Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-01 18:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/sveriges-tolerans-for-mans-vald-mot-kvinnor-ar-for-stor/

DN Debatt

DN Debatt. ”Sveriges tolerans för mäns våld mot kvinnor är för stor”

Det våld som tidigare benämndes som utövat av män och riktat mot kvinnor heter nu ”våld i nära relation”, skriver artikelförfattarna.
Det våld som tidigare benämndes som utövat av män och riktat mot kvinnor heter nu ”våld i nära relation”, skriver artikelförfattarna. Foto: Maurizio Gambarini/TT

DN DEBATT 10/2.

Roks: I dag lämnar vi in en stämningsansökan mot Sverige för brott mot Europakonventionen och mot kvinnors mänskliga rättigheter.

Vi har fått nog av den omfattande tolerans som råder för mäns våld mot kvinnor hos myndigheter i stat och kommun och även hos domstolar, skriver Jenny Westerstrand, Roks, och advokat Ulrika Rogland.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Sverige har en historia av att bryta mark i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. I spåren av FN:s konferens i Wien om kvinnors mänskliga rättigheter 1993 initierades en rad reformer som kom att sätta Sverige på kartan som ett av världens mest aktiva länder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Under några stolta år förbättrades samhällets stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor och deras barn.

I dag, med ett globalt metoo i backspegeln och med tusen och åter tusentals kontakter med våldsutsatta kvinnor i bagaget, konstaterar vi på Roks att Sveriges arbete på fältet ser sämre ut än på länge.

Vi har fått nog av den omfattande tolerans som råder för mäns våld mot kvinnor hos myndigheter i stat och kommun och även hos domstolar.

Roks väljer därför att i dag, onsdag den 10 februari, lämna in en stämningsansökan till Stockholms tingsrätt mot Sverige för brott mot Europa­konventionen och mot kvinnors mänskliga rättigheter.

Roks har under många år larmat om försämrat stöd för våldsutsatta kvinnor och tjejer och om en minskad kunskap i samhället på området. Nu höjer vi tonläget för att sätta press på riksdag och regering att sätta sig ner och på allvar diskutera hur Sverige kan få till stånd ett effektivt arbete på området. De miljarder som rullat sedan 00-talets mitt har inte gjort sitt jobb och nu går det bakåt med viss fart. Vi kräver en kursändring, nu.

Trots det lidande och den kränkning mannens brottslighet innebar för henne fick hon vänta i över fem år på att förundersökningen skulle bli klar.

Målsägande i det specifika ärendet är en kvinna som utsattes för ett av de allvarligaste brotten den internationella rätten känner, människohandel, av sin egen partner. Trots det lidande och den kränkning mannens brottslighet innebar för henne fick hon vänta i över fem år på att förundersökningen skulle bli klar. Hovrätten mildrade sedan gärningsmannens straff, brottets rubricering och påföljd, och vägde då in att så lång tid hade gått mellan brottet och att åtal väcktes. Kvinnans lidande av samma väntan tillmättes dock inget värde för skadeståndets beräknande. Det sänktes i stället av överinstansen.

Ärendet är bara ett i raden av fall där kvinnors liv och lidande inte blir betraktade som adekvata uppgifter när samhällets instanser bedömer hur rättens regler ska nyttjas. Det är oacceptabelt men sätter statens systematiska och ojämlika värderande av kvinnors och mäns liv i blixtbelysning.

När vi säger att samhällets arbete mot mäns våld mot kvinnor inte fungerar gör vi det från bästa utkikspunkt: Våra jourer verkar i kommuner som inte bistår några kvinnor med skydd på kvinnojourer eller på skyddade boenden – kvinnorna hänvisas till ”egna nätverk”. Vi möter kvinnor som i desperation över att inte klara ekonomin går tillbaka till våldsamma män. Vi har mött kvinnor som sedan har mördats av mannen hon var rädd för, trots att hon gjorde allt hon kunde för att skydda sig och sina barn men där samhället ”gör en annan bedömning”.

Roks jourer möter kvinnor som ännu gömmer sig och har gömt sig under år för en våldsam man, utan stöd och utan att samhället ingriper för att upprätta dem som fullvärdiga medborgare. Vi möter kvinnor där domstolar slagit fast att hon ska ha kontakt med sina och barnens förövare. För i allt detta lever också barn. Vi möter tjejer vars utsatthet aldrig nås av samhällets rättsvårdande instanser eller som i det aktuella fallet, kvinnor vars liv och lidanden räknas ner eller bort i samhällets bedömningar.

Den situation som råder menar vi kan analyseras efter två spår:

● Dels märks att samhällsfunktioner som är vitala för våldsutsatta kvinnor är kraftigt överbelastade. Åklagarmyndighetens och domstolarnas resurstilldelning har varit mycket svag över tid. Även socialtjänsten är överbelastad efter att under många regeringar ha tilldelats allt fler uppgifter att lösa, utan att kommunernas finanser har stärkts.

Att tala könsneutralt om mäns våld uppfattas som del i ett inkluderande projekt, ett sätt att relatera till mänskliga rättigheter, trots att det döljer ett samhällsproblem av dokumenterat stor omfattning.

● Dels märker vi ett annat spår som inte rör resurser men som är nog så viktigt: Vunnen kunskap om hur mäns våld måste tolkas i ljuset av könade processer har fasats ut. Trots att det var denna kunskap som var nyckeln till förändring. Ett nytt språk vars effekter är de motsatta har i stället slagit rot: Ett könsneutralt tal om våld.

Det våld som tidigare benämndes som utövat av män och riktat mot kvinnor heter nu ”våld i nära relation”. Det våld pappor utövar i familjen och som driver mammor och deras barn på flykt till kvinnojourerna heter ”föräldrars våld” eller till och med ”konflikter i familjen”. Att tala könsneutralt om mäns våld uppfattas som del i ett inkluderande projekt, ett sätt att relatera till mänskliga rättigheter, trots att det döljer ett samhällsproblem av dokumenterat stor omfattning.

I flera av de fall vi möter är det därför inte bara bristen på resurser och praktiskt stöd som sticker ut. I många fall visar det sig att de verktyg som skulle skydda och stärka kvinnor och barn från våldsamma män i praktiken skyddar förövaren: Hans integritet visar sig övertrumfa hennes berättelse om ett liv i våld. Trots konventioner om hennes fulla värdighet som människa är det hans rätt som går främst när saker ställs på sin spets. Som exempel kan nämnas den statliga utredning som föreslår att socialnämnden ska omhänderta barn som flyr med sin mamma till en kvinno­jour (Ds 2020:16). Kanske kränker barnets flykt till kvinnojouren pappans rätt som förälder?

I stark kontrast till detta kräver Istanbulkonventionen, som Sverige har undertecknat, att vi anlägger en könad analys av mäns våld mot kvinnor och benämner det just så. Sverige har vidare, enligt samma konvention, åtagit sig att anta och genomföra en nationell, effektiv, omfattande och samordnad politik som innefattar alla lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och våld i hemmet.

I många fall visar det sig att de verktyg som skulle skydda och stärka kvinnor och barn från våldsamma män i praktiken skyddar förövaren: Hans integritet visar sig övertrumfa hennes berättelse om ett liv i våld.

Vi ser inte att detta sker. Vi ser inte åtgärderna för att stoppa våldet och stärka kvinnorna.

Roks väljer nu att tillsammans med målsägande och hennes ombud Ulrika Rogland dra Sverige inför rätta för brott mot Europakonventionen vad gäller skyddet för kvinnors mänskliga rättigheter.

Vi accepterar inte

● att de mänskliga rättigheterna, som nu, används enkom för att könsneutralisera talet om mäns våld och för att konsekvent skydda och värdera hans integritet och friheter framför hennes.

● att mäns liv ges ett högre värde än kvinnors och barns i möte med rätt och samhälle.

Vi kräver

● att kvinnors medborgerliga rättigheter respekteras och skyddas, ingen kvinna ska behöva leva gömd!

● att mäns våld kallas mäns våld och synliggörs och görs giltigt som sådant.

● forskning om teknik och bevissäkring rörande mäns våld mot kvinnor och barn.

● en lagstiftning och en rättstillämpning om våld, vårdnad och umgänge som skyddar kvinnor och barn från våldsamma pappors kontroll.

● en haverikommission kring skandalen med de miljardbelopp Sverige har spenderat på att stoppa mansvåldet samtidigt som ingen förbättring kan skönjas för våldsutsatta kvinnor och deras barn.

● en omstart i arbetet mot mäns våld mot kvinnor där vi i kvinno- och tjejjoursrörelsen sätts i framsätet och där vår kunskap åter börjar räknas som viktig.

Nu när en ny jämställdhetsminister sitter i sadeln förväntar vi oss handling och en förståelse av problemens vidd. Till dess – ”see you in court”.

Ämnen i artikeln

metoo

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt