Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-28 09:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sveriges-invandrare-drabbas-hardast-av-coronakrisen/

DN Debatt

DN Debatt. ”Sveriges invandrare drabbas hårdast av coronakrisen”

Hotell- och restaurangnäringen är en oproportionerligt viktig källa för de ny­anländas försörjning. Har de anställning, är det ofta som korttids- och timanställd personal, med osäkra arbetsvillkor och låga löner som följd, skriver artikelförfattarna.
Hotell- och restaurangnäringen är en oproportionerligt viktig källa för de ny­anländas försörjning. Har de anställning, är det ofta som korttids- och timanställd personal, med osäkra arbetsvillkor och låga löner som följd, skriver artikelförfattarna. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN DEBATT 27/3.

Fyra ekonomiforskare: Det behövs stora insatser om vi ska undvika en ohållbar integrations- och arbetsmarknadssituation efter pandemin.

Redan nu vet vi att coronakrisen kommer att leda till stora utmaningar för de mest utsatta i samhället och många invandrare är i en särskilt svår situation.

Sveriges invandrare har det ofta tuffare på arbetsmarknaden än de infödda. Redan innan covid-19 var arbetslösheten bland invandrare mer än tre gånger så hög som för inrikes födda. Av de invandrare som arbetar är en förhållvis stor andel sysselsatta inom tjänstesektorn i allmänhet och besöksnäringen i synnerhet. Därtill är de överrepresenterade inom gruppen småföretagare. Det är nästan tre gånger vanligare bland utrikes än inrikes födda att driva småföretag, och då inte minst i verksamheter inriktade på konsumentservice. I dagsläget tillhör just de här grupperna de som har haft svårast på arbetsmarknaden och som i epidemins spår kommer att drabbas än mer av den osäkerhet som kommer att prägla näringsliv och syssel­sättning för lång tid framöver.

Samtidigt som viktiga penningpolitiska åtgärder vidtagits och krisbidragen till storföretagen och kultursektorn haglar är det besöksnäringen och andra delar av tjänstesektorn som först slås ut av en vikande efterfråga. Dessa är branscher med jämförelsevis många små och medelstora företag. Inom hotell- och restaurangbranschen är det till exempel omkring tre gånger vanligare bland invandrare än bland infödda att driva småföretag. Det krispaket med tonvikt på de små och medelstora företagen som lanserades 25 mars är ett välbehövligt stöd även om branschföreträdare redan ifrågasätter om det räcker.

Utan långsiktiga insatser kommer den växande gruppen arbetslösa invandrare att bli politiskt, socialt och ekonomisk ohållbart för Sverige.

Stöd av sådant slag är av särskild vikt inte minst mot bakgrund av att Riksbankens löfte om ”gratis pengar” via bankerna knappast kan förväntas hjälpa när det saknas kundunderlag, kassa­flödet undermineras och bankerna stirrar sig blinda på kortsiktig kredit­värdighet. Småföretagen har begränsad hjälp av de av regeringen sedan tidigare utlovade permitteringspengarna. När intäkterna uteblir och likviditeten är låg och de fasta kostnaderna alltjämt måste hanteras räcker inte tidigare beslut. Onsdagens förslag är därför ett mycket välkommet första steg. Att finansministern därtill pekar på behov av insatser längre fram, inklusive när sviterna av epidemin klingar av men ekonomin står avlövad, är klokt.

Utan snara och konkreta statliga åtgärder kommer konkurserna att snabbt öka i antal med konsekvensen att redan utsatta grupper, och då inte minst en stor andel invandrare, hamnar i arbetslöshet. Lägg dessa till de redan arbetslösa så kommer sviterna av epidemin leda till en mycket påtaglig ökning av det redan höga antalet arbetslösa invandrare.

Problemets omfattning och inte minst långsiktiga konsekvenser är av sådan art att ytterligare mått och steg, bortom krispaketen som krävs i nuvarande akuta skede, måste förberedas. Långsiktiga lösningar, inklusive sådana som tar höjd för den sannolikt ganska långvariga återhämtningsfasen, är nödvändiga – och de förbereds bäst nu.

