Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Stoppa smygavvecklingen av personlig assistans”

Foto: MARTIN BOWRA / Alamy

Ny rapport i dag. Regeringen vill försämra villkoren för den personliga assistansen till personer med funktionsnedsättningar och motiverar det med att det förekommit fusk. Fusket måste självfallet stoppas men det får inte leda till att en viktig socialpolitisk reform och en väl fungerande assistansmarknad slås sönder, skriver Bengt Westerberg.

Foto: Nicklas ThegerströmRegeringen är i full färd med att väsentligt försämra villkoren för den personliga assistansen till personer med omfattande funktionsnedsättningar. Senast kommer de till uttryck i direktiven till den nya funktionshindersutredning som antogs förra veckan.

Personlig assistans var det kanske viktigaste inslaget i den stora funktionshinderreform som jag presenterade i riksdagen 1993. Tidigare bestämde kommunen vad personer med omfattande funktionsnedsättningar skulle få hjälp med och när och av vem hjälpen skulle ges. Nu skulle brukarna få större inflytande och självbestämmande över sina liv, få ökade möjligheter att leva som andra.

Den personliga assistansen har för tusentals svenskar med omfattande funktionsnedsättningar inneburit något av en frihetsrevolution. Visserligen upplever många att assistansen är ett nödvändigt ont, men samtidigt betonar nästan alla att den är helt avgörande för deras livskvalitet.

Brukarna ges stor valfrihet att ordna assistansen. Den som vill kan själv anställa sina assistenter, andra kan välja mellan över tusen olika assistansanordnare: kommuner, brukarkooperativ och företag. Valfriheten är viktig och utnyttjas av många. Mer än en tredjedel har bytt assistansanordnare.

Assistansen kostar i år drygt 30 miljarder kronor. Det är för mycket tycker en del och mer än vad vi räknade med när förslaget beslutades. Det finns tre huvudförklaringar till att kostnaderna blivit högre.

 

Foto: DNFler barn behöver assistans än vad vi räknade med. Vi underskattade de insatser som anhöriga tidigare gjorde helt utan eller med låg ersättning. Deras arbete har nu synliggjorts.

 

Foto: Genom riksdagsbeslut får de som har assistans behålla den efter 65-årsdagen. Det var ett klokt beslut, men det har bidragit till att vi i dag har fler assistansberättigade.

 

Foto: Personlig assistans har kommit att användas för ändamål som vi inte förutsåg. Det handlar till exempel om personer som behöver övervakning och tillsyn, ofta dygnet runt, för att inte skada sig själva eller andra. Det har bidragit till en ökning av antalet assistansmottagare men framför allt av antalet timmar per brukare.

 

När kostnaderna ska värderas måste dessutom en rad omständigheter beaktas.

Sverige ratificerade 2007 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vi har därmed åtagit oss och att se till att dessa personer får vara fullt delaktiga i samhället, att de ska kunna leva på villkor som andra, att de inte ska tvingas bo i särskilda boendeformer och att de ska ges ett personligt stöd som förhindrar isolering och avskildhet (Artikel 19).

Personlig assistans bidrar till det. Den värderas högt av brukarna. Många som tidigare var hänvisade till institutioner kan i dag bo i ordinärt boende. De kan också delta i aktiviteter som tidigare var otillgängliga för dem.

För anhöriga har assistansen inneburit en avlastning. Många, inte minst föräldrar till barn med funktionsnedsättning, har äntligen fått möjligheter till arbete, inkomst och ett mer normalt socialt liv. Sjukskrivningarna har minskat. Eftersom de anhöriga, som tidigare tvingades ställa upp utan ersättning, oftast var kvinnor är assistansreformen en viktig jämställdhetsreform.

 

På pluskontot måste också föras att reformen har gett jobb åt omkring 80 000 assistenter. De har i dag riktiga och meningsfulla arbeten.

 

På pluskontot måste också föras att reformen har gett jobb åt omkring 80 000 assistenter. De har i dag riktiga och meningsfulla arbeten. Det är en av Sveriges största yrkesgrupper. Utan assistansen skulle arbetslösheten med största sannolikhet ha varit högre.

Men självfallet måste man ändå ställa sig frågan om det finns andra alternativ som är billigare och lika bra. Det finns tre huvudalternativ: institutionsboende, hemtjänst och ökat anhörigansvar.

