De illegala bosättarna på palestinsk mark överskrider nu en halv miljon, en fördubbling sedan fredsprocessen inleddes. De skyddas av militär och 540 vägspärrar, medan tusentals palestinska familjer splittras av den fortsatta utbyggnaden av den 700 kilometer långa Muren.
Nyligen varnade Avraham Burg, före detta talman i Israels parlament, att Israel inte kan vara ”den enda demokratin i Mellanöstern” samtidigt som man är ”västvärldens sista kolonialmakt” (DN debatt 4/6).
Och medan EU bistår, river Israel. Antalet projekt som EU finansierat och Israel förstört från 2011 innefattar 62 byggprojekt, finansierade av bland andra Sverige. Det är vattencisterner, jordbruksbyggnader, avlopp, bostäder, solpaneler, oliv- och fruktträd.
Så trots ett relativt starkt stöd för en tvåstatslösning på båda sidor, börjar israeler och palestinier alltmer att leva i en enstatssituation, där israelerna tar sig alla rättigheter och palestinierna har få. Samtidigt hålls 1,8 miljoner Gazabor i ett förödande, förödmjukande järngrepp.
Sveriges vägran att stödja palestiniernas krav på medlemskap i FN-organet UNESCO fördöms av palestinierna. ”Obegripligt” och ”bittert” var ord som mötte mig. Sverige hörde tillsammans med USA till den lilla grupp på 14 av 173 stater som i höstas röstade nej.
Inför nästa omröstning om Palestina i FN bör Björklund och Bildt lyssna på personer som Yossi Alpher och Shlomo Gazit, som innehaft ledande positioner i Israels underrättelsetjänst. De understryker att palestiniers krav på FN-medlemskap är ett positivt fredsinitiativ. Det stärker tvåstatsprojektet och minskar vreden och hopplösheten som när terrorism.
Tillstånd – eller avslag – för inresa i Gaza ges av Israels försvarsdepartement. Efter att jag fått mitt ”free to enter” och passerat ett par vändkors i burar av stål kommer jag in i en kilometer lång tunnel, byggd av kraftig ståltråd och försedd med videokameror. Bakom mig ser jag den oändliga, ringlande israeliska berlinmuren som klyver landskapet.
Jag undrar hur havande kvinnor, småbarn eller rörelsehindrade klarar av denna vandring. Plötsligt dyker det upp en golfbil. Det är Turkiets Sida, som med en enkel insats gör stor nytta med sin service.
Ute ur tunneln möts jag av en civilklädd, obeväpnad tullman. Han frågar inte efter mitt pass utan pekar på ett litet kafé. En skylt, bekostad av svenska MSB, varnar för landminor.
Jag besöker Eyad el-Sarraj, Palmepristagare och grundare av Gaza Mental Health Program. Där behandlas traumatiserade barn och andra med psykoser och schizofreni. Nästan alla är offer för våld i olika former, ockupation, tortyr, fängelse och deportationer.
Jag frågar mina värdar om Ship to Gaza.
– Det är en viktig symbolfråga för omvärldens engagemang. Men det mesta man behöver för dagligt bruk kommer in via tunnlarna. Vi svälter inte men vi lever mentalt som tunnelråttor och hungrar efter frihet”, säger Eyad.
Jag får en lista på 71 mediciner som de har stort behov av. Senare äter jag middag med en grupp från Hamas.
– De tre villkoren som kvartetten ställt upp för oss tycks inte gälla för Israel: ickevåld, erkännande av motparten och FN-resolutionerna, säger de.
– Vi vill ha 1967 års gränser med Jerusalem som huvudstad, vi kommer inte att stå i vägen för förhandlingar. Hamas är berett att tillkännage ett vapenstillestånd på 10–30 år. Nästa generation kan då se vart den politiska processen kommit och ta ställning till staten Israel.
Försoningsprocessen med Fatah då?
– Vår statsminister har gett den oberoende valkommissionen fria händer att förbereda val. Vi kommer att acceptera valresultatet. Kommer Europa och omvärlden att göra det?
På väg till FN-organet UNRWA ser jag att Arafats högkvarter som jag besökt helt har raserats av israelerna. Ship to Gaza?
– Det behövs Ship out of Gaza! säger man på UNRWA.
Sedan maj 2011 är all export från Gaza till Israel, Västbanken och Jordanien förbjuden. Israel kontrollerar totalt Gazas havsgräns och luftrum. FN oroar sig för det bristande svaret på den appell UNRWA gjort, hittills har endast en femtedel av det beräknade behovet utlovats. Detta kommer att leda till en kraftig ökning av den höga arbetslösheten i Gaza, ”a ticking time bomb”.
Vad ska omvärlden då göra? Vi upprepar mantrat om en tvåstatslösning men bidrar till en enstatssituation genom att inte på allvar utmana Israels bosättningspolitik. Sverige som vill se en varaktig fred borde erkänna Palestina, tala med Hamas och bojkotta varor från ockuperad mark!
Pierre Schori, fd FN-ambassadör