Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Statistiken om väntetider i specialistvården är opålitlig”

En sund vårddebatt är helt beroende av korrekta kunskapsunderlag för politiker, tjänstemän, professioner och patienter. Bara då kan vi föra en välinformerad diskussion om vårdens förutsättningar att erbjuda rätt vård i rätt tid. Och rädda liv, skriver artikelförfattarna.
En sund vårddebatt är helt beroende av korrekta kunskapsunderlag för politiker, tjänstemän, professioner och patienter. Bara då kan vi föra en välinformerad diskussion om vårdens förutsättningar att erbjuda rätt vård i rätt tid. Och rädda liv, skriver artikelförfattarna. Foto: Claudio Bresciani/TT

DN DEBATT 1/9. Vår utvärdering av väntetiderna i specialistvården visar otvetydigt på brister i statistiken, framför allt beroende på stora skillnader i rapporteringen. Det är därför inte självklart att den rapporterade fördubblingen av vårdkön efter kömiljardens slopande speglar en verklig försämring, skriver företrädare för Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

Sjukvården toppar listan över de viktigaste frågorna i valet 2018. Trots att svensk hälso- och sjukvård står sig mer än väl vad gäller kvalitet och effektivitet i ett internationellt perspektiv, kommer rapporter om växande vårdköer. Tragiska dödsfall som möjlig följd av utebliven vård i rätt tid har på goda grunder mobiliserat väljarna.

Med detta som bakgrund söker flera partier efter politiska lösningar. Debatten är högljudd men spretig: Alliansen vill återinföra ”kömiljarden”. Socialdemokraterna för fram satsningar på fler anställda och bättre arbetsmiljö i vården, och förändringar i vårdgarantin diskuteras.

Problemet med vårdköer är en angelägen samhällsfråga. Vård i rätt tid räddar liv och förbättrar livskvalitet. Dessutom är tillgänglighet till vård en trygghetsfråga och avgörande för tilliten till den offentligfinansierade välfärden. En naturlig fråga är då förstås vilka politiska lösningar som fungerar. Svaret kräver väntetidsstatistik av hög kvalitet. Tyvärr saknas sådan statistik.

Det är känt att incitamentssystem kan leda till friserade siffror och att förekomsten av mätning i sig påverkar vad som rapporteras.

Vi har nyligen genomfört en utvärdering av väntetiderna i specialistvården. Den visar otvetydigt på brister i statistikens kvalitet. Utvärderingen har genomförts i Stockholms läns landsting, men ingenting talar för att problemet är begränsat till Stockholm. Kvalitetsbristerna beror framförallt på betydande skillnader i praxis kring väntetidsrapportering:

• För operationer som kräver flera bedömningsbesök mäts väntetiden ibland från det första, ibland från det andra bedömningsbesöket. Uppmätt väntan kan då variera mellan patienter som väntat lika länge.

Väntetider extraheras ofta automatiskt ur den elektroniska patientjournalen, trots att vissa vårdgivare för preliminära väntelistor i andra system eller på papper innan väntan registreras i journalen. Uppmätt väntan är då kortare än den tid patienten väntat.

• Patienter kan manuellt plockas bort från statistiken om de själva väljer att vänta, eller om de är för sjuka för att få vård inom vårdgarantin. Praxis för när en patient ska plockas bort varierar. Patienter med lång väntan finns då inte med i statistiken.

Vårdgivare kan glömma eller inte hinna registrera patienter som själva valt att vänta eller är för sjuka för att få vård. Den genomsnittliga väntan ser då ut att vara längre än den är.

Patienter som behöver vårdgivare med uttalad spetskompetens, undantas ibland från vårdgarantin eftersom patienten (om de fick frågan), skulle välja att vänta på en vårdgivare med spetskompetens. Kön riskerar då att se kortare ut än den är.

• Patienter med pappersremiss får starten för väntan manuellt noterad av mottagande vårdgivare. Om det dröjt innan remissen nått vårdgivaren noteras ibland remissens ankomst som starten för patientens väntan. Uppmätt väntetiden motsvarar då tiden patienten väntat hos vårdgivaren, men från patientens perspektiv är väntetiden längre.