Bakgrunden är ingalunda okänd. Också utanför småföretagarnas krets utgör hotell- och restaurangnäringen en oproportionerligt viktig källa för de nyanländas försörjning. Har de anställning, är det ofta som korttids- och timanställd personal, med osäkra arbetsvillkor och låga löner som följd. De är de första som får gå och enligt Hotell- och restaurangfacket är flertalet av dem varken fackanslutna eller har tillgång till a-kassa.

Att invandrare och då särskilt de med utomeuropeisk bakgrund är arbetslösa i högre, och i en del fall mycket högre, grad än inrikes födda gällde även före coronakrisen. Att de därtill ofta påstås orsaka ökad segregation, kriminalitet och sinande välfärdskassor – påståenden som alltför ofta får passera utan närmare reflektion och skärskådan – bidrar aktivt till den normalisering av högerpopulistisk nationalism som vi också ser breda ut sig. Det gör inte saken bättre.

Men när samhället väl tagit sig igenom den här krisen riskerar vi stå inför en än större utmaning än den som gällde innan coronaviruset slog klorna i världssamfundet. Utan långsiktiga insatser kommer den växande gruppen arbetslösa invandrare att bli politiskt, socialt och ekonomisk ohållbart för Sverige. Det blir tufft för alla inom de mest utsatta branscherna, både inrikes födda och invandrade, men invandrarna möter mycket större hinder på arbetsmarknaden. Låga inkomster, ofta i form av det lilla familjeföretagets självexploatering, och avsaknaden av sociala nätverk på en arbetsmarknad som i hög grad präglas av informella rekryteringsprocesser utgör ingen solid grund för att rida ut stormarna eller finna annan sysselsättning.

Uteblivna åtgärder kommer även att ha djupgående och långvariga konsekvenser för integrationen och Sveriges sociala och politiska hållbarhet.

De som redan står långt från arbetsmarknaden, eller som fått fotfäste där genom egenföretagande eller som senast tillkomna medarbetare, kommer inte att ha det lättare när epidemin väl är över. De kommer alltjämt att stå i sista ledet. Skillnaden är att de har än mindre av egna resurser att dra på. Av tidigare kriser vet vi att det tar lång tid innan efterfrågan på arbetskraft blir sådan att de med en svag anknytning till arbetsmarknaden erbjuds jobb av mer stabil karaktär. Och är det något vi redan har hunnit lära oss av den här krisen så är det att tim- och korttidsanställda får räkna med en betydligt kraftigare smäll än den genomsnittliga arbetstagaren.

För att undvika en ohållbar ökning av arbetslösa invandrare efter epidemin behövs ytterligare insatser. Riktade insatser som sträcker sig bortom de i och för sig mycket välkomna akuta åtgärderna för småföretagen som lanserats i veckan. Det kräver att våra politiker förstår de viktigaste orsakerna till varför invandrarna också under goda tider kämpar med högre arbetslöshet än infödda.

En sådan central orsak är avsaknaden av sociala nätverk på en arbetsmarknad som i hög grad präglas av informella rekryteringsprocesser. Sociala nätverk kan definieras som omfånget av en individs privata och professionella relationer. Sådana kontakter utgör ett socialt kapital som kan mobiliseras. Det spelar extra stor roll för invandrares chanser till anställning; svenska studier har påvisat att majoriteten av alla nya jobb fås genom nätverks­kontakter och inhemskt födda är mer än dubbelt så sannolika än utrikes födda att faktiskt använda sådana kontakter för att få ett jobb.

Integration genom aktivt deltagande i arbetslivet är viktigt för Sverige, av såväl ekonomiska som sociala och politiska skäl. Coronakrisen skapar enorma utmaningar för alla i samhället, men givet det stora antalet invandrare i näringar som står i första ledet att slås ut blir det en relativt mycket större påverkan på just denna grupp människor. Att rädda småföretagen är samhällsekonomisk viktigt, men uteblivna åtgärder kommer även att ha djupgående och långvariga konsekvenser för integrationen och Sveriges sociala och politiska hållbarhet.

Ämnen i artikeln

Integration
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt