Nyligen meddelade finansminister Magdalena Andersson att finansdepartement räknar med att svensk välfärd kommer behöva ytterligare 90 miljarder kronor till år 2026 utifrån dagens skattenivåer. Brasklappen är att dessa 90 miljarder endast räcker för att behålla nuvarande nivå och standard i välfärden. Den som vill se mer personal i skolan, vården och omsorgen får räkna med att det måste skjutas till betydligt mer än 90 miljarder kronor.

Konjunkturinstitutets generaldirektör citerades av TT i en rubrik som hävdade att vi ”klarar välfärden utan skattehöjningar”. Den som läste noga insåg dock att budskapet var precis det motsatta. I teorin skulle det gå att finansiera dessa 90 miljarder och bibehålla dagens kvalitet i välfärden utan skattehöjningar. Det förutsätter dock att staten inte satsar en enda skatte­krona på att stärka polisen, rusta upp försvaret, bygga bort bostadsbristen, förbättra pensionerna, höja klimat­ambitionerna eller andra satsningar som är prioriterade de kommande åren.

Ska Sverige ha råd med en bättre välfärd och samtidigt kunna lösa andra gemensamma utmaningar vi står inför, så måste skatteintäkterna öka. Det är experterna på finansdepartementet och konjunkturinstitutet överens om. De partier och politiker som förnekar detta blundar för verkligheten och sätter den svenska välfärdens framtid på spel.

Sverige riskerar att bli som USA, med enorma skillnader mellan de som har och de som inte har.

Sverige riskerar att bli som USA, med enorma skillnader mellan de som har och de som inte har. Om man räknar bort pensioner och bidrag tjänade Sveriges rikaste tiondel år 2016 nästan 4 av 10 kronor av alla inkomster till hushållen, enligt SCB. Denna skevhet beror inte i huvudsak på löneskillnader. I jämförelse med andra länder är löneskillnaderna i Sverige förhållandevis små. Om man däremot tittar på inkomster från kapital som aktier så blir skillnaderna enorma. Sveriges rikaste tiondel fick nära 90 procent av alla kapitalvinster och hela 55 procent gick till den allra rikaste procenten. Det är ett tydligt bevis på att klassamhället fortfarande existerar i vårt land.

Det är inte rimligt att vanligt folk ska behöva bära den största kostnaden för att rädda svensk välfärd. De senaste 30 åren har den finansiella eliten i olika steg fått stora skattesänkningar och för varje år som gått blivit rikare i en allt snabbare takt. Det är helt sjukt. Det enda ekonomiskt och moraliskt riktiga är att finanseliten får betala tillbaka för de enorma vinster de gör på andras arbete. Den lilla ekonomiska eliten med stora förmögenheter kommer alltid att ha råd med egna lösningar. Alla andra blir förlorare. Därför måste Socialdemokraterna sätta press på Centerpartiet och Liberalerna i förhandlingarna om såväl budget som en ny skattereform.

SSU föreslår följande skatteförändringar riktade mot den rikaste eliten:

1 Särskild bankskatt. Förra året gjorde de fyra största bankerna i Sverige en samlad vinst på 112 miljarder kronor. Bankernas vinster kommer direkt från de svenska hushållen, bankerna har uppenbarligen råd att bidra med mer till samhällsbygget och bör därför göra det.

2 Fastighetsskatt för lyxvillor. När de borgerliga partierna införde den nya fastighetsavgiften höjdes kostnaderna för hundratusentals småhusägare medan kostnaden sänktes dramatiskt för stora hus i Stockholm. Till skillnad från aktier kan inte de förmögna flytta sina lyxvillor utomlands, därför bör lyxvillor och paradvåningar med ett taxeringsvärde över 10 miljoner kronor beskattas särskilt med en ny fastighetsskatt.

3 Tak för ränteavdraget som trappas ned. Ränteavdraget har ingen funktion i vår ekonomi utöver att överföra pengar från statskassan till bankerna, eftersom alla kan nyttja avdraget. Avdraget bidrar främst till att höginkomsttagare kan ta större lån. En avtrappning av ränteavdraget kan ske genom att sätta ett tak på avdraget vid 25 000 kronor och därefter sänka taket successivt. Med dagens räntenivåer skulle lån upp till tio miljoner kronor fortfarande täckas helt av avdraget. I princip skulle endast den rikaste procenten med de största lånen påverkas om taket inledningsvis sätts på den nivån.

Centerpartiet och Liberalerna måste nu välja, ska Sverige vara ett land med låga skatter för de rika, eller ett land med en trygg välfärd för alla?

4 Begränsa storleken på ISK-konton. Investeringssparkonton infördes av de borgerliga partierna och möjliggjorde för de förmögna att sänka sina kapitalskatter radikalt. Genom att placera sina tillgångar i ISK-konton som beskattas väldigt lågt kan den som får en värdeökning på 10 procent minska sin skatt till endast 12 procent av vinsten. ISK ska vara till för småsparare, inte Sveriges rikaste elit, därför bör storleken på ISK begränsas till max fem miljoner kronor.

5 Progressiv kapitalvinstbeskattning. Förmögna som tjänar tiotals miljoner varje år betalar en platt skatt på 30 procent i kapitalvinstskatt oavsett inkomstnivå, samtidigt som deras inkomster ökar snabbare än alla andras för varje år som går. De som får löneinkomst däremot beskattas progressivt, inkomster över 40 900 kronor i månaden beskattas med ytterligare 20 procent i statlig inkomstskatt utöver den kommunala skatten. En progressiv beskattning av kapitalvinster med en högre marginalskatt för stora kapitalvinster skulle göra skattesystemet mer rättvist.

Det finns naturligtvis fler skatter som kan och behöver ses över i en ny skattereform, men det viktiga för SSU är den generella inriktningen. Sammantaget skulle våra föreslagna skatteförändringar bidra till att minska de ekonomiska klyftorna mellan den rika eliten och vanligt folk, öka skatteintäkterna och därmed kunna säkra välfärdens finansiering. Inte en enda arbetande sjuksköterska, lärare eller polis skulle påverkas av våra skatteförslag. 

Förändringarna riktar sig enbart mot de allra rikaste i Sverige. De som haft tre decennier där de gynnats på bekostnad av vår gemensamma välfärd. Nu är det dags att de betalar tillbaka. De kommande årens politiska vägval kommer att avgöra välfärdens framtid i Sverige. Centerpartiet och Liberalerna måste nu välja, ska Sverige vara ett land med låga skatter för de rika, eller ett land med en trygg välfärd för alla?