Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-02 15:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/statlig-myndighet-maste-ta-ansvar-for-gode-man/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Statlig myndighet måste ta ansvar för gode män”

Uppmärksamheten kring den omyndigförklarade amerikanska popsångaren Britney Spears sätter strålkastarljuset på brister i det svenska förmyndarsystemet, anser artikelförfattaren.
Uppmärksamheten kring den omyndigförklarade amerikanska popsångaren Britney Spears sätter strålkastarljuset på brister i det svenska förmyndarsystemet, anser artikelförfattaren. Foto: Robyn Beck/AFP

DN DEBATT 18/7.

Professor emerita Eva Blomberg: Inrätta en myndighet med ett övergripande ansvar för förmyndare.

Fallet med den amerikanska artisten Britney Spears visar att det svenska systemet med gode män och förvaltare gör de mest utsatta till lätta offer för kriminella.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Den amerikanska artisten Britney Spears rättslöshet som myndling (omyndigförklarad) har upprört många. En del politiker i USA har visat intresse för att förbättra dessa personers utsatta läge och skapa ett nationellt system över förmyndarskap, som i dag ligger på delstatsnivå.

I Sverige finns inga vuxna myndlingar längre – omyndigförklaringen avskaffades 1989. Men det finns förvaltare som i stort fungerar som förmyndare. För en person (huvudman) som behöver hjälp med ekonomin och någon som företräder hen finns ställföreträdare: god man och förvaltare.

Antalet personer som behöver hjälp ökar varje år. Inte heller i Sverige finns någon nationell samordning över godmaninstitutionen.

Britney Spears öde kan hjälpa till att uppmärksamma alla som behöver hjälp att klara sin vardag: personer med svåra funktionsnedsättningar, demens, missbruksproblem eller psykiatrisk problematik. Många känner någon som har en ställföreträdare – det rör sig om 0,8 procent av befolkningen. Spears rättslöshet förtydligar också problemen med det svenska systemet som trots förändringar i grunden vilar på ett hundraårigt tänkande.

I maj föreslog en statlig utredning (SOU 2021:36: Gode män och förvaltare – en översyn) en del reformer. Bland annat ska huvudmannen få ökat inflytande och överförmyndarnämnder ska bli obligatoriska. Det viktigaste förslaget är att en ny statlig myndighet ska inrättas.

Och vad ska denna nya myndighet göra? Tja, den ska prata, om man uttrycker det lite plumpt. Den ska uppmärksamma, samordna, utbilda ställföreträdare och överförmyndare, föra statistik över ställföreträdarskap och upprätta register.

Detta har efterfrågats av många. Utredningen skriver: ”Många av de problem som vi har identifierat hör samman med en brist på statlig styrning, samordning och kontroll” (sidan 42).

Staten ska alltså styra, men det framgår inte hur. Denna nya myndighet skulle inte få något rejält verktyg för att kunna styra.

Myndigheten – om den alls inrättas – skulle inte få någon styrfunktion genom tillsyn eftersom den ska ligga kvar på sju av landets länsstyrelser. En sådan myndighet kan inte styra denna ostyriga institution baserat på frivilligarbete, förtroendeuppdrag, kommunala tjänstemän, myndigheter och företag.

Den civilrättsliga institution som inrättades 1924 med överförmyndarsystemet har knappt förändrats i sina grundläggande strukturer. Klagomål på självsvåldiga och bedrägliga förmyndare har varit legio i snart hundra år. De förändringar som införts har gällt kontrollen av ställföreträdare. 1995 tog länsstyrelser över tillsynen och senare drogs antalet av dessa ner till sju.

Utredningens förslag innebär att dessa länsstyrelser ska fortsätta kontrollera överförmyndare som i sin tur kontrollerar ställföreträdare. Det handlar om att göra rätt sorts tillsyn, inte se till att det blir rätt för huvudmän. Ingen­stans i utredningen diskuteras om tillsyn kan ske på andra sätt som skulle kunna skapa större rättssäkerhet.

Frivilliga krafter bär upp detta civilrättsliga, personliga system som bygger på medkänsla, pliktkänsla, släktskap och ansvar. Men här finns också släktingar som utnyttjar huvudmän, ställföreträdare som inte bryr sig och lätta offer för skrupellösa – något som inte minst medier brukar granska.

Det blir allt svårare att få tag på ställföreträdare eftersom hjälpbehoven förändrats, men inte systemet. Vilka andra än de mest utsatta skulle vi behandla på ett sådant sätt?

Frågan är: Varför? Svaret kan delvis sökas i utredningens direktiv, där uppdraget inte var att se över systemet, utan förbättra det befintliga – fila lite här och där. Det är samma linje som de flesta regeringar haft sedan 1924. När ska någon våga ta i problemet med en institution som är baserad på förtroendeuppdrag och frivilliga krafter?

Dagens system naggas i kanten av att företag med anställda ställföreträdare tar hand om de huvudmän som är våldsamma, hotfulla och svårhanterliga – som frivilliga krafter inte klarar av och överförmyndare sliter sitt hår över. Men företag ska göra vinster och då gäller inte längre blygsamma arvoden. Utredningen diskuterar inte vad detta förfarande kan få för följdverkningar.

Vad händer när en anställd ställföreträdare slutar på sitt arbete? Ett ställ­företrädarskap är personligt och upphör inte automatiskt. Vilken kontroll har överförmyndare över att före­tagens anställda har rätt kompetens? Vad händer när företag kräver mer betalt av kommunen eller hotar med att ställföreträdarskapen går tillbaka till kommunen?

Ett annat problem som utredningen förbigår gäller kollisionen mellan olika myndigheter och intressenter. I min forskning visar jag hur Sveriges kommuner och regioner (SKR) tog rollen som drivande aktör under åren 2015-2019 och hur länsstyrelserna lät detta ske. Överförmyndare valde att hellre vända sig till SKR med sina frågor än till länsstyrelserna.

Ändå ska länsstyrelser fortsätta att vara tillsynsmyndigheter. SKR, Riks­revisionen, Justitieombudsmannen och Statskontoret har sedan 2009 kritiserat och drivit på för att få till stånd en förändring och få en gedigen utredning – och så blev det detta som justitie­minister Morgan Johansson (S) tyckte var lämpligt. Att fila lite. Återigen.

Grundbulten är att verksamheten ska fortsätta att fungera på frivillig basis. I övriga nordiska länder har institutionen genomgått en professionaliseringsprocess med anställda ställföreträdare, ibland kompletterat med frivilliga krafter. Det betyder att staten har det övergripande ansvaret för rättssäkerheten och kan styra institutionen.

Detta saknas i Sverige. En statlig myndighet borde inrättas som får ett helhetsansvar med befogenhet att styra med tillsyn, rådgivning, statistik, utbildning och professionalisering i alla led.

Om jag vore kriminell skulle jag satsa på denna bransch. Cirka 40 miljarder kronor ligger i potten. Dagligen annonseras vilka som kan vara lämpliga offer och inte sällan var de bor.

Det borde inte vara så svårt att lura pengar av dem i ett kontrollsystem som enbart bygger på att räkenskaper granskas en gång om året av överbelastade tjänstemän. Britney Spears är inte den enda som lider i ett rättsosäkert system där staten frånhänder sig allt ansvar.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt