Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sverige-behover-lagstiftning-mot-ryska-kop-av-kansliga-fastigheter/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Sverige behöver lagstiftning mot ryska köp av känsliga fastigheter”

DN DEBATT 18/10. Det massiva tillslaget nyligen mot ryskägda fastigheter i Åbos skärgård har väckt stor uppmärksamhet. Vad gäller rysk aktivitet i den svenska skärgården finns klara paralleller. Sverige behöver en effektiv lagstiftning för skydd av känsliga objekt, skriver Jan Leijonhielm, tidigare chef för Rysslandsstudierna vid FOI.

Det massiva tillslaget som nyligen skedde i Åbos skärgård har väckt stor uppmärksamhet såväl i Finland som i omvärlden. Det ”finska” företaget Airiston Helmi med ryska ägare har sedan 2007 successivt byggt upp ett nätverk av fastigheter längs viktiga farleder, militära skyddsområden och utanför Åbos hamn. Helikopterplattor, stora hotelliknande men hittills tomma byggnader och hamnanläggningar av betydande storlek har vuxit upp, allt enligt gällande regelverk och med myndigheternas tillstånd och vetskap.

Syftet är mycket sannolikt att i en spänd säkerhetspolitisk situation ha stödpunkter för militär kontroll över farleder och angrepp mot finska flottan, och så har det också uppfattats av finska media. Den finska skyddspolisen har tidigare varnat riksdagen för att verksamhet av detta slag bör ses som en förberedelse för militära operationer. Att skattebrott tydligen också skett förvånar inte, ryska underrättelse- och säkerhetsorgan utnyttjar regelbundet kriminella nätverk, och är väl dokumenterat, bland annat av auktoriteten på området, forskaren Mark Galeotti.

Razzian kan även kopplas till en annan händelse. Den finska skyddspolisen har nämligen tidigare uppgivit att man avslöjat en rad bulvanköp för rysk räkning av små våningar i Helsingfors. Man drog slutsatsen att dessa var avsedda att härbärgera rysk personal för sabotage, paramilitära aktioner eller dylikt, det vill säga små gröna män i olika former, men utan uniformer.

Licensen för att operera det svenska 450 MHz-nätet, som används av en rad myndigheter, bland annat försvaret och polisen, innehas till 2044 av den kände affärsmannen Len Blavatnik, tidigare god vän med Putin, och hans företag Net1.

Detta avslöjande styrks i sin tur av tidigare planerade ryska aktioner mot Sverige. Under det kalla kriget utbildade nämligen Sovjetunionen agenter, som skulle sättas in mot vissa länder inför ett stundande angrepp. För svensk del rörde det sig om minst hundra personer som utbildades vid ett spetznazregemente i Lettland och därefter leddes av GRU:s (numera GU) central i Riga. Deras uppgifter bestod i att kort tid före ett planerat angrepp rapportera om läget vid mål som flygbaser, mobiliseringscentra, centrala staber, viktiga kommunikationscentra med mera. Vissa hade uppgiften att likvidera de stridspiloter som identifierats och lokaliserats av bland annat polska tavelförsäljare, polska därför att de – felaktigt – förmodades väcka mindre uppmärksamhet än ryska.

Ledning och mobilisering skulle slås ut så långt möjligt. Agenterna skulle smugglas in i landet alltifrån via normal inresa på falska pass till landsättning med ubåt till säkra platser som var rekognoscerade. De behövde även skydd i form av bostad och hjälpmedel, till exempel radioutrustning. Att i ett spänt läge ta in på hotell med rysk brytning ansågs av naturliga skäl olämpligt. Hur många bostäder GRU med hjälp av bulvaner kan ha förvärvat i Sverige är okänt. Om de, liksom i Helsingfors, existerar i dag kan vi bara ana oss till.

Vad gäller rysk aktivitet i den svenska skärgården och eventuella likheter med vad som skett i den finska finns klara paralleller, och därmed avses inte köp av hamnplats i Slite eller Karlshamn. Uppgifter finns till exempel om en rysk diplomat, som några år efter sin vistelse vid Stockholmsambassaden återvänt med djupa fickor och köpt tomter i Stockholms skärgård. Ryska köp eller försök till köp av områden nära känsliga installationer eller med strategiska lägen tycks ha skett eller pågår såväl i Stockholms som Göteborgs skärgårdar. Närvaron av ryska personer på till exempel Lidingö har ökat påtagligt under senare år.

DN avslöjade i dagarna att en svensk affärsman, tidigare bosatt i Moskva och med påstådda kontakter med före detta KGB-anställda har köpt en välbevakad konferensanläggning för speciellt känsliga konferenser vid Stockholms inlopp. För några år sedan köptes en mindre ö på norra sidan av ön av en bulvan för en rysk person, vilket resulterade i omfattande nattliga transporter. Den minst sagt överdimensionerade ryska handelsrepresentationen har efter mångårigt motstånd nu bytt hemvist, men finns kvar på ön, liksom numera den ryske ambassadören i sin strandvilla. Dessa förhållanden kan givetvis vara rena tillfälligheter, men mycket talar för att Säkerhetspolisen borde kartlägga hur helhetsbilden ser ut, eller har det redan skett?

Säkerhetspolisen har ju under senare år konstaterat att de ryska underrättelsetjänsternas verksamhet i Sverige åter har inriktats mot bland annat rent militärt operativa mål som hamnar, broar och flygfält. Ryssland har dessutom utpekats som ansvarig för ett pågående cyberkrig i olika former mot Sverige.

Licensen för att operera det svenska 450 MHz-nätet, som används av en rad myndigheter, bland annat försvaret och polisen, innehas till 2044 av den kände affärsmannen Len Blavatnik, tidigare god vän med Putin, och hans företag Net1. Förutom fastighetsköp och kontroll över svensk infrastruktur finns ytterligare exempel på rysk närvaro i vårt land: ett antal personer som har dubbelt svenskt och ryskt medborgarskap arbetar i dag i säkerhetsklassade befattningar, det vore intressant att veta omfattningen.

En uppenbar slutsats av ovanstående är dels att man från sovjetisk sida gjorde en mycket detaljerad militärt operativ planläggning mot Sverige, något som tidigare framkommit. Under senare år finns oroande tecken på att mönstret börjar synas igen.

De beskrivna agenterna skulle sättas in före ett krigsutbrott i Europa. Någon respit för Sverige från ett eventuellt angrepp från Warszawapakten mot Västeuropa, som främst socialdemokratiska regeringar hoppades på var således en felaktig och obegriplig syn. Underrättelserapporteringen visade tydligt att Sovjetunionen betraktade Sverige som Natoallierad och skulle behandlas därefter, påstådd neutralitet till trots. Senare forskning har också tydligt belagt våra band till Nato.

Mot denna bakgrund framstår decennier av hycklande neutralitet som ett klart svek mot en regerings första skyldighet, att skydda befolkningen. Den socialdemokratiska rädslan för att splittra partiet i Natofrågan fick gå före landets säkerhet. Man valde på politisk nivå att inte lyssna på obekväma sanningar, som ändå nu uppdagats, bland annat genom forskningen eller att avgående underrättelsechefer tagit bladet från munnen. Historiens dom borde bli hård och det med all rätt.

Dels bör frågan ställas om inte Sverige behöver en effektiv lagstiftning för skydd av känsliga objekt. Man behöver nog inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att inse behovet.

DN Debatt.18 oktober 2018

Debattartikel

Jan Leijonhielm, fd chef för Rysslandsstudierna vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademin:
”Sverige behöver lagstiftning mot ryska fastighetsköp”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.