Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/strandskyddet-maste-andras-for-att-behalla-sin-legitimitet/

DN Debatt

DN Debatt. ”Strandskyddet måste ändras för att behålla sin legitimitet”

Gå inte vidare åt att utvidga strandskyddet i meter räknat vilket gjorts ibland under strandskyddets historia. Det är de ursprungliga 100 metrarna på båda sidor om strandlinjen som är de kritiska, skriver artikelförfattarna. Foto: Hasse Holmberg/TT

DN DEBATT 8/6. Strandskyddslagstiftningen ska enligt januariavtalet göras om i grunden. Strandskyddet bör uppdateras så att det har legitimitet hos breda grupper för att kunna finnas kvar på längre sikt. Men ett politiskt beställningsarbete utan ordentligt underlag riskerar att leda till mer problem. Vi har sju förslag att beakta i en kommande utredning, skriver fyra forskare.

Stränderna i Sverige har en alldeles särskild roll för allmänhetens friluftsliv, utbildning, landsbygdsutveckling och naturturism. Strandskyddets ursprungliga syfte – att underlätta allmänhetens möjligheter att besöka våra stränder – är därför mer aktuellt än någonsin. Det handlar om det demokratiska underlaget för en framtida hållbar utveckling – värden som inte får slarvas bort i politikens kastvindar eller i ogenomtänkta regeländringar.

I regeringens överenskommelse med C och L från januari i år står det: ”Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering”, och att en utredning ska tillsättas. Det finns säkert möjligheter att ändra till förmån för glesbygder med gott om stränder men ont om människor. Men i en tid av ökande klyftor mellan stad och landsbygd och ökande socioekonomiska skillnader är allmänhetens möjligheter att besöka våra stränder något minst lika viktigt i dag som på 1930-talet då argumenten för strandskyddet växte fram.

Strandskyddet etablerades i olika steg under efterkrigstiden till att i dag vara ett av fundamenten för rekreation, friluftsliv, naturturism, livskvalitet och naturskydd. Dess betydelse har också snarast ökat med tiden då en framtida hållbar utveckling är beroende av ett brett stöd och en stor förståelse för allas vår inknytning i de ekologiska sammanhangen. Alla måste ha möjlighet att uppleva landsbygdens natur- och kulturlandskap, som är själva förutsättningen för våra liv. Den urbana majoriteten måste ha en förståelse för hållbar utveckling och en acceptans för vad klimat och miljö kommer att kräva av livsstilsförändringar.

Det måste finnas möjlighet att kontrollera kommunernas ofta mycket varierande kompetens i strandskyddsärenden, inte bara om det gått formellt rätt till utan även i sakfrågorna.

Här är allemansrätten och ”strändernas allemansrätt” – strandskyddet – en oskattbar tillgång som måste förvaltas på bästa sätt. Utifrån vår mångåriga forskning om samhällsplanering, friluftsliv, naturturism, utomhuspedagogik, biologisk mångfald och landsbygdsutveckling vill vi trycka på att strandskyddet måste utredas eftertänksamt.

De gröna servicenäringarnas betydelse och växande roll kan inte nog understrykas. Då dessa näringar ofta kombineras med traditionella landsbygdsverksamheter som skogsbruk, jordbruk, kreatur och fiske så handlar det i grunden om Sveriges landsbygdspolitik. Vi vet att naturturismföretagen generellt är mycket positiva till allemansrätt och vi vet att naturkontakt i bred bemärkelse är av mycket stor betydelse för livskvalitet och folkhälsa i Sverige.

Stränder, bad, kanoter och båtliv är sedan länge helt centrala inslag i allmänhetens friluftsliv och naturkontakt. Men ska strandskyddet finnas kvar på längre sikt så måste det ha legitimitet hos breda grupper och här följer några konkreta förslag för den kommande utredningen att beakta:

1 Uppgradera och påminn om strandskyddets ursprungssyfte – den breda allmänhetens möjlighet att nyttja stränderna. Planering för friluftsliv och naturturism måste stärkas och möjligheterna för kommunerna att i sin översiktsplanering peka ut områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) bör förbättras.

Ett exempel på en kritisk fråga blir själva skalproblematiken när strandskyddet ska differentieras så att inte argument för naturskydd gör det omöjligt att tillämpa etablerade kanaliserings- och zoneringsstrategier när det gäller friluftsliv och naturturism. Det måste vara möjligt att ibland utveckla redan exploaterade områden liksom att fortsätta skydda det oexploaterade. Här gäller det att genom ett gott planeringsarbete och professionell förvaltning samordna naturhänsyn och rekreation på bästa sätt.

2 Gå inte vidare åt att utvidga strandskyddet i meter räknat vilket gjorts ibland under strandskyddets historia. Det är de ursprungliga 100 metrarna på båda sidor om strandlinjen som är de kritiska och det är dessa som ska prioriteras för att inte tappa strandskyddets legitimitet.

Men respekten för strandskyddet måste upprätthållas. Olaglig stängsling och anordningar som privatiserar stränder måste upptäckas och beivras.

3 Uppgradera de bofastas möjligheter till strandskyddsdispenser. Om detta leder till att folk skriver sig i skärgårdar och på sina fritidsfastigheter ”för att få sin strandskyddsdispens” så varför inte, så länge de håller sig inom lagens råmärken om ”huvudsaklig dygnsvila” för var man är skriven. Kan detta stärka underlagen för kommunal skatt och service på landsbygden så är det välkommet.

4 Uppdatera strandskyddets roll för växande klimatproblem, närings­läckage och minskande biologisk mångfald. Det handlar bland annat om stränderna som översvämningsbuffert och att försvara den komplettering av strandskyddets syfte, vid sidan av dess sociala roll, som tillkom i mitten av 1990-talet om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, i vår tid av dramatiskt minskad biologisk mångfald.

5 Längs små vattendrag och sjöar kan generellt strandskydd ersättas av väl underbyggda beslut om strandskydd inom avgränsade områden. Tidigare utredningar visar att detta skulle öka strandskyddets legitimitet.

6 Se över möjligheten för närboende och lokala kollektiva grupperingar, typ byalag, att överklaga strandskyddsdispenser. Detta innebär inte att det generellt ska bli lättare att hindra strandskyddsdispenser bara att beslutsunderlaget ska vara bredare och genom övervakad praxis enligt nästa punkt så bör inte handläggningstiderna öka, snarast minska.

7 Gärna ett stort kommunalt ansvar för lokal anpassning men tappa inte, utan förstärk, länsstyrelsernas övervakande roll. Det måste finnas möjlighet att kontrollera kommunernas ofta mycket varierande kompetens i strandskyddsärenden, inte bara om det gått formellt rätt till utan även i sakfrågorna.

Lyft fram kommunernas översiktsplaner – där planering för friluftsliv och naturturism måste vara viktiga teman – och håll dessa planer aktuella och respekterade. En väl underbyggd praxis som då utvecklas genom länsstyrelsernas övervakande roll sparar på sikt kraft och tid på alla nivåer i stället för att man återkommande måste hantera dåligt underbyggda dispenser och avslag.

Strandskyddet bör uppdateras inför framtiden men detta måste bygga på tidigare erfarenheter och ta tillvara strandskyddets stora kvaliteter. Ett politiskt beställningsarbete utan ordentligt underlag leder bara till mer problem.

Mer om strandskyddet

Naturvårdsverket om strandskyddet. 

Boverket om strandskyddet.