Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Styrelsernas kontroll gör företagen mindre effektiva”

Maktbalansen mellan styrelse och företagsledning förskjuts till pris av minskad ledningsauktoritet.
Maktbalansen mellan styrelse och företagsledning förskjuts till pris av minskad ledningsauktoritet. Foto: Peter Huggins Alamy

Bolagsstyrningens pris. Samhällets upptagenhet vid individers egoism har lett till ökade kontroller av företagen och ett ökat engagemang hos bolagens styrelser. Tron har varit att mer övervakning är bättre än mindre. Men detta starka fokus på kontroll har ett pris som inte nödvändigtvis gagnar bolagen, skriver fyra forskare.

Bolagsstyrning har utvecklats från att vara något som diskuterats och utforskats, till något som blivit så självklart att bolag i dag har speciella bolagsrapporter, universiteten ger kurser i ämnet och massmedierna skriver om bolagsskandaler. Det dominerande anslaget i bolagsstyrningen har varit kontroll, att olika organ skall övervaka och kontrollera bolagets verksamhet, främst då företagsledningens agerande.

Trosföreställningen har varit att mer kontroll är bättre än mindre kontroll. Kontroll kan emellertid överdrivas, och då vara till nackdel för de flesta iblandade, inte minst bolaget.

Betoningen av ökad kontroll härstammar i mångt och mycket från den moderna bolagsstyrningens källa, de nordamerikanska och brittiska ekonomierna. Det understöds av teorier som utgår från att varje individ är egoistisk och att den agerar smart för att vinna egna fördelar, till och med genom att vara oärlig och att agera olagligt. Med den synen blir det naturligt att i första hand kontrollera bolagens företagsledningar, så att de inte utnyttjar sin maktställning för att vinna egna fördelar, till nackdel för bolaget, dess verksamhet och bolagets ägare.

Denna upptagenhet vid individers egoistiska utnyttjande, och till och med oärligt agerande, underblåses av massmediernas skandalorienterade bevakning. Ser man på Dagens Nyheters rapportering som ett exempel av många, förekommer Sverker Martin-Löf numer enbart som utnyttjare av flygplan och jaktanläggningar, till synes för egen vinnings skull, än som ansvarig för SCA:s utveckling och delaktig i Handelsbanksgruppens utveckling sedan 90-talet.

Man har skapat koder (Svensk kod för bolagsstyrning) som på frivillig grund, om än med tydliga pekpinnar, reglerar utformningen av kontrollen. Främst har fokus varit på bolagets styrelse, som sedan 1990-talet utsatts för en omfattande byråkratisering genom att man adderar utskott på utskott till styrelsen. Samtidigt reglerar man styrelsens sammansättning genom krav på oberoende styrelseledamöter, och snart en förmodad lagreglering av dess demografiska sammansättning genom könskvotering.

I denna förändrade miljö har forskningen kunnat notera en ökad aktivitet och engagemang från styrelsernas sida. Däremot kan vi besviket konstatera att forskningen inte kunnat belägga att bolagen förbättrats i vare sig sin vinst eller andra former av prestationer, som till exempel förmåga att skapa nya produkter eller erövra nya marknader.

Styrelsernas ökade engagemang och bolagsstyrningens starka fokus på kontroll sker emellertid inte utan kostnader. I en magisteruppsats (Elmgren, M. & Persson Lidgren, S. 2015. Verkställande direktören och styrelsens relation – Ur ett kontrollperspektiv) påvisar två av artikelns författare hur styrelsens kontroll påverkar företagsledningen och ytterst bolaget.

Kontroll innebär självklart kostnader. Man måste avsätta tid till att kontrollera, man måste låta alla dessa styrelseutskott sammanträda, och man spenderar pengar på revisionskostnader. Vi anser oss veta i dag att dessa kostnader för kontroll fördelas mellan ägare och bolag, där röststarka kapitalister och familjer med kontrollposter vanligtvis innebär att styrelserna kostar mindre relativt styrelser i bolag som domineras av institutionella ägare och utländska ägare.

