbladet uppvisar också en stor andel negativt vinklade artiklar om Sahlin och de rödgröna. Men de negativt vinklade artiklarna om Reinfeldt och alliansen är ungefär lika många. Rapporteringen om blocken i Aftonbladet blir därför i huvudsak balanserad om än starkt negativ.
Den mest balanserade bevakningen har Göteborgs-Posten. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ger ungefär samma bild av alliansen som GP, men de ger en mer negativ bild av de rödgröna. DN har den minst vinklade nyhetsjournalistiken om Mona Sahlin.
Sällan har opinionsmätningar varit så många och duggat så tätt som i årets val (cirka 10 procent av de undersökta artiklarna). Men sakfrågorna har på intet sätt kommit bort. Det ser ungefär ut som i tidigare val. En stor skillnad gentemot de senaste två valen är att årets val till mycket liten del handlat om ”affärer och skandaler”.
Har då medierna tagit upp de valfrågor som väljarna tycker är viktiga? I tabellen ovan redovisas en bearbetning av DN/Synovates undersökning från i juni om vilka valfrågor som väljarna inför valet ansåg vara viktigast. Väljarnas tio viktigaste valfrågor jämförs i tabellen med den uppmärksamhet de fått i medierna.
Hos väljarna var jobben, sjukvården och skolan de tre viktigaste valfrågorna. I nyhetsmedierna blev skatter den största frågan (16 procent), som först kom på sjunde plats hos väljarna (6 procent). Prioriteringarna skiljer sig också åt när det gäller sjukvård och äldreomsorg, och integrationen. Det är ett mönster som känns igen från tidigare valrörelser. Överensstämmelsen måste ändå betraktas som stor. Fyra av de fem frågor som väljarna satte högst kom också högst på mediernas dagordning (jobben, skolan, familjen och sjukvården). Och miljöfrågan gavs ungefär samma prioritet i medierna som hos väljarna.
Resultaten från tidigare analyser har jag sammanfattat i tre enkla teser: (1) mediebilden gynnar eller missgynnar alltid något parti, (2) mediebilden bestäms inte enbart av journalister, den bestäms också av partierna och deras inbördes kamp om väljarna, och (3) mediebilden påverkar partiernas framgångar och motgångar i valet.
Hur väl passar då årets medievalrörelse in i detta generella mönster? Den första tesen får som framgått stöd. Den andra tesen återstår att analysera. Är den negativa mediebilden av Mona Sahlin ett resultat av en förutsägbar medielogik, eller bestämd av journalister i en borgerligt dominerad press, eller har hennes politiska motståndare lyckats i sin strategi att sätta allt ljus på en partiledare med förtroendeproblem? Eller är det Mona Sahlin själv och socialdemokraternas vägval som lagt grunden för mediebilden? Om den tredje tesen får stöd får vi se när väljarnas röster väl är räknade.
Kent Asp
professor i journalistik