Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Stora brister i valideringen av nyanländas kunskaper”

En man från Tjetjenien skickas för att valideras som lastbilschaufför. Han berättar att han också är bilmekaniker och har ägt sin egen bilverkstad med fjorton anställda och helst vill arbeta som bilmekaniker i Sverige. Men eftersom han hade anmälts till en validering inom transportyrken, dokumenteras bara hans kunskaper som lastbilschaufför i det standardiserade dokumentet, skriver artikelförfattaren.
En man från Tjetjenien skickas för att valideras som lastbilschaufför. Han berättar att han också är bilmekaniker och har ägt sin egen bilverkstad med fjorton anställda och helst vill arbeta som bilmekaniker i Sverige. Men eftersom han hade anmälts till en validering inom transportyrken, dokumenteras bara hans kunskaper som lastbilschaufför i det standardiserade dokumentet, skriver artikelförfattaren. Foto: Nora Lorek/TT

Ingen mirakelmedicin. Förhoppningarna på validering av kompetens för att få fler nyanlända snabbare i arbete och underlätta integration i samhället har inte infriats. Ett problem är användningen av tolkar. Ett annat att valideringsprocessen har svårt att hantera vissa sorters kompetens, skriver forskaren Andreas Diedrich.

I närmare 20 år har politiker, praktiker och tjänstemän sett validering av kompetens som en mirakelmedicin för att få fler nyanlända invandrare snabbare i arbete och underlätta integration i samhället. Förhoppningarna har varit, och är fortfarande höga. Det märks bland annat i regeringens beslut från november förra året om att inrätta en ny delegation som ska stödja utvecklingen av en nationell strategi för validering.

Trots entusiasmen har det dock varit svårt att se några tydliga positiva resultat. I regeringens direktiv om den nya valideringsdelegationen erkänns att ”det saknas tillförlitliga uppgifter om valideringens omfattning och resultat”, och enligt en rapport från Statskontoret 2013 är det heller inte möjligt utifrån Arbetsförmedlingens registrering av valideringsinsatser att avgöra om valideringarna resulterat i ökad anställningsbarhet.

Flera studier av valideringsprojekt som jag och mina kollegor har genomfört vid Gothenburg research institute, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet åren 2006-2012 visar dessutom att det finns en rad återkommande problem i valideringsprocesserna.

Foto: DNEtt problem är användningen av tolkar. En viktig poäng i valideringsarbetet har varit att inte låta bristande kunskaper i svenska språket hindra validering. Det är trots allt yrkeskompetens som ska valideras, inte språkkunskaper. I en förhoppning att kunna översätta kompetens används tolkar. Men kompetens översätts inte bara i processen – den förändras. I studierna ser vi hur tolkarna själva blir indragna i skapandet av kunskap och det blir omöjligt att veta vems kompetens som egentligen utvärderas.

Ett illustrerande exempel handlar om en man från Syrien som genomgår validering med hjälp av tolk. En uppgift går ut på att para ihop engelska och svenska facktermer. Tolken som brister i fackkunskap och den syriske mannen som kan facktermerna men brister i svenska språkkunskaper, blir tillsammans ett team som resonerar sig fram till ett svar. Vems kompetens är det som kartläggs i den här situationen? Tolkens? Den validerades? Bådas? En handläggare uttryckte denna ovisshet: ”Vi vet egentligen aldrig vem det är som ger oss svaren, om vi ska vara ärliga. Det är omöjligt att veta. Jag vet inte hur mycket av informationen som kommer från tolken”. Lösningen som ofta nämns på detta problem är att utbilda tolkarna så att de lär sig facktermerna inom berört yrke. Det tar dock inte bort den grundläggande problematiken – vems kompetens handlar det om?

Foto: Ett andra problem är att valideringsprocessen har svårt att hantera kompetens som inte förvärvats på det ”vanliga” sättet. Ett exempel från studierna handlar om en man från Tjetjenien som skickas för att valideras som lastbilschaufför. Under processen berättar han att han också har arbetat på en flygplats med en rad olika uppgifter, är bilmekaniker och har ägt sin egen bilverkstad med fjorton anställda och helst vill arbeta som bilmekaniker i Sverige. Men eftersom han hade anmälts till en validering inom transportyrken, dokumenteras bara hans kunskaper som lastbilschaufför i det standardiserade dokumentet. Mannens erfarenheter och kompetenser som inte passar in i processen varken identifieras eller valideras.