I undersökningen framkommer ytterligare skillnader i rapporteringspraxis och skillnaderna är inte avgränsade till enstaka specialiteter, platser eller driftsformer.

I våra intervjuer beskriver flera vårdgivare att de väntetider som syns i statistiken inte speglar verkligheten. En vårdgivare säger till exempel: ”Jag tycker att 300 som väntar, det kan inte riktigt stämma för den här tidpunkten här, då hade vi drygt 100 som väntade bara.” Kvaliteten upplevs ofta så låg att vårdgivarna själva inte vill använda statistiken för att förbättra och planera sin verksamhet. De upplever stort tryck att presentera bra siffror, samtidigt som de inte ser att rapporteringen leder till faktiska förbättringar. En vårdgivare vi intervjuat säger ”Det som är det obehagliga tycker jag, är att det inbjuder till att man då luras lite.”

Ett noggrannare arbete med väntetidsstatistiken skulle stärka datakvaliteten och det är en förutsättning för att debatten om väntetider ska vara meningsfull.

Det är känt att incitamentssystem kan leda till friserade siffror och att förekomsten av mätning i sig påverkar vad som rapporteras. Ekonomiska incitament är svåra att stå emot, oavsett ambition att erbjuda sjuka bäst möjliga vård. Eftersom landstingen själva ansvarar för kvalitetsgranskningen, kan det dessutom förekomma skillnader mellan landsting.

Det är angeläget att korrigera dessa systemfel. Vi föreslår därför att:

1

Befintlig statistik över väntetider tolkas med stor försiktighet. Det är till exempel inte självklart att den rapporterade fördubblingen av vårdkön efter kömiljardens slopande, verkligen speglar en reell och dramatisk försämring i tillgängligheten.

2

Metoder för mätning av väntetider utvecklas och kvalitetssäkras. Sverige har en lång och ärorik historia som statistikproducent, och arbetssätten i de svenska kvalitetsregistren kan tjäna som förebild. Det innebär i första steget att man identifierar lämpliga kvalitetsindikatorer som verkligen mäter tillgänglighet. I nästa steg utvecklar man ett system för kvalitetskontroll som säkerställer att data är fullständiga, korrekta och konsistenta.

Sveriges kommuner och landsting arbetar för att fler typer av väntetider ska samlas in. Det är bra, givet att inte vårdens administrativa börda ökar. Men statistikens kvalitet måste också bli bättre. Om inte väntetidsuppgifter omfattas av samma kvalitetskrav som övrig offentlig statistik, är det orimligt att de ges sådan tyngd i vårddebatten. Inte minst då ödesfrågor som kompetensförsörjning, teknikutveckling och jämlik tillgång till vård får stå tillbaka.

Ett noggrannare arbete med väntetidsstatistiken skulle stärka datakvaliteten och det är en förutsättning för att debatten om väntetider ska vara meningsfull. Flera myndigheter ägnar sig åt att följa och utvärdera väntetiderna i vården, och frågan om vilken aktör som bäst hanterar uppgiften lämnar vi åt politikerna. Det viktigaste är att kvalitetssäkring av statistiken prioriteras. En sund vårddebatt är helt beroende av korrekta kunskapsunderlag för politiker, tjänstemän, professioner och patienter. Bara då kan vi föra en välinformerad diskussion om vårdens förutsättningar att erbjuda rätt vård i rätt tid. Och rädda liv.

Bakgrund.Undersökningen

Intervjuer genomfördes under 2017 vid vårdverksamheter och hälso- och sjukvårdsförvaltning i Stockholm.

Totalt 28 personer deltog, inklusive 9 verksamhetschefer och 11 tjänstemän.

Vårdenheterna representerade privata och offentliga vårdgivare av olika storlek, specialitet, längd på rapporterade väntetider och geografiskt läge.

Undersökningen finansierades av Stockholms läns landsting.

DN Debatt.1 september 2018

Debattartikel

Företrädare för Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin:
”Statistiken om väntetider i specialistvården är opålitlig”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.