Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Svenska åklagare springer den rwandiska diktaturens ärenden”

Likt andra diktatorer som till exempel Mugabe i Zimbabwe, som också från början betraktades som en hjälte, kommer Rwandas president Kagame naturligtvis att avslöjas för sina fabricerade anklagelser, skriver artikelförfattarna.
Likt andra diktatorer som till exempel Mugabe i Zimbabwe, som också från början betraktades som en hjälte, kommer Rwandas president Kagame naturligtvis att avslöjas för sina fabricerade anklagelser, skriver artikelförfattarna. Foto: Eric Murinzi/TT

DN DEBATT 27/6. Konsekvensen av att svenska åklagare springer diktaturens ärenden blir att man i dag kommer att döma vår klient Theodore för folkmord i ­Rwanda. Förutom att en person sannolikt döms oskyldigt, har man ­tystat en människa som tidigare i svensk domstol vågat vittna mot regimen i Rwanda, skriver Thomas Bodström och Anna Wahlström.

Rwandas president Paul Kagame har satt i system att eliminera all tänkbar opposition och stärka sitt grepp om makten och han ändrade nyligen grundlagen så att han kan sitta kvar som president till 2034.

Så länge som omvärlden påminns om folkmordet i Rwanda sitter Kagame säker. Genom att initiera folkmordsanklagelser runt om i världen samtidigt som han kan rikta dem mot politiska motståndare slår han två flugor i en smäll.

Att Rwanda utvecklats till en diktatur som tar sig uttryck i förföljelse av motståndare, inklusive utomrättsliga avrättningar, är inte något som bara vi advokater till Theodore påstår. Amnesty, Human Rights Watch och andra människorättsorganisationer har sedan länge riktat kritik mot Kagames politiska envälde och förföljelsen av oliktänkande, inklusive mord. Det har även avhoppare som flytt landet berättat om.

Samtliga personer som vittnat i målet har först kontaktats av myndigheterna i Rwanda. Det finns alltså inte någon som helst kontroll över hur de kan ha instruerats att vittna.

Även i Sverige har bilden av Kagame så småningom förändrats. UD bedömer att utvecklingen i Rwanda av demokrati och mänskliga rättigheter är övervägande negativ, med till synes politiskt motiverade frihetsberövanden av oppositionella. Och Säpo anser att Rwanda är ett land med ”demokratisk kostymering” samt en ”utveckling mot diktatur”. Det kan därför tyckas märkligt att svenska åklagare väljer att blunda för dessa ofrånkomliga fakta.

Efter att Theodore med sin familj lyckats fly från hemlandet 1994 tog sig han och hans familj till Sverige, där de lyckades etablera sig bra. Theodore arbetade som busschaufför och hans fru på ett sjukhem. De fyra barnen gick i skolan. Theodore hade ett visst politiskt engagemang genom att han deltog i ett par demonstrationer och skrev debattartiklar mot diktaturen i Rwanda.

Allt gick bra tills Theodore 2013 ställde upp som vittne i Örebro tingsrätt som ledde till att en person som arbetade för rwandiska regimen dömdes för olovlig underrättelseverksamhet i Sverige.

Före Theodores vittnesmål i Sverige fanns det inget intresse från regimen mot honom. Efter vittnesmålet påstod den plötsligt att Theodore numer var ansvarig för nästan 1.000 mord och man krävde att han skulle utlämnas eller dömas.

I princip all bevisning i det här målet kommer från Rwandas regim, som också initierade anklagelserna mot vår klient. Trots all dokumentation som finns från folkmordet fanns det ingenting mot Theodore innan vittnesmålet i Sverige, förutom en bok där det påstås att han burit däck vid ett tillfälle samt en så kallad gacacadom från hemlandet som är förfalskad (bland annat anges det att Theodore närvarade vid rättegången trots att han bevisligen var i Sverige och dessutom fanns en påhittad underskrift från honom).

Men som från ingenstans dök det däremot plötsligt upp 44 personer som var beredda att peka ut Theodore som ansvarig för folkmord. Från att han inte funnits på någon enda lista över efterlysta ens i Rwanda, och trots att han levt helt öppet i Sverige samt varit i kontakt med den rwandiska ambassaden i Sverige, hade han förvandlats till en av de värsta massmördarna i historien.

