Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Svenska bostadsbyggen är 30-40 procent för dyra”

Ju värre läget på bostadsmarknaden och byggsektorn blir, desto mer omedelbart blir dock behovet av att börja underlätta det billigare byggandet. Hur det än går kommer vi inte runt en kraftfull bostadsreform, skriver Martin Ådahl.
Ju värre läget på bostadsmarknaden och byggsektorn blir, desto mer omedelbart blir dock behovet av att börja underlätta det billigare byggandet. Hur det än går kommer vi inte runt en kraftfull bostadsreform, skriver Martin Ådahl. Foto: Claudio Bresciani/TT

DN DEBATT 7/6. Grundproblemet på bostadsmarknaden är att det är orimligt dyrt att bygga i svenska storstäder. Enligt beräkningar 30–40 procent dyrare än i Tyskland eller Frankrike. Det bidrar till att det i storstäderna nästan uteslutande byggslyxlägenheter. Vilket driver på den brant ökade belåningen, skriver Martin Ådahl (C), chefsekonom och riksdagskandidat.

Det är en märklig situation som just nu råder på bostadsmarknaden i Stockholm och Sveriges övriga storstäder. Det snabba byggande av dyra lyxlägenheter har drabbats av en kraftig baksmälla, med många så kallade bostadsutvecklare som inte får sina lägenheter sålda och riskerar att slås ut. Byggande av nya bostäder har därför tvärt stannat av, med ett stort tapp för byggsektorn och i förlängningen svensk ekonomi.

Samtidigt finns i våra storstäder ett alltmer akut behov av billigare, ofta mindre, boenden, inte minst för de som är nya i staden som studenter och invandrare. Det finns också ett väldigt uppdämt behov av hyresrätter för experter som vill jobba här, utan att köpa sin bostad. Å ena sidan alltså ett överutbud, å andra sida en otillfredsställd efterfrågan, inom samma sektor.

Vi måste nu bryta dödläget, innan bostadsmarknaden vänder neråt ytterligare, så att vi börjar bygga billigare i stället. Självklart måste vi kunna göra upp brett politiskt om bostadsmarknaden, men då måste vi förstå var blockeringarna finns.

De som i dag bor i hyresreglerade lägenheter ges möjligheten att förhandla med hyresvärden att avreglera hyran mot fullständig ekonomisk ersättning, men bara om hyresgästen själv vill.

Vi måste erkänna att grundproblemet är att det är orimligt dyrt att bygga i svenska storstäder, enligt beräkningar 30–40 procent dyrare än i Tyskland eller Frankrike. Det är en mycket lägre produktivitetsutveckling i byggbranschen än i svensk ekonomi i övrigt. Det har bidragit till att lägena i storstäderna nästan uteslutande använts till att bygga dyra lyxlägenheter, vilket i sin tur är en av drivkrafterna bakom den brant ökade belåningen i bostäder.

Ett viktigt skäl till detta är i sin tur de mängder av normer som omgärdar byggandet, som varken har med hälsa, säkerhet eller miljö att göra. Som visst antal timmars ljusinsläpp, bredd på kök och antal parkeringsplatser per nybyggt hus. Regelfloran minskar också konkurrensen i branschen, vilket spär på priserna.

Hyrorna är också fortsatt hårt reglerade, vilket gör att det byggs för få hyresrätter samtidigt som priserna på den mer oreglerade andrahandsmarknaden pressas upp. Boverket har räknat ut att om hyresmarknaden fungera normalt, skulle boyta motsvarande 40 000 hyreslägenheter frigöras.

Vi har alltså en mängd regleringar vars vällovliga syfte varit att minska trångboddheten och att hyrorna ska hållas nere för de sämst ställda – men vars effekt är studenter inklämda i soffor till ockerpriser och barnfamiljer som tränger in sig sex personer i en tvåa med hög andrahandshyra. En halv miljon människor står i bostadskö i Stockholm, mycket få av de som står först i kön tillhör samhällets sämst ställda.

När nu byggandet av de dyra lägenheterna helt stannat av, och det plötsligt finns ledig kapacitet i branschen och många ytor i storstäderna som väntar på att bebyggas, så måste vi ta chansen att göra om och göra rätt.

1

Vi måste lyfta på de normer och regler som gör dagens bostäder så dyra jämfört med andra länder, men som inte rör miljö, hälsa eller säkerhet. Vi kan inte utgå från att nya bostäder ska ha många fler parkeringsplatser än gamla hus har inne i Stockholms city, eller att diskbänkens längd måste vara så mycket längre än den är på attraktiva gamla lägenheter.

