Anders Björck, tidigare landshövding: "Stoppa försöket att avskaffa de svenska länen bakvägen" - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

"Stoppa försöket att avskaffa de svenska länen bakvägen"

Det är viktigt att remissinstanserna säger nej till Indelningskommitténs försök att via bakvägen avskaffa de nuvarande länen i Sverige, skriver bland andra f d landshövdingen och tidigare statsrådet Anders Björck.
Det är viktigt att remissinstanserna säger nej till Indelningskommitténs försök att via bakvägen avskaffa de nuvarande länen i Sverige, skriver bland andra f d landshövdingen och tidigare statsrådet Anders Björck. Foto: Erik Mårtensson/TT

DN DEBATT 30/7. Utan större debatt presenterades Indelningskommitténs slutbetänkande tidigare i år, trots att det finns förslag som är djupt kontroversiella. Bland annat öppnas dörren för storregioner som skulle sakna den legitimitet och folkliga förankring som finns i den historiskt framvuxna länsindelningen, skriver Anders Björck, tidigare landshövding, med flera.

Nyligen blev det starka protester mot Indelningskommitténs förslag att slå samman nuvarande län till sex storregioner. Till slut såg sig regeringen tvungen att stoppa förslaget. Nu återkommer utredningen i samma ärende, men i mer inlindad form. I sitt slutbetänkande tror man sig ha funnit ett sätt att kringgå motståndet. Man föreslår helt enkelt att staten ensidigt ska kunna besluta om ändrad läns- och landstingsindelning.

Betänkandet presenterades i relativ tysthet i mars och verkar ännu vara okänt för de flesta (SOU 2018:10). Remisstiden är till den 31 augusti, alltså under semestrarna och när alla har fullt upp med valrörelsen.

Huvudförslaget är att samordna de statliga myndigheternas regionindelning. Så långt är det relativt okontroversiellt. Att myndigheterna inte tillämpat samma indelning har länge vållat problem. Mera problematiskt är att den nya indelningen föreslås ske efter sjukvårdsregioner.

De nya statliga regionerna är avsedda att underlätta samverkan med landsting och kommuner, och mellan landstingen/regionerna inom varje sjukvårdsregion. Nackdelarna framkom tydligt under debatten om storregioner. Sjukvårdsregionerna kom till för att ge regionsjukhusen tillräckligt patientunderlag. En indelning med sikte på regional utveckling borde ha sett helt annorlunda ut.

Avsiktligt öppnas dörren för en ny länsindelning. Utan hänsyn till tidigare beslut föreslås hur det ska bli lätt att ändra läns- och landstingsindelningen.

På många håll strider indelningen i sjukvårdsområden mot länens intressen. Inga hänsyn tas till var länen har sina naturliga förbindelser och samverkansparter. En ännu hårdare knytning till sjukvårdsregionerna riskerar att bli ett hinder för regional utveckling, och leda till ökad centralisering. För många, kanske flertalet, län är det viktigt att kunna samverka åt olika håll i olika frågor.

Och inte nog med detta. Avsiktligt öppnas dörren för en ny länsindelning. Utan hänsyn till tidigare beslut föreslås hur det ska bli lätt att ändra läns- och landstingsindelningen:

Med hänvisning till att ”ett flertal utredningar har förslagit en kraftig reducering av antalet län och landsting” anser man att det är ”av stor vikt att lagstiftningen kan hantera dessa typer av ändringar”.

Utredningen föreslår att staten ensidigt ska kunna ändra länsindelningen, och anpassa den till den föreslagna statliga regionindelningen. Om staten ändrar länsindelningen är huvud­regeln att även landstingsindelningen ska ändras. ”Det gäller särskilt om det tas ett nationellt helhetsgrepp på den regionala indelningen som dessutom inkluderar länsindelningen.”

