Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-28 18:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sveriges-framtid-som-ledande-forskningsnation-maste-sakras/

DN Debatt

DN Debatt. ”Sveriges framtid som ledande forskningsnation måste säkras”

Vi har tre huvudbudskap: säkra upp framtiden genom att koncentrera forskningspolitiken, satsa mer resurser i absoluta tal, och äventyra inte det som fungerar väl i dag, skriver Börje Ekholm, Ericsson, Martin Lundstedt, Volvo Group, och Björn Rosengren, ABB.
Vi har tre huvudbudskap: säkra upp framtiden genom att koncentrera forskningspolitiken, satsa mer resurser i absoluta tal, och äventyra inte det som fungerar väl i dag, skriver Börje Ekholm, Ericsson, Martin Lundstedt, Volvo Group, och Björn Rosengren, ABB. Foto: Ericsson/Volvo/ABB

DN DEBATT 5/9.

Vd:arna för Ericsson, Volvo Group och ABB: Vi är beredda att ta vår del i en kraftigt ökad svensk satsning på forskning och utveckling.

Andra länder är på väg att komma ikapp Sveriges forskningsförsprång. För att säkra Sveriges framtida välstånd måste vi öka satsningen på spetsforskning och utveckling från 3,3 till 4,3 procent av bnp. Om staten säkerställer en fjärdel så lovar vi i näringslivet att ställa upp med resten.

Den forsknings­proposition som regeringen förväntas presentera under hösten är ett av de viktigaste politiska styrdokumenten för Sveriges framtid. Den är avgörande för hur vi som nation i framtiden ska kunna hävda oss i den hårdnande internationella konkurrensen; hur vi ska hantera klimat­krisen, och ytterst säkra den framtida välfärden. Näringslivet finansierar nära 70 procent av all forskning och utveckling i Sverige, och som ansvariga för de företag där många av framtidens hållbara och digitala lösningar tas fram vill vi belysa några aspekter som måste tas i beaktande i arbetet med vår forskningspolitiska inriktning.

Låt oss konstatera att Sverige historiskt varit en framstående forsknings- och kunskapsnation. Vi kan stolt berätta om det svenska arvet i form av forskare, upptäckter, innovationer och uppfinningar. Vi har investerat stort i utbildning, forskning och utveckling under lång tid och har en kultur som genomsyras av vilja till samverkan mellan akademi, offentlig sektor och näringsliv, och en befolkning som inte bara är nyfiken och villig att ta till sig ny teknik, utan välkomnar teknikutvecklingen även när den innebär att gamla jobb försvinner eftersom vi vet att det ger plats åt nya, bättre, arbetstillfällen.

Våra lärosäten står sig väl i konkurrensen och bedriver världsledande forskning. Politiken genomsyras av insikten om vikten att erbjuda högre utbildning av god kvalitet i hela landet, och hur viktigt det är för näringslivet som kompetensförsörjningsbas. Lägg därtill att vi i Sverige tidigt kom till insikt om allvaret i hållbarhetsfrågan och ansvaret att gemensamt bekämpa klimatförändringarna.

Forskningspolitiken får lite utrymme i den politiska debatten, vilket är beklagligt då den är så viktig för landets framtida välstånd.

Sammantaget ger detta stora konkurrensfördelar för Sverige, som tillsammans med en stark innovations- och forskningspolitik även framåt lägger en god grund för att vi ska kunna utveckla nya energieffektiva exportlösningar som kan bidra till att hantera klimat­utmaningen och stärka näringslivets konkurrenskraft och därmed säkra vårt gemensamma välstånd.

Men varken vår relativt framgångsrika historia eller våra goda förutsättningar räcker för att framtidssäkra Sverige och vår position som kunskaps- och forskningsnation. I den internationella konkurrensen gäller det inte bara att vara bra, utan att vara bättre relativt andra. Och andra länder är på väg att komma ikapp och täppa igen Sveriges försprång, genom att satsa mer både i relativa och absoluta mått, och genom strategiska satsningar inom bland annat AI och digitalisering.

En global kapplöpning sker just nu, där både nya och gamla aktörer slåss om att vinna positionerna längst fram. Exempelvis har länder som Danmark, Österrike och Schweiz under den senaste 20-årsperioden gått ifrån att bara satsa drygt hälften så mycket som Sverige av sin bnp på FoU till att i dag ligga på samma nivå som oss. Vi måste alltså göra någonting nu för att inte vara ifrånsprungna i morgon.