2

Konkurrensen måste samtidigt öka, och de som låter planlagd mark stå obebyggd i väntan på att maximera priset, i stället för att bygga billigt, bör riskera att bli av med sin rätt att bygga.

3

Lyft samtidigt gradvis bort den gamla hyresregleringen. Nybyggen ska ha fri hyra under hela bostadens livslängd så att maximalt med hyresrätter byggs. Samtidigt ska det gå att ”köpa sig ur” regleringen. De som i dag bor i hyresreglerade lägenheter ges möjligheten att förhandla med hyresvärden att avreglera hyran mot fullständig ekonomisk ersättning, men bara om hyresgästen själv vill. Så kan fler hyresrätter komma ut på marknaden och trycket på resten av hyresmarknaden minska – utan att någon förlorar eller tvingas lämna en hyresreglerad bostad av ekonomiska skäl.

Samtidigt måste vi i gengäld garantera det som alla de gamla regleringarna syftade till, men som de så totalt misslyckades med: att skapa billiga boenden för de sämst ställda.

4

Vi måste kräva att byggherrar som får attraktiv mark i Stockholm och andra städer avsätter en andel av de nybyggda boendena till lägre hyror, reserverade för de med minst resurser, så att vi får blandade områden där även studenter, pensionärer, nyanlända och barnfamiljer med tuffare ekonomi tillåts bo. Detta brukar kallas ”affordable housing”, där billigare boenden skjuts in överallt i staden i kontrast till ”social housing”, områden med bara låginkomsttagare. Affordable housing är den väg många framgångsrika städer i västvärlden nu följer.

Tyvärr har socialdemokraterna och en del andra partier fastnat i det gamla. De vill ha kvar delar eller alla av ineffektiva regleringarna och de vill samtidigt inte avsätta boenden för de sämst ställda .

Sedan behöver bostadsmarknaden en bredare strukturreform där vi ser över skatterna och börjar en långsam avveckling av ränteavdragen i många små steg över flera decennier.

Tiden början rinna ut för att agera. Framtiden för bostadsmarknaden ser nämligen inte ljus ut. Vi vet har inte sett den fulla effekten av bostadsutvecklarnas misslyckade spekulationer. Marknaden förblir trög i kölvattnet av de nya amorteringskraven.

Vi vet inte ens riktigt hur allvarligt byggstoppet är för svensk ekonomi än. Det räcker att bostadsbyggandet faller tillbaka till snittet från föregående decennier, för att Sverige skulle tappa nästan en procentenhet i tillväxt. Högkonjunkturen skulle bromsa in rejält. Bopriserna i storstäderna har fallhöjd. Så sent som 2005 kostade 25 kvadratmeter boyta i Stockholm motsvarande tre hela stockholmska årslöner (median) före skatt. I dag, bara drygt tio år senare, krävs i genomsnitt mer än hela sex årslöner före skatt för samma 25 kvadrat.

Ännu har vi dock inte sett några av de händelserna som många analytiker varnat för skulle kunna utlösa ett bostadsprisras. Riksbanken har fortfarande inte börjat höja styrräntan och tvingat hushållen att konfronteras med mer normala räntor på sin lån. Trump till trots så har det inte heller inträffat någon tillräckligt stor internationell ekonomisk chock för att bryta optimismen i världsekonomin.

Men ibland sker den här typen av prisfall ändå, när utvecklingen gått för långt åt ett orimligt håll. Så skedde till exempel i Japan i början av 1990-talet, trots låga räntor. Sammanställningar av hur bostadskriser brukar utvecklas är ganska entydiga – uppgångarna brukar tyvärr ta slut med förskräckelse, överdriven optimism förbyts i överdriven pessimism. Konjunkturen kan tvärstanna såsom skedde under 1990-talets kris.

Ju värre läget på bostadsmarknaden och byggsektorn blir, desto mer omedelbart blir dock behovet av att börja underlätta det billigare byggandet. Hur det än går kommer vi inte runt en kraftfull bostadsreform.

DN Debatt.8 juni 2018

Debattartikel

Martin Ådahl (C), chefsekonom och riksdagskandidat:
”Svenska bostadsbyggen är 30-40 procent för dyra”

Repliker

Ann-Margarethe Livh (V), bostadsborgarråd Stockholms stad och Rikard Warlenius (V), ledamot exploateringsnämnden Stockholms stad:
”Med marknadshyror blir det 85 procent dyrare att bo”

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.