Trenden kan vändas. Antalet kvinnor som varje år drabbas av bröstcancer ökar. Ändå görs inget för att bromsa utvecklingen och vända den till en minskning. Stora resurser läggs på att bota sjukdomen, men samhället måste också satsa på att minska antalet som insjuknar, skriver läkare och representanter för patienter.
År 2011 diagnostiserades 8 300 bröstcancerfall i Sverige och antalet fall ökar år från år. I dag satsas nästan inga resurser på att förebygga insjuknandet i bröstcancer trots att det finns möjligheter att skapa ett effektivt förebyggande program.
Antalet bröstcancerfall har under de senaste åren ökat kraftigt trots att man kanske skulle kunna tro motsatsen med tanke på den globala uppmärksamhet som kampen mot sjukdomen genererat det senaste decenniet. Även om man tar hänsyn till att svenska kvinnor lever längre har insjuknandet i bröstcancer ökat med 25 procent de senaste tio åren. Varje timme drabbas en kvinna i Sverige av bröstcancer och var åttonde kvinna kommer att få diagnosen bröstcancer under sin livstid. Hade bröstcancer varit en smittsam sjukdom hade vi med rätta talat om en epidemi.
Den största anledningen till att antalet kvinnor som drabbas av bröstcancer ökar är förändrade levnadsvanor. Kvinnor födda på 40-talet och senare föder barn vid högre ålder och använder i större utsträckning både p-piller och hormonersättningsmedel under klimakteriet.
Under många år har stora resurser satsas på att minska dödligheten i bröstcancer. Forskare försöker förstå vilka förändringar i tumören som utlöser en spridning av sjukdomen i kroppen och vilka förändringar som går att påverka med nya mediciner. Läkemedelsindustrin spenderar stora resurser i jakten på medel som botar eller åtminstone lindrar sjukdomens symtom. Sammantaget riktas väldiga resurser mot projekt med målet att hitta ett botemedel för en sjukdom som redan finns i kroppen, men märkligt nog spenderas det nästan inga pengar på att försöka förebygga bröstcancer. Att få diagnosen bröstcancer är i sig ett livstrauma och att behandlas för bröstcancer innebär risk för biverkningar av behandlingen, så oavsett om dödligheten i bröstcancer är relativt låg finns det all anledning att förebygga sjukdomen.
Men något görs väl åt det kraftigt ökade insjuknandet i bröstcancer? Det finns väl en strategi för att minska antalet kvinnor som årligen blir sjuka? Tyvärr är det enkla svaret på dessa frågor är det i nuläget inte ägnas några resurser åt att minska insjuknandet i bröstcancer. Det finns inga förebyggande åtgärder planerade, och oss veterligen finns inga planer på hur man skall förhindra ökningen. Men i Sverige finns ett välfungerande mammografiscreeningprogram tänker säkert många. Det är korrekt, i Sverige finns ett effektivt program men mammografiscreening minskar inte på något vis antalet kvinnor som insjuknar i bröstcancer. Mammografiscreening kan enbart upptäcka tumörer tidigt i förloppet, så tidigt att cancern fortfarande kan vara botbar.
Bröstcancer är numera att betrakta som en folksjukdom. Går det då att förebygga vanliga folksjukdomar? Som grafiken visar har det gått alldeles utmärkt att förebygga hjärtinfarkt. I figuren anges det årliga antalet kvinnor, under 80 år, som drabbas av bröstcancer och hjärtinfarkt, per 100 000 kvinnor. Antalet kvinnor som insjuknar i hjärtinfarkt har gått ner kraftigt de senaste åren vilket beror på att kvinnor i dag röker i mindre utsträckning, är fysiskt aktiva och kontrollerar och behandlar förhöjda blodfetter och blodtryck. Kurvan för bröstcancer går åt andra hållet, det har skett en konstant ökning under många år.
En anledning till skillnaden i kurvorna är att det är mycket lättare att identifiera personer som har en ökad risk för hjärtinfarkt, till exempel fysiskt inaktiva rökare som slarvar med sin blodtrycksmedicin, än att identifiera kvinnor med ökad risk för bröstcancer. Riskfaktorerna för bröstcancer har varit svårare att urskilja och värdera. Det är en blandning av genetiska faktorer, livsstilsfaktorer och något som kallas mammografisk täthet ("täta bröst"). Ju mer ”vitt” i ett mammogram, desto flera celler är det som kan omvandlas till cancer och desto högre risk för framtida bröstcancer.
I dag kan vi, genom att lägga ihop information om genetiska förändringar, livsstil och mammografisk täthet, med stor säkerhet identifiera kvinnors risk för bröstcancer. Flera svenska och internationella projekt pågår, och det kommer snart vara så att de kvinnor som vill kommer att kunna få reda på sin individuella risk. Exempelvis kommer kvinnor att kunna få reda på om de ingår i en ”lågriskgrupp” där kanske en kvinna av 50 insjuknar i bröstcancer eller om de ingår i en högriskgrupp som kan definieras som att en kvinna av tre insjuknar.
Det går att påverka risken att insjukna i bröstcancer men det är betydligt svårare än att minska risken för hjärtinfarkt. Att föda sitt första barn tidigt i livet och skaffa många barn skyddar visserligen mot bröstcancer, men kan vara ett svårt ställningstagande när man har livet framför sig. Våra gener kan vi inte påverka och täta bröst är betydligt svårare att ändra på än till exempel rökvanor.
För kvinnor med hög risk att insjukna i bröstcancer bör man rekommendera livsstilsförändringar. Risken för bröstcancer minskar om man är fysiskt aktiv, ej är överviktig och inte dricker för mycket alkohol, men inflytandet på risken är ganska liten. För de kvinnor som har en riktigt hög risk kommer dessa åtgärder alltså inte att vara tillräckliga. Ett alternativ är att medicinskt påverka risken för bröstcancer, precis som sker när man i förbyggande syfte behandlar ett högt blodtryck eller höga blodfetter. Kvinnor som opererats för bröstcancer får i många fall antihormonell behandling för att minska risken för återfall. När antihormonell behandling ges till fullt friska kvinnor med ökad risk har den i flera studier visat sig minska risken för att drabbas av bröstcancer. Effekterna har varit dramatiska och insjuknandet har minskat med 40 till 60 procent. Problemet är att dessa potenta preparat i vanliga doser har biverkningar. De vanligaste är ledstelhet och de allvarligaste hjärt-kärlsjukdomar och till och med gynekologisk cancer. De senare biverkningarna är visserligen ovanliga, men självfallet är det viktigt att endast kvinnor med en tydlig ökad risk för bröstcancer bör komma i fråga för behandling.
I dag saknar Sverige en strategi för att minska det ökande antalet bröstcancerfall trots att det finns möjligheter att påverka insjuknandet. Vi anser att det finns mycket som skulle kunna göras för att vända denna negativa trend:
Starta ett pilotprojekt vars mål är att identifiera den optimala medicineringen, som ger den största riskreduktionen och den minsta biverkningsfrekvensen.
Planera ett nationellt program, parallellt med mammografiscreeningprogrammet, vars mål är att förebygga insjuknandet i bröstcancer.