Ett av de mest kraftfulla instrumenten vi har för att möta detta är forskningspolitiken. Trots detta får denna litet utrymme i den politiska debatten, vilket är beklagligt då den är så viktig för landets framtida välstånd. Därför vill vi som svenska chefer för tre storbolag med sammantaget över 35.000 anställda i Sverige och drygt 900 miljarder i global omsättning ge vårt bidrag. Vi har tre huvudbudskap: säkra upp framtiden genom att koncentrera forskningspolitiken, satsa mer resurser i absoluta tal, och äventyra inte det som fungerar väl i dag.

1 Öka satsningen på svensk forskning. Det är som i all annan mänsklig verksamhet: hur man investerar och satsar avgör resultatet. Vi vill att Sveriges andel av FoU i relation till bnp ökar med minst en procentenhet. Vi ställer oss bakom Svenskt näringslivs kalkyl att FoU-satsningarna måste öka från 3,3 procent till 4,3 procent av bnp. I absoluta tal innebär det 50 miljarder kronor per år fram till och med år 2030.

Vi föreslår att staten står för 25 procent och näringslivet för resterande 75 procent av denna satsning.

2 Fokusera forskningen och satsa på kompetensförsörjningen. Dagens forskning blir för tunn när den sprids på för många lärosäten och det finns utmaningar i den tvärvetenskapliga samverkan som anammas mellan fakulteterna. Det behövs, rakt uttryckt, mer spets och mindre bredd i svensk forskning. Vi får inte glömma att i absoluta tal motsvarar vår FoU-satsning bara drygt 3 procent av USA:s respektive Kinas forskningsbudgetar. Ur det svenska näringslivets perspektiv är det därför helt avgörande att vi fokuserar forskningen kring de områden där vi kan konkurrera, och där skapar excellenta forskningsmiljöer så att Sverige även kan knyta till sig internationella toppforskare.

Vi menar att det ofta tar för lång tid att initiera nya forskningsprojekt. Senfärdigheten gällande AI-forskningen är ett typexempel på detta.

Vi menar att det ofta tar för lång tid att initiera nya forskningsprojekt. Senfärdigheten gällande AI-forskningen är ett typexempel på detta. Wallenbergstiftelsen återtog initiativet. Men med ett större fokus på spetskompetens skulle dylika satsningar framöver kunna komma från universiteten med näringslivet som uppbackare, och inte tvärtom som nu.

Det är med forskningens hjälp Sverige kan vara med att skapa framtidens jobb och framtidens samhälle. Vi behöver därför kraftsamla inom den digitala forskningen som inbegriper informations- och kommunikationsteknologin, ett fält där ökade forskningsinsatser kommer att betala sig. Forskning kring koldioxidneutrala transporter och elektromobiliteten i form av batteri­teknik och bränsleceller är andra mycket viktiga områden. Samtidigt behövs ökade satsningar på livslångt lärande för att yrkesverksamma ska kunna omskola sig mitt i yrkeslivet. Inte minst just när det gäller digitalisering och elektrifiering som nu sker snabbt i stora delar av industrin.

3 Bevara och satsa på det som fungerat väl. Många av FoU-satsningarna sker i dag inom industrin. Samtidigt är vi beroende av att kunna sjösätta våra lösningar i samhället och det börjar ofta med skalbara pilotprojekt. Vinnova har utvecklats positivt och visat sig kapabelt att framgångsrikt bistå när forskning ska omsättas till konkret implementering. Vi är därför oroade över signaler att resurser till Vinnova minskas när denna innovationsmyndighet snarare bör stärkas, utvecklas och renodlas.

Vi erbjuder ett handslag med regeringen och alla partier som vill stödja vår ambition att säkerställa Sveriges framtid som ledande forskningsnation. Låt oss tillsammans komma överens om att skapa förutsättningar för en forskning som bidrar till konkurrenskraft, hållbarhetsomställning och välfärd: Om staten säkerställer sin del av satsningen mot 4,3 procent av bnp till mer spetsforskning och utveckling, så lovar vi i näringslivet att ställa upp med resten. Då kan vi fortsätta att vara en spjutspetsnation inom FoU. Det är där vi hör hemma, och framför allt, det är där vi måste ligga om vi ska säkra Sveriges framtida välstånd.

Ämnen i artikeln

Ericsson
AB Volvo
ABB
Högskolan
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt