Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Svensk rehabilitering unik i sin brist på fasta ramar”

På fem år har de långa sjukfallen fördubblats och idag har vi fler än 100 000 personer som varit sjukskrivna längre än ett år. 7 av 10 är kvinnor, de allra flesta inom offentlig sektor, skriver John Selander.
På fem år har de långa sjukfallen fördubblats och idag har vi fler än 100 000 personer som varit sjukskrivna längre än ett år. 7 av 10 är kvinnor, de allra flesta inom offentlig sektor, skriver John Selander. Foto: Fredrik Sandberg TT

Allt fler långa sjukskrivningar. I rehabiliteringens B-lag lämnas de sjukskrivna åt sitt öde av chef och arbetsgivare. Det får fortgå helt enkelt för att det är möjligt. Jag föreslår att en bortre tidsgräns införs, att förslaget om arbetsgivarens medfinansiering realiseras samt att arbetsgivare med få sjukskrivna gynnas, skriver forskaren John Selander.

Sverige har fortsatta problem med sjukfrånvaron. Efter några år med historiskt låga nivåer pekar kurvorna åter brant uppåt. Problemet är inte antalet sjukskrivna. Under 2015 omfattade sjukförsäkringen 4,5 miljoner individer och under året var det endast 10 procent som någon gång erhöll sjukpenning. De flesta av dessa sjukfall var korta och relativt oproblematiska. Det är vad som återstår därefter som utgör problemet i svensk sjukfrånvaro – de många långa sjukfallen. På fem år har de långa sjukfallen fördubblats och idag har vi fler än 100 000 personer som har varit sjukskrivna längre än ett år. 7 av 10 är kvinnor, de allra flesta inom offentlig sektor.

Det finns ingen enkel förklaring till att de långa sjukfallen blir fler och längre. En förklaring är att psykiska diagnoser ökar, vilka generellt blir längre än andra. En annan är resursbrist på Försäkringskassan. Något som dock inte fokuserats i tillräcklig omfattning är det bristande stöd och hjälp som många långtidssjukskrivna får från sina arbetsgivare. Detta är allvarligt, då arbetsgivaren är den som bär huvudansvaret för sjukskrivnas rehabilitering och återgång i arbete.

Resultatet från en omfattande studie från 2016, baserad på data från kommunal verksamhet, visar att det bland långtidssjukskrivna (mer än 60 dagar) finns ett rehabiliteringens A- och B-lag. Tre av fyra tillhör A-laget och resten tillhör B-laget. I A-laget får man stöd och hjälp från chef och arbetsgivare. I B-laget är stödet närmast obefintligt. I A-laget är man mycket nöjd, i B-laget mycket missnöjd. Inte så många återfinns där emellan.

 

Ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och Försäkringskassa är oklar och då sanktionsmöjligheter saknas mot arbetsgivare som inte sköter sig, finns alltid möjlighet att strunta i rehabiliterande åtgärder.

 

Studien visar att man i A-laget har kontinuerlig kontakt med chef och arbetsplats och upplever sin arbetsgivare som hjälpsam och professionell. Här återfinns oftare de med somatiska besvär och de som har en bättre självupplevd hälsa.

I B-laget är kontakten med chef och arbetsplats i bästa fall sporadisk och man känner sig inte välkommen åter till arbetet. I B-laget återfinns oftare de med psykiska besvär och de med sämre hälsa och arbetsförmåga.

Den bild som tonar fram är ett A-lag som får den hjälp och det stöd som behövs för att komma åter i arbete, medan B-laget lämnas därhän. B-lagets sjukfall rullar på, månad efter månad, utan några ambitioner från vare sig chef eller arbetsgivare om återgång i arbete. Men hur kan ett stort antal långa sjukfall tillåtas fortgå utan några rehabiliterande åtgärder? Ett enkelt svar lyder: därför att det är möjligt!

Svensk sjukförsäkring och arbetsrehabilitering utmärker sig internationellt genom att fasta ramar saknas. Ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och Försäkringskassa är oklar och då sanktionsmöjligheter saknas mot arbetsgivare som inte sköter sig, finns alltid möjlighet att strunta i rehabiliterande åtgärder. Och då försäkringen inte har någon tidsgräns är fortsatt sjukskrivning alltid en option.

Lyfter man blicken utanför rikets gränser ser man att Sverige i detta sammanhang är unikt. I övriga Europa och världen är ramarna tydligare. Individen är försäkrad mot inkomstbortfall, men endast under en begränsad tid, i regel max 12 månader. För arbetsgivare finns klara regler och incitament för att verka för en snabb återgång i arbete, både i form av piska och morot. Som piska kan nämnas att arbetsgivarens sjuklöneperiod ofta sträcker sig över 4-8 veckor. I Storbritanien är den 28 veckor och i Holland 104! Ett exempel på morot är differentierade arbetsgivaravgifter, där arbetsgivare som sköter sig får lägre kostnader och arbetsgivare som missköter sig får högre. Så gör man i till exempel Australien.

I Sverige har vi inget av detta. Vi har en sjukförsäkring utan bortre tidsgräns, något vi är ensamma om i världen. För svenska arbetsgivare gäller två veckors sjuklön, vilket i ett internationellt perspektiv är en mycket liten självrisk. I de flesta länder i Europa och övriga västvärlden är sjuklöneperiod och annan medfinansiering väsentligt mer omfattande. Och svenska arbetsgivare som lyckas hålla nere sjukfrånvaron har ändå samma arbetsgivaravgift att betala.

Man kan ha olika ideologiska uppfattningar om ekonomiska drivkrafter, men att leva i föreställning att de inte påverkar beteenden är att blunda för verkligheten. Om man på allvar vill minska antalet långa sjukfall och öka antalet individer som kommer åter i arbete bör man inte bortse från detta verktyg. För svensk del finns flera möjliga vägar att gå. Några förslag är att:

 

  • återinföra en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. På så sätt skapas en yttre ram för involverade aktörer att förhålla sig till.
  • realisera huvuddragen i förslaget om medfinansiering (departementutredning 2016:8). Huvudidén är att arbetsgivaren ska finansiera 25 procent av sjukpenningen efter 90 dagars sjukskrivning. Forskning visar att medfinansiering påverkar arbetsgivaren i riktning mot ett effektivare arbete med rehabilitering. Omfattande kunskap finns också kring faktorer och arbetssätt som underlättar återgång i arbete, men vi vet att många arbetsgivare inte arbetar i enlighet med den kunskap som finns.
  • se över möjligheten att differentiera arbetsgivaravgifter så att arbetsgivare med få sjukskrivna på ett reellt sätt gynnas ekonomiskt. Det är djupt orättfärdigt att de många arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar på allvar och arbetar professionellt med rehabilitering ska betala för arbetsgivare som i många avseenden struntar i arbetet med rehabilitering.

 

En tidsbegränsad sjukförsäkring infördes av Alliansen 2008 och togs, efter massiv kritik från arbetstagarhåll, bort av sittande regering 2016. Beslutet i augusti i år, att lägga förslaget om medfinansiering på is, föranleddes också det av en massiv kritik, men då främst från arbetsgivarhåll. Den officiella förklaringen till att förslaget inte realiserades var att parterna, genom avsiktsförklaringar, nu lovat bättring. Tillåt mig tvivla. Liknande ordalydelser har presenterats tidigare, och då utan att något har hänt i praktiken. Mycket talar för att krav om medfinansiering har bättre verkan än formulerade avsiktsförklaringar.

Förslaget ovan är i ett internationellt perspektiv modest, och syftet är inte att straffa ofta redan utsatta människor genom en hårdare ekonomisk styrning. Tvärtom! Forskning inom skilda discipliner visar tydligt hur viktigt det är att ha ett arbete att gå till. Annan, lika enhetlig forskning, visar på risken med utanförskap och stigmatisering. Mot denna bakgrund är det oansvarigt, oavsett politisk ståndpunkt, att inte nyttja de verktyg som finns för att motverka långa sjukfall och underlätta återgång i arbete.

DN Debatt. 13 december 2016

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.