Att det kan bli så beror på att det inte finns någon i Rwanda som säger nej till att vittna om diktaturen vill anklaga någon för folkmord. I Rwanda finns en säkerhetstjänst som enligt Säpo ska jämföras med Irans när det gäller effektivitet och kontroll över medborgarna, och det finns ett system som inkluderar alla medborgare i landet. Alla högre tjänster kontrolleras direkt av regimen. Längst ned finns det något som kallas för ”tiohusprincipen”, som innebär att det finns en regimtrogen ledare över varje enhet av tio hus. På så sätt får man enkelt tag i den som man vill ska göra diktaturen en tjänst genom att ställa upp som målsägande eller vittne.

Många av målsägandena och vittnena har också drabbats hårt under folkmordet. De kan därför berätta om sina upplevelser med tillägget att peka ut en person som regimen vill ska vara ansvarig. Att peka ut olika personer för samma händelser men i olika sammanhang och rättegångar är något som är vanligt i Rwanda, enligt den prisbelönta människorättsadvokaten Charles Taku. Som belöning kan man få skadestånd som motsvarar flera årslöner i Rwanda.

Trots att personer som arbetat inom regimen och sedan flytt till andra länder förklarade hur det fungerade med fabricerade vittnesmål vägrar åklagarna att tro på det. Enligt åklagarna kunde man lita på målsägande och vittnena för att åklagarna själva bedömde att de var trovärdiga. Problemet för åklagarna var bara att deras eget vittne, minnesexperten Torun Lindholm, i målet berättade att det är omöjligt att avgöra om en person talar sanning eller ljuger.

Samtliga personer som vittnat i målet har först kontaktats av myndigheterna i Rwanda. Det finns alltså inte någon som helst kontroll över hur de kan ha instruerats att vittna.

Svenska åklagare påstod under rättegången att rättsväsendet i Rwanda fungerar i stort sett bra – en uppfattning man i princip är helt ensam om. Det har inte slagit åklagarna att det är omöjligt att förena en diktatur med ett fritt rättsväsende, eftersom det första som händer är att diktatorn blir åtalad. Naiviteten från åklagarna i det här målet saknar motstycke i svenskt rättsväsende och tyvärr kommer domarna i målet i dag att ansluta sig till detta sorgliga faktum.

Efter bland annat rättsskandalen med bland annat Thomas Quick och Kevinfallet tycker man att svenska åklagare borde ha lärt sig läxan. Skillnaden är att medan Thomas Quick erkände sina brott har Theodore från alla början förnekat alla anklagelser. Likt andra diktatorer som till exempel Mugabe i Zimbabwe, som också från början betraktades som en hjälte, kommer Kagame naturligtvis att avslöjas för sina fabricerade anklagelser.

Sanning om diktaturen i Rwandas agerande kommer så småningom också att nå det svenska rättsväsendet. Efter all bevisning som finns i målet kommer åklagarna och domarna aldrig kunna säga att de inte fått information om vad som pågick i Rwanda. Det sorgliga är att fram till dess kommer en oskyldig person sitta inlåst i Sverige, en fru ha förlorat sin man och fyra barn ha förlorat sin pappa.

Bakgrund.Rättegången

1998: Theodore kommer till Sverige.

2013: Theodore vittnar efter samarbete med Säpo i Örebro tingsrätt. Han uttalar sig kritiskt mot den rwandiska regimen till stöd för svensk åklagare. En rwandisk spion döms för olovlig underrättelseverksamhet.

2014: Rwandas myndigheter initierar ärendet mot Theodore.

2014: Svensk åklagare inleder förundersökningen.

2016: Theodore häktas och åklagaren väcker sedan åtal 2017.

September 2017–maj 2018: Rättegången pågår.

27 juni 2018: Dom faller mot Theodore.

DN Debatt.27 juni 2018

Debattartikel

Advokaterna Thomas Bodström och Anna Wahlström:
”Svenska åklagare springer den rwandiska diktaturens ärenden”

Repliker

Mats Palm, chefsåklagare, chef för Nationella åklagaravdelningen:
”Rättsprocessen ska inte föras i medierna”

Slutreplik

Advokaterna Thomas Bodström och Anna Wahlström:
”Åklagare får vara beredda på saklig kritik” 

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.