Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-11 20:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/svegfors-forslag-gynnar-bara-de-stora-mediebolagen/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Svegfors förslag gynnar bara de etablerade mediebolagen”

27 juni överlämnade Mats Svegfors utredningen ”Ett hållbart mediestöd för hela landet” till kulturminister Jeanette Gustafsdotter. Timbro anser att utredningens förslag är djupt problematiska.
27 juni överlämnade Mats Svegfors utredningen ”Ett hållbart mediestöd för hela landet” till kulturminister Jeanette Gustafsdotter. Timbro anser att utredningens förslag är djupt problematiska. Foto: Marko Saavala/TT

DN DEBATT 3/7

Timbros Adam Danieli och Lydia Wålsten:

Mycket talar för att mediestöd saknar positiva effekter och systemets bevarande tycks snarare vara pådrivet av ett antal centrala aktörer, måna om att cementera sina positioner än av omsorg om medborgaren.

Mediestödet, i sin nuvarande eller annan form, bör fasas ut.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

I slutet av juni presenterades Mats Svegfors utredning med förslag till ett nytt system för mediestöd, det som tidigare kallades presstöd. Svegfors föreslår att svensk media även efter 2023, då dagens system löper ut, ska subventioneras med drygt en miljard årligen genom en ny bidragsstruktur.

Kritiken mot utredningen har främst handlat om att stödet borde vara större och att utredningen borde tittat närmare på fler skattesubventioner. Dessvärre har nästan ingen lyft upp förslagets stora akilleshäl: att mediestöd inte är någon bra modell för någon annan än de etablerade mediebolagen.

I den svenska debatten är det lätt att få intrycket att stöd av dagens snitt alltid har funnits och är en självklarhet även internationellt. Så är det inte. I Sverige infördes systemet först på 70-talet och många jämförbara länder, exempelvis Finland, Tyskland, de baltiska länderna, Irland och Polen, saknar generella mediestöd.

Lägger man ihop de olika ekonomiska stöden till mediebolag med utgifterna för public service och de momsförmåner som publicerade medier har, så visar det sig att Sverige har ett av världens mest subventionerade medielandskap.

Resultatet av alla subventioner har dock varit magert. Medielandskapet i Sverige präglas av ett fåtal aktörer, ett kostsamt public service och en granskning av makten som inte sticker ut jämfört med andra länder. I Tyskland, som aldrig haft något mediestöd, samt i Österrike och Storbritannien, vars stöd är en bråkdel av Sveriges, återfinns såväl en god bevakning som större mediemångfald. Detta går alltså att nå utan stora statliga subventioner.

Det saknas också stöd för att den dryga miljard som betalas ut i direkt stöd har positiva effekter för medborgarna. Presstödskommittén drog 2013 slutsatsen att stödet snarare har en konserverande effekt på mediemarknaden.

Samma slutsats återkom i Medieutredningens betänkande från 2016, som pekade på hur svenska medieaktörer hade fastnat i dåvarande bidragssystem och att stödet inte stöttat uppkomsten av nya aktörer. Under 2019 bekräftades ytterligare en nedslående effekt i Nordicoms utredning av det norska presstödet, nämligen att det norska presstödet inte gav en bättre lokal bevakning.

Vid sidan av de empiriska resultaten dras också alla former av statliga mediestöd med inneboende problem. Hela skälet till att stödet finns är föreställningen att medborgarna inte efter- frågar rätt eller tillräckligt mycket media. I stället får vi myndigheter med uppgift att välja ut vad människor borde vilja ha, för att sedan pytsa ut medborgarnas pengar i den riktningen.

Effekten blir ett medielandskap som i grunden inte svarar mot medborgarnas efterfrågan. Varje medieaktör har starka incitament att investera i bidragssökande och regelefterlevnad, snarare än publicistisk innovation.

Än mer problematiskt är den beroendeeffekt som systemet har. Alla offentliga stöd kommer med krav och förväntningar, och dessa skapar, hur de än utformas, en lojalitet gentemot givaren. Medier som finansieras av det offentliga är i grunden inte fria och oberoende.

De goda förebilderna i andra länder, det svaga empiriska stödet för att mediestöd fungerar och de inne- boende problemen i systemet talar för att Sverige borde fasa ut mediestödet, på samma sätt som gjordes i Finland på 90-talet.

Tyvärr är den utredning som nu presenterats ett steg i motsatt riktning. Frågan om huruvida presstöd faktiskt fungerar berörs inte alls, trots att det är fråga om subventioner i miljardklassen, och de inneboende problemen kommer att förvärras om förslagen genomförs.

Grunden i det nya systemet är ett direkt stöd till redaktioner som bedöms ha ett ekonomiskt behov. Detta så kallade behovskriterium innebär i praktiken att svaga affärsmodeller subventioneras och förnyelse motverkas. Bidragsansökningarna kommer i sin tur att bedömas av mediestödsnämnden, fylld av ledamöter med olika branschperspektiv och med mycket stor frihet att etablera praxis.

Modellen kommer att förstärka det korporativa inslaget som redan är ett problem i den svenska mediefaunan.

Nämnden ska också förhålla sig till ett nytt, vagt formulerat demokrativillkor. Mediestöd ska endast ”få lämnas till medier som har en publicistisk verksamhet som inte står i strid med grunderna för det demokratiska styrelseskicket samt respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, integritet och värdighet”. Vad betyder det? Och hur lämpligt är det att en icke vald, statlig nämnd gör en bedömning av huruvida en verksamhet är förenlig med alla människors lika värde?

I praktiken kommer vissa medier att stämplas som moraliskt oacceptabla av ett offentligt organ. Det är oklart vad utredningen egentligen tar sikte på med detta löst formulerade villkor, men det skapar osäkerhet. Motsvarande försök att införa ett värderingskrav 2018 sågades så hårt av remissinstanserna att regeringen strök det. Skälen att göra det står sig lika starka i dag.

Ett särskilt besvärande inslag i utredningen är också förslaget om ett överklagandeförbud. Mediestödsnämndens beslut, som fattas med mycket stor frihet och alltså prövas mot en vag demokratiparagraf, skulle med ett sådant förbud bli slutgiltigt.

Ett särskilt besvärande inslag i utredningen är också förslaget om ett överklagandeförbud. Mediestödsnämndens beslut, som fattas med mycket stor frihet och alltså prövas mot en vag demokratiparagraf, skulle med ett sådant förbud bli slutgiltigt. Godtycket kan inte hållas i schack genom oberoende rättslig prövning.

Motiveringen till varför beslutet inte ska kunna överklagas är mycket svagt. Utredningen konstaterar att risken för felaktiga beslut är små (!) och pekar på att ansökningarna ska hanteras gemensamt, med konsekvensen att enstaka delar kommer att bli svåra att bryta ut och ändra i efterhand. Så må vara fallet. Men det väger knappast tyngre än intresset av rättslig kontroll av en demokratiskt viktig myndighetsutövning.

50 år av subventioner har gjort att svensk mediedebatt har hamnat snett. Mycket talar för att mediestöd saknar positiva effekter och systemets bevarande tycks snarare vara pådrivet av ett antal centrala aktörer, måna om att cementera sina positioner, än av omsorg om medborgaren.

Svensk media borde styras av konsumenternas efterfrågan och den fria debatten, inte av nämnder, demokrativillkor eller inflytelserika personer i branschen med själv- påtagna grindvaktroller. Mediestödet, i sin nuvarande eller annan form, bör fasas ut.

Ämnen i artikeln

Presstöd
Mediepolitik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt