Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-05 08:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/tidig-jobbstart-viktigast-for-att-radda-pensionerna/

DN DEBATT

DN Debatt. ”Tidig jobbstart viktigast för att rädda pensionerna”

Studenter i Nacka vid utspringet i fjol. Men det tar för lång tid för unga svenskar att få en fast inkomst och därmed spara ihop till framtida pensionspengar, anser artikelförfattaren.
Studenter i Nacka vid utspringet i fjol. Men det tar för lång tid för unga svenskar att få en fast inkomst och därmed spara ihop till framtida pensionspengar, anser artikelförfattaren. Foto: Jessica Gow/TT

DN DEBATT 15/11.

Frans Lindelöw, Skandia: Tre års tidigare start på arbetslivet ökar pensionen med 2 700 kronor i månaden.

Det är viktigare att unga kommer ut tidigare i arbetslivet än att politiker lappar och lagar på pensions­systemet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Som pensionsbolag kan Skandia bara påverka en mindre del av pensionssystemet. Det mesta styrs av politiker och av arbetsmarknadens parter. Våra kunder, och alla andra för den delen, är beroende av att alla pusselbitar i pensionssystemet levererar optimalt för att de tillsammans ska ge en rättvis, trygg och god pension.

Många upplever dock att systemet är snårigt och att det är svårt att överblicka hur de egna livsvalen påverkar pensionen. Skandia vill därför bidra med transparent konsumentupplysning till framtida pensionärer samt vara en blåslampa på våra politiker.

Det allmänna pensionssystemet är finansiellt stabilt i sin grundkonstruktion. Principen att var och en får en pension som speglar den individuella livsinkomsten gör att det finns direkt koppling mellan hur mycket pengar en person betalat in och hur mycket som betalas ut i pension.

Pensionssystemet börjar dock knaka i fogarna när balansen mellan antalet år i arbete och förväntat antal år som pensionär rubbas. De senaste decennierna är det just detta som har hänt. Medellivslängden har ökat snabbare än arbetslivet. Allt fler unga studerar vidare efter gymnasiet, vilket gjort att de kommer igång med karriären senare.

För att möta detta införs nu en riktålder för pensionering, till att börja med vid 67 år för att sedan höjas i takt med att befolkningen i genomsnitt blir äldre. Dessutom vill flera politiska partier att pensionsavgiften ska höjas för att fylla pensionskontot i en snabbare takt.

Bägge dessa åtgärder har inne­boende problem. En höjd pensionsålder innebär inte per automatik att den enskilde arbetstagaren kan klamra sig kvar på arbetsmarknaden ända in i mål. Sjukdom och ”ålderism” i form av fördomar mot äldre på arbetsmarknaden kan göra det omöjligt att jobba till den tänkta pensionsdagen. En höjning av pensionsavgiften skulle å sin sida innebära minskat löneutrymme och sannolikt göra det dyrare att anställa för arbetsgivare.

Det mest smärtfria alternativet för att över tid stärka pensionssystemet och därmed höja pensionerna vore att sänka etableringsåldern på arbetsmarknaden. Enligt den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD är vi svenskar bland de äldsta i Europa när vi tar akademisk examen och antalet som läser vidare efter gymnasiet har ökat från ungefär 200 000 vid 90-talets början till dagens 400 000.

Det betyder att många år av potentiellt förvärvsarbete försvinner in i högre studier, som påbörjas relativt sent och sker i för maklig takt. Bildning som leder till bra jobb med god inkomst är givetvis bra för såväl individens som statens kassa. Problemet uppstår när utbildningen tar för lång tid eller inte leder till en ekonomisk utbildnings­premie.

Organisationen Svenskt Näringsliv har kommit fram till att om personer med minst tre års högskoleutbildning kommer ut i arbete två år tidigare skulle det innebära en ökning av Sveriges bruttonationalprodukt med 52 miljarder kronor och stärkta offentliga finanser med hela 21 miljarder kronor. Det motsvarar nästan statens totala utgifter för studiestöd.

I Skandias senaste rapport, Akademikernotan, beräknas pensionseffekten av Sveriges höga examensåldrar på individnivå. Där har vi byggt typfall i olika yrkesgrupper och jämfört framtida pensionsutfall för den som tar examen tidigt respektive sent.

Vi har utgått ifrån heltidsarbete och att individerna omfattas av tjänstepension genom hela karriären. Det blir då tydligt att varje arbetat år spelar stor roll för pensionen.

Beräkningen visar att en grundskolelärare som börjar jobba vid 27 års ålder går miste om 2 700 kronor i pension varje månad från det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionen jämfört med om samma person hade börjat arbeta tre år tidigare, vid 24 år ålder. Pensionspengar som placeras på börsen får en längre tid på sig att växa med avkastning, men framför allt är det tre extra arbetsåren med pensionsrätt som ökar pensionen. Studier ger visserligen också pensionsrätt, men på låga nivåer och någon tjänstepension blir det inte förrän karriären startar.

Pensionen för exemplets lärare blir inte mer än 58 procent av slutlönen inklusive tjänstepension, trots att personen arbetar hela vägen fram till sin riktålder. Det innebär att det behövs ett kompletterande eget sparande på uppemot 2 000 kronor i månaden under hela arbetslivet för att det ska bli en pension på 80 procent av slutlönen, vilket de flesta svenskar på frågan uttrycker som pensionsmål.

En sänkning av etableringsåldern kommer dock inte av sig själv. Redan för fyra år sedan slog pensionsgruppen – där alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ingår – fast att man behöver underlätta ett tidigare inträde på arbetsmarknaden. Men än så länge har ingenting hänt.

I stället har vi fått se en rad parti­utspel och förslag på lappande och lagande av pensionssystemet med pengar från statsbudgeten. När politiker och särintressen bjuder över varandra riskerar det att äventyra den långsiktiga stabiliteten i pensionssystemet. Arbete och sparsamhet är och förblir det enda långsiktiga sättet att höja pensionerna, och det vet egentligen våra politiker om.

Pensionsgruppen och de politiska partierna måste föreslå både morötter och piskor som gör att människor tar sig ut på arbetsmarknaden snabbare. Utöver detta måste man underlätta för alla att påverka sin pension genom eget ansvar och sparande.

Det görs enklast genom att införa en sparform som har samma låga beskattning som tjänstepensionsavsättningar, det vill säga 0,08 procent. Det kan jämföras med skatten på investeringssparkonton som är 0,375 procent. På så sätt skulle pensionspyramiden kunna få tillbaka sin spets och människor få stärkta drivkrafter att ta ansvar för sin pension.

Svenska folket förtjänar en handlingskraftig pensionsgrupp med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen som förmår värna vårt pensionssystems styrkor. Då krävs morötter och piskor som ökar tiden i lönearbete och samtidigt belönar eget ansvar för pensionssparandet.

Ämnen i artikeln

Arbetsliv
Skandia
Pensioner

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt