Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-24 12:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/statliga-ungdomsvarden-kan-ta-sig-ur-krisen-sa-har/

DN Debatt

DN Debatt. ”Statliga ungdomsvården kan ta sig ur krisen så här”

Personalen behöver ta hänsyn både till de egna känslorna som arbetet väcker och till ungdomarnas känslor. Det görs inte i dagsläget, eftersom fokus är på effektivitet, rationalitet och byråkratisering, skriver Peter Andersson.
Personalen behöver ta hänsyn både till de egna känslorna som arbetet väcker och till ungdomarnas känslor. Det görs inte i dagsläget, eftersom fokus är på effektivitet, rationalitet och byråkratisering, skriver Peter Andersson. Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 2/1.

Forskaren Peter Andersson: Personalen på ungdomshemmen gör ofta ett bra arbete. Men det behöver ställas tydligare krav på grundutbildning.

Att arbeta med samhällets mest utsatta barn och ungdomar ska inte vara en uppgift för vem som helst. Det ska inte vara ett ”extrajobb” bland flera.

Under 2019 stängde Statens Institutionsstyrelse (SiS) ned ungdomshemmet Lövsta utanför Vagnhärad på grund av att säkerheten och tryggheten för de placerade barnen och ungdomarna inte kunde garanteras. Personalen kunde inte heller upprätthålla kvaliteten i behandlingsarbetet med ungdomarna på ungdomshemmet.

Så sent som i början av december 2020 stängde SiS ned ytterligare ett ungdomshem, Björkbacken, ett ungdomshem för placerade flickor i Göteborg. Även i det fallet handlar det om att säkerheten och tryggheten för de placerade barnen och ungdomarna inte kunde upprätthållas.

Är miljön otrygg för ungdomarna, betyder det också att arbetsmiljön för personalen är otrygg. Riksdagens Ombudsmän (JO) gjorde i november 2018 ett oanmält besök på SiS-institutionen Sundbo utanför Fagersta, och det framkommer i intervjuer med de placerade ungdomarna att de blir utsatta för våld av personalen, vilket fick konsekvensen att en avdelning tillfälligt stängdes ned. Att allt detta sker går till synes relativt obemärkt förbi.

Det är någonting som inte stämmer när barn och ungdomar placeras för att få vård och rehabilitering på en statlig myndighet, men i stället löper en risk att deras utsatthet fortskrider och blir mer omfattande, speciellt vad gäller placerade flickor.

Det är någonting som inte stämmer när barn och ungdomar placeras för att få vård och rehabilitering på en statlig myndighet, men i stället löper en risk att deras utsatthet fortskrider och blir mer omfattande, speciellt vad gäller placerade flickor.

SiS har i uppdrag att vårda och behandla ungdomar med omfattande psykosocial problematik, ofta med tillhörande kriminalitet och neuropsykiatriska funktionshinder. Det är ett svårt och komplext uppdrag, och ansvaret kan inte enbart förläggas till SiS. Det går inte att förvänta sig att SiS under fem månader, vilket är den genomsnittliga placeringstiden, ska kunna förändra den unges problematik.

Det som man dock kan förvänta sig av en statlig myndighet som har det prekära uppdraget att bedriva tvångsvård för barn och ungdomar, är att den unges utsatthet, i form av till exempel våldsutsatthet, i varje fall inte fortgår. Än mer bekymmersamt är det när barn och ungdomar berättar om att de blir utsatta för våld av personalen som är där för att hjälpa och vårda dem.

De särskilda ungdomshemmen präglas av en maskulin miljö där både ungdomarnas och personalens känslor många gånger åsidosätts. Våldsincidenterna har ökat med 22 procent mellan 2017 och 2019 på de särskilda ungdomshemmen. Forskningen pekar på att ökade repressiva inslag i vården ökar sannolikheten för våld både för personal och ungdomar. Trots det ökar årligen antal avskiljningar och beslut där barn och ungdomar placeras i enskildhet, särskilt för de placerade flickorna. Det konfliktverktyg, ”No Power No Lose” (NPNL), personalen har till förfogande och får utbildning i, saknar systematiska och vetenskapliga utvärderingar.

Att utbilda icke-utbildad personal på plats har i forskningen visat sig vara svårt, eftersom den utbildningen ofta är för avancerad för personalen: de som får utbildningen vet inte hur de ska använda det som de lär sig på plats.

De ungdomar som placeras på SiS är stundom utåtagerande gentemot personalen, varför det är extra viktigt att personalen får kunskap i hur de ska agera vid en våldssituation. Långt ifrån alla som arbetar på de statliga ungdomshemmen har en passande utbildning. Att utbilda icke-utbildad personal på plats har i forskningen visat sig vara svårt, eftersom den utbildningen ofta är för avancerad för personalen: de som får utbildningen vet inte hur de ska använda det som de lär sig på plats. De upplever också att informationen från socialtjänsten om de placerade ungdomarna många gånger är bristfällig och icke hjälpsam utifrån ett institutionsperspektiv.

