Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Debatt

”Sverige måste driva på det internationella tbc-arbetet”

Medan dödstalen för hiv/aids och malaria har sjunkit drastiskt sedan 2000 är de i stort sett oförändrade för tuberkulos, skriver artikelförfattaren. Bilden från ett tuberkulossjukhus i Allahabad, Indien.
Medan dödstalen för hiv/aids och malaria har sjunkit drastiskt sedan 2000 är de i stort sett oförändrade för tuberkulos, skriver artikelförfattaren. Bilden från ett tuberkulossjukhus i Allahabad, Indien. Foto: Rajesh Kumar Singh/TT

DN DEBATT 24/9. Tuberkulos är den infektionssjukdom som skördar flest liv i ­världen i dag. I veckan hålls det första högnivåmötet om tbc inom FN. Där gäller det att Sverige tar chansen och ser till att mötet leder till en ­ordentlig uppryckning vad gäller det internationella tbc-arbetet, skriver Oliver Schulz, generalsekreterare för svenska Läkare utan gränser.

Nyligen avslutade jag ett treårigt uppdrag som landansvarig för Läkare utan gränser i Etiopien. Där mötte jag många människor med tuberkulos. En av dem var en äldre kvinna från Somali-regionen, som gränsar till Somalia och främst befolkas av nomader. Kvinnan var patient på vår tuberkulosklinik och hon berättade hur svårt det var att fullfölja den tuffa behandlingen, både för henne själv och för hela hennes familj. Trots att hon hade en av de mer lättbehandlade formerna av tuberkulos var hon tvungen att bli inlagd på vårt center i en till två månader. För en nomadfamilj i Etiopien – liksom för de flesta av världens fattiga familjer – är det lika med en evighet.

Ännu svårare är det för den allt större grupp människor som har en form av tuberkulos där de vanligaste läkemedlen inte fungerar. På dem väntar en brutal behandling som kan ta upp till två år och där ändå bara hälften tillfrisknar i slutändan.

Medan dödstalen för hiv/aids och malaria har sjunkit drastiskt sedan 2000 ser det inte likadant ut för tuberkulos.  Trenden går dessutom i fel riktning: andelen tbc-patienter som smittas med läkemedelsresistent tuberkulos ökar. Av de närmare 10 miljoner som insjuknade i tbc förra året drabbades fler än en halv miljon av resistenta former av sjukdomen.

Det krävs andra finansieringsmekanismer än i dag för att forskning och utveckling ska leda till de innovationer som krävs och för att inte en stor del av världens befolkning ska uteslutas till följd av höga priser.

För att man alls ska ha en chans att överleva krävs en lång sjukhusvistelse och för de allra flesta en lång och smärtsam behandling med gamla antibiotika som har flera och potentiellt mycket allvarliga biverkningar. Dit hör psykoser, akut illamående som gör att man kräks upp tabletterna liksom nedsatt eller helt förlorad hörsel.

De senaste åren har två nya läkemedel kommit ut på marknaden – de första på 50 år – men fortfarande är de otillgängliga för majoriteten av de patienter som skulle behöva dem.

Sverige har länge varit en starkt pådrivande kraft inom det internationella arbetet mot antibiotikaresistens, en fråga som likt klimatet ofta betecknas som en ödesfråga. Inom detta fält är resistens mot tuberkulosmediciner en väldigt viktig del.

Uppskattningar visar att så många som 10 miljoner liv kan skördas till följd av antimikrobiell resistens år 2050 och en fjärdedel av dessa dödsfall kan komma att utgöras av personer med resistent tbc.

Inom FN:s agenda för hållbar utveckling har ambitiösa mål satts upp vad gäller tuberkulos – fram till 2030 ska dödstalen reduceras med 90 procent och antalet nya fall minskas med 80 procent. Världshälsoorganisationen WHO:s färska tuberkulosrapport indikerar att den nuvarande utvecklingen är så långsam att länder inte kommer lyckas möta dessa mål till 2030.

För att vi ska uppnå målen är en ordentlig uppryckning på flera fronter nödvändig. Tuberkulos måste flyttas högt upp på priolistan inom global hälsa – en satsning som borde ha gjorts för länge sedan.

WHO har till exempel vid flera tillfällen varnat för att vi i dag saknar de verktyg som krävs för att nå de uppsatta målen i planen.

Förutom att ge fler människor tillgång till behandling måste det satsas mer på utveckling av bättre diagnostik och nya behandlingsmetoder, inte minst nya, mer effektiva och mindre giftiga mediciner som är tillgängliga för patienter med resistent tbc.

Läkare utan gränser har arbetat med tuberkulos i över 30 år och är för närvarande den icke-statliga aktör som behandlar flest patienter för resistent tbc i världen. Precis som jag gjorde i Etiopien och på andra håll ser våra medarbetare dagligen de utmaningar som länder står inför när de ska ta itu med tuberkulosepidemin.

Sverige och FN:s andra medlemsländer har nu en unik möjlighet att ge tbc-arbetet en riktig boost. Den 26 september håller FN:s generalförsamling det första högnivåmötet om tuberkulos någonsin. Sverige har genom åren varit en stor givare till Globala fonden, en organisation genom vilket många länder fått ovärderligt stöd att utveckla preventions- och behandlingsprogram för tbc. Kan vi räkna med att Sverige också tar på sig en starkt pådrivande roll i samband med mötet?

Om vi ska kunna vända kurvan vad gäller tuberkulos, och då framför allt multiresistenta former av sjukdomen, måste följande ske:

Fler människor måste nås av förebyggande insatser, diagnostisering och behandling av tuberkulos. För att nå det målet krävs bland annat ökad internationell finansiering och bättre behandlingsriktlinjer.

Det behövs bättre diagnosverktyg, läkemedel och vaccin. För att lyckas med det, och för att framstegen ska bli tillgängliga för de som är i störst behov, måste forskning och utveckling på tbc-området prioriteras och få tillräcklig finansiering.

Det krävs andra finansieringsmekanismer än i dag för att forskning och utveckling ska leda till de innovationer som krävs och för att inte en stor del av världens befolkning ska uteslutas till följd av höga priser. Högnivåmötet måste ställa sig bakom principen om så kallad ”delinkage”, det vill säga att kostnaderna för utveckling inte måste hämtas hem genom höga priser och stor försäljningsvolym.

Länder måste förbinda sig att göra allt i sin makt för att säkerställa tillgång till tbc-läkemedel till överkomliga priser. Detta inkluderar användning av inbyggda flexibiliteter i TRIPS-avtalet för att komma runt de hinder som enskilda patent skapar.

Tuberkulosforskningen måste ses som ett gemensamt globalt ansvar. Forskningsinitiativ som bygger på breda samarbeten och där data delas mellan olika forskningsprojekt för att till exempel gynna snabbare utveckling av nya behandlingskombinationer bör stöttas och stärkas.

Om vi på allvar ska kunna ta upp kampen mot tuberkulos är ovanstående punkter avgörande. Det gäller i de länder som redan i dag är hårt drabbade. Men det gäller i förlängningen även i vår del av världen. Därför förväntar vi oss nu att Sverige är berett att spela en starkt pådrivande roll i arbetet framåt.

DN Debatt.24 september

Debattartikel

Oliver Schulz, generalsekreterare för svenska Läkare utan gränser:
”Sverige måste driva på det internationella tbc-arbetet”

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.