Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/svenska-klimatutslapp-haller-kvar-manniskor-i-fattigdom/

DN Debatt

DN Debatt. ”Svenska klimatutsläpp håller kvar människor i fattigdom”

Människor som lever i extrem fattigdom i exempelvis Bangladesh kan släppa ut så lite som 0,12 ton koldioxid per år och person medan en medelsvensk släpper ut cirka 10 ton, skriver Robert Höglund. Foto: Rehman Asad/TT

DN DEBATT 27/6. Svenska utsläpp av växthusgaser orsakar lidande och försvårar möjligheten att samtidigt nå målen om utrotad fattigdom och begränsad klimatpåverkan. Ny forskning visar dessutom att koldioxidutsläppen redan orsakat allvarlig ekonomisk skada i låginkomstländer. Det är dags för Sverige att tackla klimatojämlikheten, skriver Robert Höglund, Oxfam.

I debatten om klimatkrisen glöms ojämlikheten ofta bort. Att omställningen till ett fossilfritt samhälle inte får slå orättvist mot de med lägst inkomster i ett enskilt land har diskuterats den senaste tiden, inte minst efter de gula västarnas protester i Frankrike och bensinupproret i Sverige. Men det globala perspektivet lyfts inte fram ofta nog.

Enligt Oxfams beräkningar står de rikaste tio procenten för cirka hälften av världens alla koldioxidutsläpp. Den fattigaste hälften står däremot bara för cirka tio procent. Klimatojämlikheten är dubbel. Människor som lever i extrem fattigdom i exempelvis Bangladesh eller Kenya kan släppa ut så lite som 0,12 ton koldioxid per år och person medan en medelsvensk släpper ut cirka 10 ton. Samtidigt är det människor som lever i fattigdom som får bära klimatkrisens tyngsta konsekvenser.

Extremväder som långvarig torka, tropiska stormar och översvämningar blir vanligare i uppvärmningens spår och orsakar lidande och död. På öar som Kiribati har många människors hem redan helt uppslukats av havet. Cyklonen Idai som slog mot bland annat Moçambique och Zimbabwe tidigare i år var en av de värsta katastroferna som någonsin drabbat den södra hemisfären och kallades för ”ytterligare en larmklocka om klimatförändringarnas faror” av FN:s generalsekreterare António Guterres.

För att fattigdomen ska kunna utrotas samtidigt som klimatmålen nås krävs i praktiken ökad ekonomisk omfördelning från de med höga inkomster och utsläpp till människor i fattigdom med låga utsläpp.

Ny forskning pekar dessutom på att klimatkrisen håller kvar människor i fattigdom och förvärrar ojämlikheten. För två månader sedan publicerades en studie i PNAS som visar att uppvärmningen redan orsakat svåra ekonomiska förluster i majoriteten av världens låginkomstländer och att effekten väntas bli värre och värre i takt med att utsläppen ökar. Studien beräknade att Bangladesh BNP är 12 procent lägre än vad den skulle ha varit utan den uppvärmning som redan skett. För låginkomstländer som Niger, Burkina Faso och Sudan beräknas BNP vara hela 20 procent lägre i dag på grund av uppvärmningen. Det skulle betyda att den ekonomiska skadan klimatförändringarna redan orsakar dessa länder antagligen överstiger summan av biståndet de mottar.

Det globala perspektivet är av högsta vikt att väga in i debatten, inte minst för att vi bara har ett jordklot att dela på, och en global koldioxidbudget som måste hållas. Om budgeten spräcks kommer världen fortsätta att bli varmare, och målet om att inte överskrida 1,5 eller 2-graders uppvärmning kommer inte att kunna nås. För Sveriges del gör vi slut på vår del av budgeten i rasande fart. När vi överskrider vår rättvisa andel av budgeten måste andra länder täcka upp för våra utsläpp genom att själva minska sina ännu mer om budgeten ska hållas.

Många låginkomstländer tar redan ett stort klimatansvar. Sex av sju länder vars klimatutfästelser lever upp till 1,5- eller 2-gradersmålen är låg- eller lägre medelinkomstländer. Men när människor lämnar fattigdom är det oundvikligt att deras utsläpp ökar. En studie i Nature communications har beräknat att medeltemperaturen skulle öka med ytterligare hela 0,6 grader om de fattigastes inkomster ökar till 3 dollar om dagen utan ökad ekonomisk omfördelning.

En annan studie i World social and economic review har pekat på att världsekonomin kommer att behöva växa sig 175 gånger större innan alla tjänar minst 5 dollar om dagen med nuvarande fördelning av den globala tillväxten. Det skulle vara en grov underdrift att påpeka att det inte skulle vara kompatibelt med klimatmålen.

Detta är ett exempel på effekterna av dagens icke-fungerande globala ekonomiska system. För att fattigdomen ska kunna utrotas samtidigt som klimatmålen nås krävs i praktiken ökad ekonomisk omfördelning från de med höga inkomster och utsläpp till människor i fattigdom med låga utsläpp. Klimat­ojämlikhet och ekonomisk ojämlikhet går inte att separera från varandra utan måste bekämpas samtidigt.

En viktig åtgärd som Sverige bör vidta för att motverka klimatojämlik­heten är att ta ansvar för alla våra utsläpp, inte bara de i Sverige utan även våra konsumtionsutsläpp. Det vill säga de utsläpp som vår konsumtion här i Sverige orsakar i andra länder till följd av exempelvis vår importerade mat, våra utrikes flygresor och produktionen av de kläder och andra produkter som görs i andra länder. De svenska konsumtionsutsläppen ligger på cirka 10 ton per person och år. Trots att de är ungefär dubbelt så höga som utsläppen inom landet omfattas de inte av nuvarande klimatmål. Riksdagen och regeringen bör skyndsamt införa ett mål om att minska dessa konsumtionsutsläpp kraftigt.

Glädjande nog har frågan om konsumtionsutsläppen kommit allt högre upp på dagordningen både i medierna, bland allmänheten och i politiken. Det finns nu ett uppdrag om att bereda mål för konsumtionsutsläppen med i januariavtalet mellan S, MP, C och L och vi väntar nu på att direktiv ska ges till Miljömålsberedningen. Genom att ta ansvar för vår totala klimatpåverkan kan svenskar och Sverige inspirera andra länder och visa att en verklig omställning är möjlig.

En annan sak regeringen konkret kan göra i dag är att öka klimatbiståndet utöver det ordinarie biståndet rejält. Jämfört med andra länder ger Sverige redan mycket pengar i klimatfinansiering, men det är inte nya medel utan ingår i det redan bestämda biståndsmålet på 1 procent av BNI. Kraftigt ökad klimatfinansiering skulle ha en viss ekonomiskt utjämnande effekt samtidigt som det hjälper låginkomstländer att ställa om och hantera klimatkrisens omedelbara konsekvenser.

Den groteska klimatojämlikheten måste tacklas nu. Svenska utsläpp orsakar mänskligt lidande genom extremväder och håller kvar männi­skor i fattigdom genom försämrad ekonomisk utveckling och genom att vi tvingar låginkomstländer att bära en orimligt stor börda i arbetet med utsläppsminskningar. Det är hög tid för oss att börja bära vikten av våra egna utsläpp.