DN Debatt. ”Svenskt skogsbruk värre än skogsskövlande länders”

Sveriges skogsbruk är inte ekologiskt hållbart. Detta är en del av den svenska ekonomiska framgångssagans sorgliga baksida. Den svenska skogen är, rätt hanterad, en stor tillgång. Den är ett hem för alla arter som tillsammans utgör skogen. Den ger oss en rad ekosystemtjänster och är av stort värde för näringar från skogsbruk till rennäring och ekoturism.

Det finns alltså stora möjligheter med vår svenska skog. Om skogsbruket ställer om till ett verkligt hållbart skogsbruk ligger vägen öppen att använda skogen som en del av lösningen på klimatkrisen. Tyvärr har skogsbruket hittills vägrat inse detta.

Sedan 1950 har ungefär 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar. Skogens arter påverkas negativt när deras livsmiljöer förändras eller försvinner. I dag bedömer Artdatabankens experter att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och mer än 900 arter är hotade, framför allt av skogsbrukets metoder. 

Ändå fortsätter skogsbruket den storskaliga förändringen av landskapet i hög takt. Dessutom ökar trycket på uttag av skogsråvara vilket driver intensifieringen ännu längre, exempelvis till ökad gödsling, dikning, stubbrytning och användning av främmande trädslag. Sveriges riksdag och regering måste vända detta ohållbara utnyttjande av skogen.

Bara en bråkdel, cirka 5 procent, av Sveriges produktiva skogsmark är formellt skyddad och övriga skydds­värda skogar riskerar avverkning.

Det har länge spridits en bild av att Sverige är ett miljöpolitiskt progressivt land med stora naturskogar där vilda djur och växter trivs. Men när FN rankar världens länder efter hur stor del av landets yta som utgörs av skyddad natur, hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling, som exempelvis Brasilien (33:e plats) och Malaysia (73:e plats).

Sveriges placering i denna rankning beror bland annat på att bara en bråkdel, cirka 5 procent, av Sveriges produktiva skogsmark är formellt skyddad och att övriga skyddsvärda skogar riskerar avverkning. Skogsbruket avsätter ytterligare cirka 5 procent av den produktiva skogen i så kallade frivilliga avsättningar. Dessa saknar dock till stor del transparens och kvalitetssäkring, och ingen vet hur länge områdena förblir avsatta.

Sverige lever inte upp till de avtal man ingått med FN. Det gäller både konventionen om biologisk mångfald, inklusive Nagoyaåtagandet i form av de så kallade Aichimålen, och FN:s utvecklingsprograms 15:e globala mål om skydd av ekosystem för att hejda förlusten av biologisk mångfald (Agenda 2030). Sveriges skogsbruk är inte i linje med EU:s mål om uthålligt utnyttjande av skog, eller den definition om hållbart skogsbruk som lagts fast inom ramen för Forest Europe. EU har pekat ut det svenska skogsbruket som en orsak till att Sverige inte uppfyller sina miljömål. Riksdagens miljömål ”Levande skogar” respektive ”Ett rikt växt- och djurliv” kommer inte heller att uppfyllas på grund av hur skogen brukas och bristande naturvårdsinsatser.

Vi vill att Sverige inte bara ska vara ett land där viktiga ämnen som rättvisa, teknikutveckling och jämlikhet står i fokus. Sverige har möjligheter och bör ta sitt nationella och globala ansvar genom att även bli ett land där biologisk mångfald och skydd av hotade miljöer och arter prioriteras. Skyddsvärda skogar måste bevaras och det svenska skogsbruket behöver förändras i grunden.

Ett första steg mot ett hållbart utnyttjande av en av Sveriges största naturresurser är att ta fasta på våra krav:

Skogspolitiken och dess styrmedel måste ses över och förändras i grunden så att skogsbruket blir verkligt hållbart. Det handlar framför allt om att skogsbruket bedrivs på ett sätt så att skogens biologiska mångfald upprätthålls över tid. Biologisk mångfald och väl fungerande ekosystem ska vara en grundförutsättning för ett långsiktigt nyttjande av det svenska skogslandskapet utanför skyddade områden. Staten bör gå före via de statligt ägda skogarna och införa ett ekosystembaserat naturnära skogsbruk i de skogar som kan brukas.

Minst 20 procent av den produktiva skogsmarken ska långsiktigt avsättas för naturvårdsändamål, i linje med gjorda internationella åtaganden och naturvårdsforskning. I syfte att underlätta genomförandet bör beslut tas om ett nytt omfattande ersättningsmarkspaket där statlig skog med låga naturvärden kan användas för att underlätta skydd av privatägd skog. Alla statliga skogar med höga naturvärden bör givetvis ges ett formellt skydd.

All skog med höga naturvärden måste därför omgående undantas från skogsbruk och ges ett långsiktigt och transparent skydd. Inga skogsbruksåtgärder får förekomma inom områden som kan ha höga naturvärden utan att området besökts i fält och att en naturvärdebedömning först har utförts.

Kunskapsuppbyggnaden om skogar med särskilt höga naturvärden måste fortsätta, och intensifieras. Detta för att kunna förhindra att oupptäckta naturvärden förstörs, och för att de resurser som satsas ska kunna användas kostnadseffektivt i relation till de miljömål som skall uppnås.