Men än viktigare än dessa omedelbara kostnader för kontrollen, är priset för kontroll. Kontrollen påverkar företagsledning och bolagen på ett sätt som inte nödvändigtvis gagnar bolaget. Kontrollen har helt enkelt ett pris.

 

Vi brukar, märkligt nog, anta att medan fabriksarbetarens reaktion på ökad kontroll är att undkomma kontrollen, så beaktas inte att företagsledningen mycket väl kan reagera på samma sätt, och utföra handlingar som blott och enbart är reaktion på kontroll.

 

En av aktiebolagets konkurrensfördelar relativt andra företagsformer är att bolaget åtskiljer ledning från ägande. Bolaget kan utnyttja professionella ledares kapacitet, samtidigt som ägaren och dess representanter befinner sig i styrelsen. Där kontrollerar de förvisso, men lika viktigt är deras förmåga att besluta om företagets strategi, att förhandla sinsemellan och hantera de olika ägarna till bolaget, och inte minst, för att hjälpa och understödja företagsledningen.

Med stigande kontroll, och med risk att kontrollen går överstyr och styrelsen börjar blanda sig i ledningens arbetsuppgifter, minskar ledningens möjligheter och förmåga att agera, och därmed deras möjlighet att utnyttja affärsmöjligheter. Arbetsdelningen mellan företagsledning och styrelse förändras genom den ökade kontrollorienteringen, med risk för att en god arbetsspecialisering förloras.

Förlorade affärsmöjligheter, genom en hårt kontrollerad företagsledning, utgör ett pris för kontrollen. Men det är ett pris som inte syns i bolagets resultaträkning, ty bolag redovisar inte förlorade möjligheter.

Ett annat pris av den ökade kontrollen är att ledningen kan få en minskad legitimitet för sitt agerande, både i organisationen och gentemot omvärlden. Ju mer styrelsen kräver att få kontrollera, ju mindre auktoritet har ledningen. Det paradoxala kan inträffa att styrelsen som kontrollerar blir starkare, medan det som kontrolleras, företagsledningen, blir svagare. Maktbalansen mellan styrelse och företagsledning förskjuts, till gagn för kontroll, men till pris av minskad ledningsauktoritet.

Men kanske det främsta priset för kontrollen är företagsledarnas reaktion på kontrollen. Vi brukar, märkligt nog, anta att medan fabriksarbetarens reaktion på ökad kontroll är att undkomma kontrollen, så beaktas inte att företagsledningen mycket väl kan reagera på samma sätt, och utföra handlingar som blott och enbart är reaktion på kontroll. Man kan tänka sig ledares reaktion på kontroll på en skala från den mildaste formen, smitning och undvikande, där man inte implementerar beslut eller underlåter att informera styrelsen, till mer aktivt agerande mot kontrollen, som manipulation, sabotage och motagerande.

Kontroll är nödvändigt, då ägarna har en avsikt med bolaget, som de måste säkerställa genom kontroll. Men kontroll innebär kostnader, men framför allt finns det pris för kontrollen, bestående av förlorade affärsmöjligheter, sviktande ledarauktoritet och ledarmotstånd.

Styrelsens syfte är inte att kontrollera. Den finns inte till för att övervaka företagsledningen. Styrelsen har att göra sitt arbete, att kontrollera, att fatta beslut, att bistå med resurser till bolaget samt att hantera ägarna, men detta arbete är inte syftet med styrelsen, utan det är bara styrselns sätt att vara en verksam del i bolagets värdeskapande.

Vi föreslår därför att varje styrelseaktivitet och varje styrelsereglering beaktas utifrån hur det påverkar arbetsdelningen mellan ägare, styrelse och företagsledning, och därigenom påverkar styrelsens förmåga att bidra till bolagets värdeskapande, till gagn för de inblandade, det vill säga ägarna, anställda, leverantörer, kunder, med flera och därmed till dess värde för samhället.

Läs mer.DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.