Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-17 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/thornberg-missar-att-sopa-framfor-den-egna-dorren/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Thornberg missar att sopa framför den egna dörren”

Rikspolischefen Anders Thornberg vid högkvarteret i Stockholm. DN Debatt-skribenten efterlyser en ny omorganisation av myndigheten.
Rikspolischefen Anders Thornberg vid högkvarteret i Stockholm. DN Debatt-skribenten efterlyser en ny omorganisation av myndigheten. Foto: Carl-Olof Zimmerman / TT

DN DEBATT 4/8.

Stiftelsen Tryggare Sveriges Magnus Lindgren: En ny rapport från polisens internrevision pekar på väsentliga brister i utvecklingsarbetet. För att bryta utvecklingen bör det centraliseras till Stockholm och bedrivas i dialog med bland andra Säpo, Försvarshögskolan och KTH. Flytta samtidigt brottsutredningarna till en egen myndighet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Rikspolischefen Anders Thornberg har under de senaste åren i intervjuer och brev till ansvariga politiker vädjat om hjälp och uppmanat till samling mot brottsligheten. Bakgrunden är en mycket allvarlig situation med gängskjutningar, kriminella klaner och en påtaglig otrygghet i många bostadsområden.

Thornberg använder sig av en kommunikationsstrategi som säkert är både professionell och kostsam, men som missar det grundläggande att först sopa framför den egna dörren.

Övriga myndigheter, kommuner, regioner, fastighetsägare, näringsidkare och civilsamhället kan göra mycket i kampen mot kriminaliteten. En absolut förutsättning för att andra aktörer ska kunna bidra är emellertid att polisen först fullgör sin del av det som sammantaget måste göras för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Viktiga delar av polisens arbete kan illustreras genom tre U; utvecklingsverksamheten, upptäcktsrisken och uppklaringsprocenten. Det handlar, i tur och ordning, om att det måste finnas en fungerande utvecklingsverksamhet som tar fram och implementerar nya arbetssätt och metoder.

Det krävs också en lokalt närvarande polis och ett utvecklat brottsförebyggande och brottsbeivrande arbete för att skapa förutsättningar för en hög upptäcktsrisk. Till det kommer en fungerande utredningsverksamhet för att nå en hög brottsuppklaring.

En rad rapporter och granskningar visar att det tyvärr finns en hel del som måste förbättras som ett led i polisens förmågetillväxt. Det gäller såväl utvecklingsverksamheten som upptäcktsrisken och uppklaringsprocenten.

2015 sjösattes en ny centraliserad polisorganisation med ambitionen att komma närmare medborgarna. I samband med detta utlokaliserades polisens utvecklingsverksamhet till sju regionala utvecklingscentra med uppgift att ta fram metoder och arbetssätt. En ny rapport från polisens internrevision pekar på fyra mycket väsentliga brister vad gäller den interna styrningen och kontrollen av polismyndighetens utvecklingsarbete.

Kritiken rör bland annat bristande samordning, en icke-ändamålsenlig organisationsstruktur, en ologisk fördelning av sakområden samt otydliga roller. Resultaten av granskningen är i sig inte förvånande då all riktig polisverksamhet säger att just utvecklingsverksamheten måste hållas ihop med järnhand, vilket vi nu fått kvitto på.

Enligt myndighetens årsredovisning för 2021 var antalet poliser 21 300.  Av dessa arbetar ungefär 800 renodlat lokalt som områdespoliser med brottsförebyggande och trygghetsskapande uppgifter. Till dessa ska läggas cirka 250 så kallade kommunpoliser med en administrativ roll att bedriva samverkan med kommuner och övriga samhället.

I en rapport från Riksrevisionen 2020 konstaterades att det drygt sex år efter den nya polisorganisationen fortfarande endast fanns minimalt med poliser på plats ute i kommunerna. Konsekvensen är att det saknas en lokalt närvarande och förankrad polis som arbetar långsiktigt och fredat med brottsförebyggande och trygghetsskapande verksamhet.

Detta gäller även de 61 områden (med något undantag) som sedan 2014 av polisen är klassade som utsatta. Till detta kommer vad som närmast kan beskrivas som särskilt utlämnade områden ur ett lands- och glesbygdsperspektiv med i princip helt polisfria kommuner.

Uppklaringsprocenten är för de flesta brottstyper låg eller mycket låg. En rapport från internrevisionen publicerad 2020 konstaterades att polisens utredningsverksamhet uppvisat bristande förändringsbenägenhet och förändringsförmåga. Man pekade på åtta mycket väsentliga brister och fyra väsentliga brister.

En annan rapport från internrevisionen visar att av 702 direktavskrivna bedrägerianmälningar var 701 felaktigt hanterade. I rapporten beskrivs tre mycket väsentliga brister. I skrivande stund, efter snart fem år, tyder inget på att dessa brister har åtgärdats. På senare tid har även enskilda poliser öppet vågat uttrycka frustration över den låga uppklaringen. När alltför få brott klaras upp blir det en hopplös uppgift ute på fältet.

Sammantaget innebär ovanstående att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för andra aktörer att ta sitt ansvar när polisen saknar förmåga att göra sin del av arbetet. Det innebär också att de samlade politiska initiativen i form av ny lagstiftning, strängare straff och nya metoder står sig slätt.

Verktyg i form av lagändringar, ny teknik etcetera som dagligen sköljer över Polismyndigheten från alla politiska partier, faller på hälleberget om inte polisen bedriver en utvecklingsverksamhet som hjälper till att implementera dessa förbättringar. Bättre verktyg handlar ytterst om att polisen måste upptäcka fler brottslingar än vad man gör i dagsläget.

Därutöver måste polisens och åklagarnas utredningsverksamhet vara så pass bra att de brottslingar som åker fast också kan fällas i domstol efter en professionell förundersökning. Brottsuppklaringen måste vara så hög att den avskräcker presumtiva brottslingar från att begå brott, eftersom priset blir för högt i form av inlåsning och kanske utvisning.

För att bryta den negativa utvecklingen krävs bland annat följande åtgärder:

1. Centralisera utvecklingsverksamheten till Stockholm och bedriv verksamheten i nära dialog med Säpo, Försvarshögskolan, FOI, KTH med flera i syfte att professionalisera metodutvecklingen som sedan rikspolischefen har det fulla ansvaret för att genomföra – allt för att öka upptäcktsrisken och förbättra uppklaringsprocenten

2. Flytta brottsutredningsverksamheten till en egen myndighet med civila och polisiära experter som får fokusera på just brottsutredning

3. Decentralisera det brottsförebyggande arbetet och låt kommunerna själva få möjlighet att, liksom i många andra länder, ha en specifik kommunal polisverksamhet som ett komplement till den statliga polisen.

Mot bakgrund av en grövre och mer organiserad brottslighet samt svårigheterna att rekrytera till polisyrket och avsaknaden av resultatutveckling trots en kraftigt ökad budgettilldelningen, finns ingen annan framkomlig väg än att göra om polisen i grunden.

Ämnen i artikeln

Polisen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt