Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Sverige behöver ett nationellt säkerhetsråd”

När den nuvarande regeringen tillträdde 2014 flyttades ansvaret för nationell krishantering från statsministerns kansli till ett enskilt fackdepartement, justitiedepartementet. Därmed förlorade funktionen sin nödvändiga centrala placering. Statsministern ställde sig vid sidlinjen, skriver Ulf Kristersson.
När den nuvarande regeringen tillträdde 2014 flyttades ansvaret för nationell krishantering från statsministerns kansli till ett enskilt fackdepartement, justitiedepartementet. Därmed förlorade funktionen sin nödvändiga centrala placering. Statsministern ställde sig vid sidlinjen, skriver Ulf Kristersson. Other: Janerik Henriksson/TT

Ledningen av Sverige måste organiseras så att det speglar den komplexa hotbild och de risker som vi möter i dag med terrorhot, försämrat säkerhetsläge och risk för otillbörlig påverkan. Vinner vi nästa års val kommer vi därför att etablera ett helt nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen, skriver Ulf Kristersson (M).

Valet 2018 kommer framförallt att handla om två frågor: de stora integrationsproblemen och om staten har förmågan att sköta sina allra mest grundläggande uppgifter – inre och yttre säkerhet, polis och rättsväsende.

Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Mycket fungerar bra i Sverige. Det ska vi värna och slå vakt om. Men vi har samtidigt växande problem, där fundamentala frågor om trygghet och säkerhet står på spel:

Terrorhot. Centrala Stockholm har två gånger de senaste decenniet drabbats av dödliga terrorattacker. Radikalisering och ett betydande antal hemvändande som begått ohyggliga brott i Syrien och Irak, är hittills underskattade problem.

Säkerhetsläget. Situationen i vårt närområde har kraftigt försämrats det senaste decenniet. Ryssland har genom den illegala annekteringen av Krim och aggressionen i Ukraina brutit mot den europeiska säkerhetsordningen och fort­sätter att rusta sig militärt. Vi ser hybridkrigföringens stora genomslagskraft i dagens medielandskap och digitaliseringens baksida i form brister i informationssäkerheten.

Organiserad brottslighet. I våra förortsområden växer en ny sorts organiserad gängbrottslighet fram. Vi kan aldrig acceptera att statens auktoritet och närvaro trängs bort av gäng med stort våldskapital och att andra krafter fyller det vakuum som uppstår. Vi kommer heller inte att acceptera att internationell organiserad brottslighet agerar med Sverige som bas.

Haveriet kring Transportstyrelsen blixtbelyser allvarliga svagheter i myndigheternas säkerhetsarbete, men också frågan hur regeringen har valt att organisera den nationella krishanteringen.

Otillbörlig påverkan. Flera val – från det amerikanska presidentvalet till Brexitomröstningen – utreds för misstänkt otillbörlig inblandning. Även oroligheterna i Katalonien kan ha påverkats av försök att manipulera nyhetsförmedling och sociala medier. Integriteten och legitimiteten i västerländska val och politiska processer är hotad och Sverige är naturligtvis inget undantag. Jag har i andra sammanhang pekat på att vi måste rusta oss mot detta inför valåret – som politiska partier, men också som stat.

Cybersäkerheten. Svensk cybersäkerhet är i dag inte dimensionerad för de hot som är aktuella när stora staters fulla kapacitet riktas mot enskilda mål i vårt land. Hoten riktar sig mot försvarsfunktioner, vital infrastruktur, myndigheter och politiska partier, men också mot kommersiella mål – där tekniskt kunnande och affärshemligheter riskerar stjälas av främmande makt.

På vart och ett av dessa områden behövs resursförstärkningar och regelförändringar. På lite sikt måste Sverige höja försvarsanslagen rejält, för att nå de två procent av BNP som är den standard som eftersträvas internationellt. Vi måste också på allvar påbörja processen för ett svenskt Nato-medlemskap. Polisen måste få mer resurser, straffen skärpas och fler kriminella lagföras snabbare.

I dag är vår beredskap och förmåga att hantera dessa hot inte tillräckligt god. Det sker viktiga förstärkningar, men det finns fortfarande en svensk aningslöshet inför dessa hot. Vi måste gemensamt och på bredden stärka samhällets motståndskraft.

Kärnstatens auktoritet handlar därför inte bara om pengar och lagstiftning, utan också om att ta ansvar för en organisation som fungerar. Haveriet kring Transportstyrelsen blixtbelyser allvarliga svagheter i myndigheternas säkerhetsarbete, men också frågan hur regeringen har valt att organisera den nationella krishanteringen. Otydlig ansvarsfördelning och oklara informationsgångar gjorde att det tog månader – eller till och med år – innan rätt information nådde till rätt personer. Det är inte rimligt i en osäker omvärld.

Två statsråd, varav ett var direkt ansvarigt för den nationella krishanteringen, och statsministerns egen statssekreterare har tvingats avgå och det pågår nu en KU-granskning för att reda ut vem som visste vad och när. Granskningen är viktig och får ta den tid den tar, men en lika viktig fråga är vilka lärdomar man redan nu kan dra för att bättre organisera det nationella säkerhetsarbetet.

Hanteringen av Transportstyrelsen var inte första gången som brister i krishanteringen uppmärksammades. Efter Tsunamikatastrofen 2004 genomfördes en omfattande utredning för att identifiera svagheterna i systemet. Den viktigaste slutsatsen var att det saknades en central krisledningsorganisation och att ansvaret för det i slutändan måste vila på statsministern. Kommissionen föreslog att en sådan organisation upprättades i regeringskansliet, med placering i Statsrådsberedningen.

När den nuvarande regeringen tillträdde 2014 flyttades ansvaret för nationell krishantering från statsministerns kansli till ett enskilt fackdepartement, justitiedepartementet. Därmed förlorade funktionen sin nödvändiga centrala placering. Statsministern ställde sig vid sidlinjen.

Hösten 2014 inrättades också ett nytt särskilt säkerhetsråd, med flera för den inre och yttre säkerheten relevanta statsråd. Vilken roll detta råd egentligen har spelat är inte känt. En sak är dock tydlig, det bidrog inte till att sprida information eller fatta nödvändiga beslut om situationen på Transportstyrelsen.

Ledningen av Sverige måste organiseras så att det speglar den komplexa hotbild och de risker som vi möter idag. Vi måste inte minst ta hänsyn till att samhället förändras och blir både mer komplext och sårbart. Vinner vi väljarnas förtroende i nästa års val kommer vi därför att initiera en översyn med syftet att etablera ett helt nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen.

  • Det nya nationella säkerhetsrådet kommer att:
  • Utgöra den centrala statliga krislednings­organisationen
  • Vara knutpunkt i frågor som rör rikets säkerhet i bred bemärkelse
  • Se till att strategiska frågor som inte har en naturlig hemvist i ett enskilt fackdepartement fångas upp och bereds
  • Ledas av statsministern och bestå av för dessa frågor relevanta statsråd (i grunden ut­rikes-, försvars-, finans- och justitieministern)

Etablerandet av ett nationellt säkerhetsråd kommer att kräva att både organisatoriska och legala frågor genomlyses. Inklusive en genomgång av de erfarenheter som gjorts under det senaste decenniet.

Men hotbilden, samhällets ökande komplexitet och senare tids erfarenheter visar att behovet finns och att den nuvarande ordningen behöver förändras.

Kan en sådan förändring ske i brett samförstånd vore det bra. Sverige är inte heller i denna fråga betjänt av ryckighet över mandatperioderna.

DN Debatt.17 december 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.