 

Foto: DNAtt tvinga personer med omfattande funktionsnedsättningar till institutionsboende går på tvärs mot FN-konventionen. Kanske skulle det genomsnittligt kunna bli något billigare för stat och kommun, men det är osäkert. För många av dem med de största funktionsnedsättningarna skulle det snarare bli dyrare.

 

Foto: Att ersätta assistansen med hemtjänst skulle kunna bli billigare, men bara om insatsen hos den enskilde brukaren kraftig skärs ned. Ett byte från assistans till hemtjänst innebär att många av brukarna får tillbringa all tid i en stol eller en säng med ett larm bredvid sig. Toalettbesöken får ske när hemtjänsten har tid.

 

Foto: Att åter lägga en större börda på anhöriga. Det är vad som i många fall har skett när personer under senare år har blivit av med sin assistansersättning.

Regeringen vill enligt de nya utredningsdirektiven satsa på alla dessa vägar.

Över 90 procent av kostnaderna för assistansen är löner. Mycket kommer därför tillbaka som skatter. Det innebär att nettobesparingen vid nedskärning av assistanskostnaderna bara blir ungefär hälften av bruttobesparingen. Därtill kommer kostnader för andra insatser och med stor sannolikhet för en ökad arbetslöshet.

Den personliga assistansen kostar mycket, men det är min bedömning att den ger valuta för skattepengarna. Personerna med de största funktionsnedsättningarna och deras anhöriga har fått det oerhört mycket bättre. Alternativa insatser som ska ge samma standard blir inte billigare, snarare tvärtom. Vill man minska kostnaderna måste man acceptera standardförsämringar för dem som i utgångsläget har det sämst. Det är precis vad som håller på att ske.

 

Den schablonersättning som regeringen betalar ut för varje brukartimme höjdes i fjol och i år med 1,4 procent. Det är klart under löneökningarna. Möjligheterna att kompensera det genom ökad effektivitet är nästan obefintliga. Rabatten på arbetsgivaravgifterna för unga försvinner helt från den 1 juni i år. Mer än var femte assistent tillhör den gruppen. Det innebär ökade kostnader för assistansanordnarna. Försäkringskassan spär på problemen genom att övergå från att betala ersättning i förskott till att göra det i efterskott.

Jag har beräknat effekterna av de förändringar som nu är kända för de drygt 400 aktiebolag i branschen som återfinns i Upplysningscentralen UC:s sammanställning för inkomståret 2014. Deras rörelsemarginal krymper från genomsnittligt 4,7 procent 2014 till nästan noll nästa år. I praktiken kommer många att gå med förlust och tvingas lägga ned. Försäkringskassan inser det och har förvarnat kommunerna att de med kort varsel kan tvingas ta emot assistansberättigade när företagen ger upp. När kommunerna tar över innebär det ökade kostnader. Nya nedskärningskrav kommer som ett brev på posten. Valfriheten minskar och standarden urholkas.

Regeringen motiverar sina åtgärder bland annat med att det har förekommit fusk inom assistansbranschen. Fusket måste självfallet stoppas men det är oacceptabelt att den strävan tas till intäkt för att slå sönder en viktig socialpolitisk reform och en väl fungerande assistansmarknad. Smygavvecklingen måste stoppas nu. Det finns inte tid att avvakta vad den utredning som regeringen nu har tillsatt kommer fram till.

Foto i text: Nicklas Thegerström

Bakgrund.Rapporten

Rapporten ”Personlig assistans – hotad frihetsreform?” har skrivits på uppdrag av Vårdföretagarna och KFO (arbetsgivarorganisationen för företag och organisationer inom kooperation, idéburen välfärd och civilsamhälle).

Författaren ensam står bakom rapporten och dess slutsatser. Den baseras huvudsakligen på offentliga utredningar och myndighetsrapporter.

DN Debatt.31 maj 2016

Debattartiklar

Bengt Westerberg, fd partiledare Liberalerna (1983-1995) och socialminister (1991-1994):
”Stoppa smygavvecklingen av personlig assistans”

Repliker

Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister:
”Risk att assistansföretag överdriver behoven”

Hans Knutsson, forskare vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet:
”Personlig assistans är de enkla jobb regeringen söker”

Slutreplik
Bengt Westerberg: 
”Regeringens insatser ett grundskott mot personlig assistans”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.