Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Svenska Natoförespråkare håller tyst om kärnvapnen”

Många frågor. Kan Natos syn på kärnvapen förenas med den svenska? Och ökar Sveriges säkerhet genom ett Natomedlemskap? Det är frågor som måste klaras ut för väljarna innan närmandet till Nato går vidare. Ett svenskt medlemskap är omöjligt utan en folkomröstning, skriver Anders Ferm och Maj Britt Theorin.

Regeringen, S och MP vill inte ha en debatt om ett svenskt medlemskap i Nato. Ändå har frågan blivit aktuell sedan ÖB meddelade att vi bara kunde försvara oss en vecka mot ett militärt angrepp.

Vi fick inte veta vad det var för makt, stor ­eller liten, med eller utan kärnvapen, som antogs ha angripit oss, eller varför. Sådant är hemligt. De flesta tänkte ändå att det handlade om Ryssland. Vi blev oroliga och det var meningen. Rädslan för rysk upprustning skulle föra oss ännu längre in i Nato.

Sverige hade fred i 200 år. Det är 10 400 veckor. Hur många av dessa veckor skulle vi ha kunnat försvara oss mot stormakterna i vår närhet? Ryssland, Preussen, Tyskland, Sovjet, och så Ryssland igen. Två världskrig. Ändå fred. Tänk om freden inte berodde på försvaret utan på den alliansfrihet som dåtidens politiker slog vakt om …?

De som ivrar för samarbete med eller medlemskap i Nato säger att alliansen numera ägnar sig åt krishantering och militära interventioner. Där deltar Sverige redan. Steget till fullt medlemskap blir därför ”odramatiskt”. Emellertid finns en omständighet som man håller tyst om. Det är Natos kärnvapen.

Alliansens kärnvapenpolitik kvarstår oförändrad även sedan man börjat lägga tonvikten på krishantering. De amerikanska strategiska kärnvapnen förblir den yttersta garantin för Natos säkerhet. USA – och därmed Nato – håller sig till och med med en doktrin om ”first-use” av kärnvapen.

Vilka krav ställer Natos kärnvapenpolitik? Kan de förenas med svensk syn på kärnvapnen? Ökar Sveriges säkerhet om vi går med i en kärnvapenallians? Dessa frågor måste klaras ut för väljarna innan närmandet till Nato går vidare.

Sverige har sedan 1960-talet bedrivit en konsekvent antikärnvapenpolitik. Vår grundsyn är att kärnvapen inte bringar någon säkerhet. Tvärtom, den som förlitar sig på sådana vapen blir mer utsatt för kärnvapenhot än den som inte gör det.

Denna grundsyn påverkar Sveriges ställningstaganden i en rad kärnvapenfrågor. För att bedöma konsekvenserna av en svensk anslutning till Nato måste därför bland annat följande klarläggas:

Enligt Natos regler deltar alla medlemmar i utformandet av alliansens kärnvapenpolitik. Det sker i Nuclear planning group, NPG. I gruppens möten deltar ländernas försvarsministrar.

En utgångspunkt för NPG är att de egna kärnvapnen förhindrar krig och därmed är bra för den egna säkerheten. Sverige hävdar ju att det förhåller sig tvärtom. Hur skulle då Sverige agera som Natomedlem? Ska Sverige delta i NPG:s arbete? Ska vi acceptera att garantin för vår säkerhet ytterst blir de amerikanska strategiska kärnvapnen och att vi dras in i ett för oss helt nytt strategiskt sammanhang?

Det viktigaste globala fördraget när det gäller kärnvapennedrustning är icke-spridningsavtalet, NPT. I dess artikel 1 åtar sig kärnvapenstaterna att inte överföra kärnvapen till någon kärnvapenfri stat. Dessa å sin sida förbinder sig att inte tillåta placering av kärnvapen på sina territorier. Trots det placerade både USA och Sovjet kärnvapen på sina allierades territorium under kalla kriget. En del finns fortfarande kvar.

Sveriges hävdar att sådan utplacering är oförenlig med NPT. USA hävdar att om man har kvar kontrollen över dessa kärnvapen föreligger inget brott mot NPT. Faktum är dock att vapnen finns i kärnvapenfria stater och kan avfyras därifrån. Därmed utgår ett kärnvapenhot från dessa stater.

Natoförespråkarna måste klargöra hur Sverige som Natomedlem skulle ställa sig i denna viktiga fråga? Hur skulle vi agera om man började diskutera utplacering av kärnvapen i vårt närområde?

En brist i NPT var att det inte innehöll några regler för begränsning av användningen av kärnvapen. Det har man sökt åtgärda med säkerhetsgarantier. Betydande aktualitet har så kallade negativa säkerhetsgarantier. Dessa innebär att kärnvapenstater åtar sig att inte använda kärnvapen mot ickekärnvapenstater. USA har dock förklarat sig oförhindrat att använda kärnvapen mot varje angripare som USA anser är allierad eller ”associated” med en kärnvapenmakt.

Sverige har en helt annan uppfattning. Vi har inga kärnvapen, hotar alltså ingen med kärnvapen och har genom alla år krävt att alla kärnvapenstater ska göra åtagande om så kallad ”non-first use”.

Hur anser Nato-förespråkarna att Sverige ska hantera denna fråga? Ska vi som Natomedlem och därmed själva beroende av kärnvapen sluta att ställa dessa krav? Skulle vi som Natomedlem bli betraktad som ”associerad” med världens största kärnvapenmakt och därmed legitimt mål för en annan kärnvapenmakt? Skulle vår säkerhet öka?

Som framgår, är Sveriges politik när det gäller utveckling, innehav, spridning, utplacering och användning av kärnvapen oförenlig med Natos. Det handlar inte om att ta ett ”odramatiskt” steg utan om att överge den kärnvapenpolitik som Sverige utformade under 50- och 60-talens intensiva debatt. Vi sa då nej till kärnvapen. Den linjen går inte ihop med Nato-alliansens linje, som är att förhindra krig genom att ytterst hota med användning av kärnvapen.

De fyra regeringspartierna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är överens om mer militärt samarbete under Natos ledning. Oavsett hur vi röstar i valet 2014 fortsätter alltså marschen in i kärnvapenalliansen. Men det finns en gräns för hur långt Natosamarbetet kan gå utan att frågan ställs om fullt medlemskap, en dörr ska vara öppen eller stängd.

Alla förstår vidare att svenskt medlemskap i Nato är omöjligt utan en folkomröstning. Då tvingas Nato-anhängarna klara ut de frågor vi ställt i den här artikeln.

Är det inte lika bra att göra det redan nu? Kanske till och med Socialdemokraterna kunde börja opponera. Innan ännu fler S-väljare har fallit i sömn …

Anders Ferm, f d FN-ambassadör Maj Britt Theorin, f d nedrustningsambassadör

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.