Sverige röstade i höstas nej till Palestinas ansökan om att bli den 195:e medlemmen i Unesco, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur. När frågan om Palestinas ställning i FN ska avgöras i Generalförsamlingen är det ett nytt läge. Nu närmar sig tiden för regeringen att ge ett nytt svar. Ett nej nu skulle definitivt punktera Sveriges möjligheter att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern. Ett nej nu skulle inte främja en hållbar fred.
Centerpartiet menar att tiden nu är inne för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN. Självklart innebär det då också ett ja till en uppgradering av Palestinas ställning i FN:s generalförsamling.
Israelerna har alltsedan Israel utropades som en självständig stat 1948 levt i krigets skugga. Detsamma har gällt för palestinierna. Skillnaden är att Israel då accepterade FN:s generalförsamlings delningsplan från 1947 och självständigt utropade sig till stat medan palestinierna då motsatte sig delningen med följden att en palestinsk stat aldrig bildades. Kriget var ett faktum. Israel är i dag en internationellt erkänd, demokratisk stat utan internationellt erkända gränser, utan fred med alla sina grannar. Palestinierna saknar alltjämt en egen stat, men har inte minst genom stöd från EU och FN arbetat för statsbyggande.
I en rapport i höstas av Robert H Serry, FN:s specielle koordinator för Mellanösterns fredsprocess, Unsco, klargjordes att förberedelserna institutionellt för att bilda en stat nu kommit så långt som det är möjligt i sin nuvarande form. Regeringsfunktionerna för en stat är tillräckliga. Palestiniernas principiella rätt till egen statsbildning har erkänts av världssamfundet. En tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser, med landbyten och Jerusalem som huvudstad för två stater har varit utgångspunkt för fredssamtal under årtionden.
Sverige erkänner stater, inte regeringar. Vi ska självklart stödja och respektera fria och rättvisa val, och varje folks rätt till självbestämmande. Lika självklart ska vi ha vår rätt att vara tydliga mot förtryckarregimer av vilket slag de vara månde. Vi värnar internationell rätt och välkomnar alla att lösa konflikter via Internationella domstolen. Straffrihet är aldrig acceptabelt och alla ska ha rätt till en rättvis rättegång. Vi vill se alla länder ansluta sig till Romstadgan och Internationella Brottmålsdomstolen. Även Israel och Palestina.
Det faktum att fredsprocessen pågått under så lång tid utan en lösning visar att dagens situation inte ger avgörande förutsättningar för fred. Under årtionden förhandlar en icke-stat med en stat som sedan mer än 40 år ockuperar det område som i allt väsentligt utgör förutsättningen för en livskraftig palestinsk stat. 1988 sökte PLO (Palestinian Liberation Organization) genom en palestinsk självständighetsförklaring nå internationellt erkännande. Sedan dess har runt 125 stater avgett separata erkännanden. Det har inte heller inneburit fred. Det finns i dag ingen snar lösning i sikte oavsett erkännande eller inte.
Men efter den långa tid som ockupationen pågått, och med alla de förändringar på marken som ägt rum under tiden, har berörda kunnat misstolka omvärldens agerande som ett tyst medgivande för en de facto annektering av palestinska områden. Det fortsatta byggandet av bosättningar på ockuperade områden innebär i dag att tilltron till en tvåstatslösning kraftigt undermineras.
För att tydliggöra vår respekt för varje folks självbestämmanderätt, för internationell rätt och för att tydliggöra att både palestinier och israeler har samma rätt till en egen stat måste nu fler EU-stater erkänna också Palestina. Sverige kan och ska enligt Centerpartiets mening visa vägen.
Sverige har generellt hävdat att tre villkor ska vara uppfyllda för ett erkännande av stater. Det måste finnas ett folk, ett krav som palestinierna uppfyller. Vad gäller ett territorium finns det utpekat utifrån 1967 års gränser, med överenskomna landbyten. När det gäller frågan om en regering som har kontroll, konstaterar rapporten till FN att palestinierna kommit så långt som är möjligt med att konsolidera kontroll inom ett område som är ockuperat. Vad gäller såväl territorium som en regering med kontroll över området kan man således inte bortse från den långvariga ockupationens konsekvenser för utvecklingen. Palestina är unikt och erkännandet måste därför prövas unikt, om än på folkrättens grunder och ytterst i en rättslig prövning.
Precis som en gång Israel självständigt utropade sig till stat med efterföljande brett erkännande är det viktigt att Palestina nu kan nå ett brett erkännande som stat. Det är förutsättningen för att de facto forma en stat. Med två stater som skulle förhandla om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar och Jerusalem uppnås inte någon enkel fredslösning. Men då lever drömmen och hoppet om att det faktiskt är möjligt. Om den drömmenskulle släckas kommer vi att få möta en helt annan arabisk vår än den förra.
Precis som vi gav stöd till de folkliga upproren i bland annat Tunisien, Egypten och Libyen, behöver nu det folkliga upproret mot Israels ockupation och för en palestinsk stat, få vårt stöd. Därför måste den svenska regeringen enas om att rösta ja till en palestinsk stat och en uppgradering i FN:s generalförsamling utan förbehåll. Det första steget är att Sverige nu erkänner Palestina.
Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson (C)