Tjugotre forskare och debattörer frågar politikerna om vi håller med om att de långsiktiga hållbarhetsfrågorna fått stå tillbaks på ett olyckligt sätt i den politiska debatten inför valen, och i så fall vad vi gör för att ge frågorna den plats de bör ha. Från Miljöpartiets sida kan vi inte annat än hålla med, skriver Åsa Romson och Helena Leander (MP) och föreslår att Sverige bör följa efter Storbritannien och stifta en klimatlag.
Visst finns det många frågor som är viktiga i valen, men de plånboksfrågor som mycket av debatten kretsar kring kan framstå som små i jämförelse med frågan om hur vi undviker klimatförändringar som gör delar av planeten obeboelig. Miljöfrågan inte är någon sidofråga vi kan ta tag i när vi är klara med allt annat, utan tvärtom förutsättningen för att också barn och barnbarn ska ha förutsättningar för ett gott liv. Att forskare påminner om detta så här i välrörelsen är otroligt viktigt.
Dagspolitikens svårigheter att hantera långsiktiga miljöutmaningar är inte okänd: det finns en inbyggd tendens till kortsiktighet hos politiker som tänker mer på att bli återvalda nästa val än att inte orsaka problem som inte blir riktigt kännbara förrän många mandatperioder senare. Den ekonomiska krisen på 90-talet visade prov på vad en kortsiktig politik kan leda till, men är också ett exempel på hur politiken skapat ett ramverk för att hantera frestelserna att skicka notan till dem som kommer efter. Då skapade man över blockgränserna en budgetlag där regeringen blev skyldig att se till att plus och minus går ihop i slutändan, men där varje regering är ansvarig att ta fram de reformer som behövs utifrån sin politiska övertygelse. Det är tydligt att Sverige behöver något liknande på miljöområdet.
I Storbritannien har man just det, och fler länder följer efter. En klimatlag som slår fast att utsläppen måste minska och där politikerna enas om långsiktiga mål och en tydlig utsläppsbana för att nå dit. Hur man når dit kan se olika ut beroende på politisk inriktning, men lika lite som man kan trixa med budgeten får man trixa med utsläppen, och på samma sätt som budgeten måste gå ihop i slutändan så måste utsläppen gå ned i slutändan. Den brittiska klimatlagen har hittills visat sig framgångsrik och borde prövas även i Sverige för att skapa mer långsiktighet i klimatpolitiken.
Som väljare borde man kunna lita på att ens politiker tänker längre än till nästa val, de flesta vill trots allt att också barn och barnbarn ska få en bra framtid. Den som källsorterar och på olika sätt drar sitt strå till stacken tycker nog att det är dags att vi politiker också gör vår del för att skapa förutsättningar för ett miljövänligt liv. Den som väljer tåget framför bilen har goda skäl att förvänta sig att politiken då också prioriterar järnvägar framför motorvägar. Den som väljer miljöanpassade alternativ förväntar sig nog att skatter och andra styrmedel ska utformas så att det lönar sig att välja miljömedvetet – inte tvärtom.
Vi behöver fler politiker som står upp för de väljare som kräver politisk handling i mänsklighetens ödesfrågor. Det saknas inte väl underbyggda förslag hur vi kan ta oss an miljöutmaningarna – det som saknas är politiskt mod. Som väljare kan man bidra till förändring.