Foto: Ett tredje problem är att det i dag inte finns någon fastlagd idé för hur validering ska gå till och vad det ska resultera i. Validering görs ofta i projektformer med lösa kopplingar mellan olika aktörer som löses upp när projekten är över. Målen i projekten anges dessutom ofta som att ett visst antal personer ska genomgå validering. I projektet ”Validering till 1 000!” år 2007 var till exempel målet att 1 000 personer skulle genomgå validering, och i regeringens uppdrag till arbetsförmedlingen 2013 uttrycktes målet att öka antalet valideringar. Med sådana kvantitativa mått är risken att bara antalet personer som deltagit i processen mäts, inte kvaliteten på valideringen. Det kan till exempel leda till, vilket märktes i studierna, att många personer bara deltar i snabba och förhållandevis billiga aktiviteter som inte ökar anställningsbarheten. Inte i något av de projekt vi studerade erbjöds heller kompletterande utbildningar för att fylla de kunskapsluckor man ansåg fanns.

En uppgift går ut på att para ihop engelska och svenska facktermer. Tolken som brister i fackkunskap och den syriske mannen som kan facktermerna men brister i svenska språkkunskaper, blir tillsammans ett team som resonerar sig fram till ett svar. Vems kompetens är det som kartläggs i den här situationen? Tolkens? Den validerades? Bådas?

De som ser validering som en mirakelmedicin på social och ekonomisk ojämlikhet kan möjligen bli nedslagna av dessa resultat. Men validering är varken bra eller dåligt i sig. Allt beror på hur den görs i praktiken. Här är några förslag till förändringar:

• Använd inte tolkar. Det är naivt att tro att kompetens kan översättas via tolk. Invandraren hamnar i en svag position från början. I en validering som syftar till att belysa ens kompetens vill man själv ha kontroll över vad som förmedlas. Med tolk vet inte invandraren vad som förmedlas och valideraren vet inte vem som ger svaren.

• Satsa på att få in personer på arbetsplatser där de under några veckor tillsammans med en valideringshandledare får visa vad de kan. Då spelar språksvårigheter mindre roll och de nyanlända kan knyta kontakter på svenska arbetsplatser.

• Även ”annorlunda” kompetens måste kunna identifieras. Eftersom invandrare inhämtat kunskap i andra kontexter än den svenska måste valideringsmetoderna även kunna se det som är olikt, inte bara bekräfta den kunskap som ligger i linje med svenska normer.

• Bort med kortsiktiga projekt där fokus ligger på att validera ett visst antal personer. Valideringen måste i stället anpassas till individernas behov.

• Satsa inte på validering utan att erbjuda kompletterande utbildningar för att hantera kunskapsluckor som identifierats i valideringsprocessen.

Som jag ser det finns det två övergripande utmaningar med validering av nyanlända invandrare.

Den ena är att metoderna för kartläggning och bedömning av kompetens som används i dag, i hög grad kräver kunskaper i svenska språket. Det blir då en inbyggd paradox i valideringssystemet eftersom gruppen som ska valideras inte kan förväntas besitta dessa kunskaper.

Den andra är att finna metoder som på ett så fördomsfritt sätt som möjligt kan bedöma en nyanländ invandrares komplexa och ”ovanliga” erfarenheter och kompetens. Dessa utmaningar måste hanteras för att validering ska vara en metod som kan bidra till ökad integration.

Andreas Diedrich, docent i företagsekonomi, Gothenburg research institute, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

DN Debatt. 9 maj 2016

Debattartikel

Andreas Diedrich, docent i företagsekonomi, Gothenburg research institute, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet:
”Stora brister i valideringen av nyanländas kunskaper”

Repliker

Jonas Milton och Elin Landell, Valideringsdelegationen:
”Validering kan utvecklas till viktigt verktyg”

Slutreplik från Andreas Diedrich:
”Jag är kritisk mot valideringens praktik” 

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.