Landsting och regioner ska visserligen få yttra sig, men ges ingen möjlighet att förhindra sådana sammanläggningsbeslut. Folkomröstningar avstyrks, ”det är omöjligt att ta hänsyn till alla önskemål”. Medborgarnas synpunkter ska inhämtas via inbjudan till möten, ”medborgardialoger”. Med utredningens uppifrånperspektiv tänker man inte på att verkligheten knappast kan bli så byråkratiskt välordnad. Man verkar inte ha lärt sig något av de folkliga protester som stoppat tidigare sammanläggningsförslag. Demokratin sätts återigen på undantag.

För att ytterligare skära av banden med den hittillsvarande indelningen vill utredningen avskaffa benämningen landsting och ersätta den med region. Motiveringen är att allt fler kallar sig region medan det formella namnet är landsting.

Men man ser problem. Ordet region har redan så många innebörder att det inte lämpar sig för författningar eller andra sammanhang med krav på distinkta begrepp. För detta har man ingen annan bot än en from önskan ”att bruket av region i andra sammanhang bör begränsas och användas med stor försiktighet”.

Betydligt fler skäl har man funnit för att behålla ordet landsting, som inte riskerar att förväxlas med någonting annat och inte används i någon annan bemärkelse. ”Landsting har medeltida rötter, och har använts i över 150 år för att beteckna de moderna landstingen.” Ordets första del speglar ett geografiskt område, andra delen anknyter till en beslutande funktion ”och ger dessutom en god beskrivning av vad det rör sig om för organisation”.

För läsaren blir förslaget därför något förvånande. Att byta ett ord som står för regionalt självstyre med tusenårig hävd mot ett anonymt och substanslöst kan inte annat än att försvaga det folkliga engagemanget. Var och en som sysslar med företagsutveckling eller marknadsföring vet vad berättelsen betyder. I ordet landsting ligger en ”lång kulturell och språklig historia” som kommer att bli värdefullare ju länge tiden går.

På samma sätt är det med utredningens oförmåga att inse styrkan och värdet i de under århundraden framvuxna gemenskaper som den traditionella länsindelningen representerar. Länssammanläggningar kräver folklig acceptans och godkännande från berörda landsting/regioner.

Att målet är storregioner tas för givet. Inga spår finns av den diskussion som hittills förhindrat sådana förslag. Inte heller nämns att statliga storregioner faktiskt ökar behovet av länsstyrelser med lokal förankring. Storregioner avfärdades senast 2011 och 2016, i båda fallen efter heta diskussioner mellan förslagsställarna och de som anser att närhet och överblickbarhet, person- och lokalkännedom är väsentliga för en fungerande demokrati. Mot­sättningarna skar över partigränserna och engagerade stora skaror män­niskor som annars inte är politiskt aktiva.

Valet av de statliga utredarna med tidigare regionrådet Kent Johansson i spetsen – som var drivande för att skapa storregionen Västra Götaland (VG) – sänker förslagets trovärdighet avsevärt. Han har haft VG som förebild och i det tidigare förkastade storregionsförslaget kraftigt överdrivit regionens fördelar. Han nämner inte de ökade serviceklyftorna, problemen med centraliserad sjukvård, landsbygdens alla nackdelar och gynnandet av de största städerna.

Inte heller nämns det minskade folkliga inflytandet och hur byråkratin mer och mer tar över beslutsfattandet. Storregioner skulle sakna den legitimitet och folkliga förankring som finns i den historiskt framvuxna länsindelningen. Det är därför viktigt att remissinstanserna klart avstyrker försöket att via bakvägen avskaffa de nuvarande länen.

DN Debatt.30 juli 2018

Debattartikel

Anders Björck, f d landshövding med flera:

"Stoppa försöket att avskaffa de svenska länen bakvägen"

 

Repliker

Barbro Holmberg och Kent Johansson från Indelningskommittén:

"Det finns ingen konspiration bakom Indelningskommitténs betänkande"

 

Läs flera artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.