Att arbeta på ett särskilt ungdomshem med utsatta barn och ungdomar som ofta har en utåtagerande problematik är ett emotionellt arbete för personalen. Personalen behöver ta hänsyn både till de egna känslorna som arbetet väcker och till ungdomarnas känslor. Det görs inte i dagsläget, eftersom fokus är på effektivitet, rationalitet och byråkratisering. Ett sätt att skapa en form av växelverkan mellan rationalitet och emotionalitet är, i linje med internationell forskning, att lägga emfas på ungdomshemmens miljö, ungdomarnas lidande och på behovet av att skapa en normalitet för ungdomarna under institutionsvistelsen.

Personalen gör många gånger ett viktigt och ett bra arbete med ungdomarna, men de behöver ytterligare stöd och hjälp. Det behöver också ställas tydligare krav på personalen vad gäller grundutbildning. Att arbeta med samhällets mest utsatta barn och ungdomar ska inte vara en uppgift för vem som helst, och det ska ej heller vara ett ”extrajobb” bland flera. Detta blir synnerligen angeläget då det är statens ansvar att ta hand om denna utsatta grupp barn och ungdomar.

I kraft av vålds- och institutionsforskare föreslår jag följande åtgärder:

1 Tillsätt en statlig utredning som går till botten med de missförhållanden som till synes fortskrider på de särskilda ungdomshemmen vad gäller våld. Det handlar först och främst om att faktiskt erkänna att de särskilda ungdomshemmen kan vara våldsamma platser. Med tanke på att ungdomshemmen är ungdomarnas hem för en period och för personalen en arbetsplats är det ytterst viktigt att allt våld identifieras, motverkas och förebyggs. Nu normaliseras våldet i stor utsträckning, vilket delvis beror på att personalen har statiska föreställningar om vilka de placerade ungdomarna är.

2 Gör det möjligt enbart för personal med extra utbildning, att använda de särskilda befogenheterna. Det är ofta när personalen använder de särskilda befogenheterna som en situation eskalerar till våld, till exempel vid en avskiljning.

3 Ungdomar med stort våldskapital och tillhörande gängkriminalitet ska ej blandas med övriga ungdomar på grund av ”smittorisken”. Det är väl känt inom forskningen att ungdomar med hög risk påverkar ungdomar med låg risk, inte tvärtom och ändå blandas ungdomarna utan att lämpliga riskbedömningar initialt genomförs. Det behöver skapas nya institutioner för den lilla grupp av ungdomar som står för en stor andel av den grova kriminaliteten.

4 Tillåt inte icke-utbildad personal att arbeta på de särskilda ungdomshemmen. Det kan låta till synes banalt, men de flesta yrken kräver någon form av utbildning. Ett förslag är att åter skapa en universitetsutbildning för personal som har för avsikt att arbeta på ett ungdomshem, alternativt att avsevärt förlänga och fördjupa de utbildningar som i dag finns på folkhögskolor. Höj statusen för behandlingsassistenterna genom att ta bort beteckningen ”kontaktperson”, inför i stället termen ”ansvarig behandlare” och ge behandlingsassistenterna ett behandlande ansvar gentemot varje ungdom i stället.

5 Ungdomarna behöver längre institutionsplaceringar, men i öppnare former. Forskningen visar tydligt att risken för våld ökar, oavsett riktning och form, ju mer sluten institutionen är.

6 Handledning för personal av externa handledare ska vara ett krav. En destruktiv arbetsplatskultur kan brytas enklare med hjälp av personer utifrån.

7 De behandlingsmetoder som används behöver utvärderas i den kontext där de praktiseras. Frågan behöver också ställas om vad det är för form av behandling som hinner genomföras på den korta tiden ungdomarna i genom­snitt är på ungdomshemmet.

8 Socialtjänsten, som placerar barn och ungdomar på de särskilda ungdomshemmen, behöver få ett tydligare ansvar för ungdomens vistelse. Ett exempel: Hur vanligt är det att social­sekreterare åker ut och besöker de barn och ungdomar som de placerar på en kontinuerlig basis för att bibehålla en relation?

9 Differentiera ungdomarna utifrån deras vårdbehov med start redan när de placeras på en akutavdelning. Vården ska börja så fort ungdomarna placeras på en akutavdelning. Nu skapas ofta en situation av vakuum för ungdomarna på så sätt att ingenting händer förrän de blir förflyttade till en utrednings- eller behandlingsavdelning.

Förslagen är varken kontroversiella eller för den delen ”nya”, vilket gör detta ännu mer angeläget. Politiken behöver ta sitt ansvar – praktiker och forskare kan inte, och ska inte, dra detta lass på egen hand.

För tillfället är SiS fångar i den egna verksamheten och med pågående säkerhetssatsning riskerar myndigheten bara att göra det ännu svårare att förändra den destruktiva arbetsplatskulturen som till synes finns på många ungdomshem.

Det är naturligtvis de placerade barnen och ungdomarna som är de största förlorarna i detta.

Ämnen i artikeln

Barn
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt